Nyfikna Anetté trivs i rollen som oppositionsråd

Anetté Myrvolds (S) hjärta klappar för ny kunskap. I rollen som oppositionsråd möts hon av en vardag där den ena dagen inte är den andra lik. Bild: David Alin

Solens strålar letar sig in fönstren. Det är fredagsförmiddag och Anetté Myrvold är full av glädje när hon tar emot mig på sitt kontor i Värnamo stadshus. För drygt två år sedan byttes rollen som ombudsman på Byggnads Småland Blekinge och vice ordförande för LO-distriktet i Småland och Blekinge mot rollen som oppositionsråd i Värnamo kommun. Halva mandatperioden har passerat och det har blivit dags för halvtidsreportage.

Hur kändes det när beskedet kom att du skulle bli andre vice ordförande i kommunstyrelsen och i näringsutskottet?

– Det var inte helt lättvindigt när jag fick frågan om jag ville bli kommunstyrelsens andre vice ordförande. Jag hade ett jobb som jag trivdes jättebra med. Sedan hade jag samtidigt varit där i sju år och kände att jag behövde få en ny utmaning. Jag hade varit aktiv i politiken sedan 2006 och kände att det här är kanske är den utmaningen jag behöver, så efter lite pushning från bland annat Azra Muranovic och Bo Svedberg så hoppade jag på det. När det väl var klubbat på vårt medlemsmöte att man skulle föreslå mig så var det jätteroligt och superärofyllt, men ändå skrämmande: ”herregud, de tror på riktigt att jag ska klara detta”, haha.

Hur förberedde du dig inför uppdraget? Vad hade du för förväntningar?

– Jag hade någonstans hoppats att jag skulle ha en period och gå bredvid Azra, men det blev det inte när hon puttades upp i riksdagen direkt. Men i och med att jag hade suttit i kommunstyrelsen innan så hade jag ändå ett hum om hur man jobbar. Jag och Bo Svedberg satt också i förhandlingsgruppen och pratade en del med alliansen, som var med Hans-Göran Johansson på den tiden. Hur de tänker sig de olika nämnderna, hur man representerar Värnamo kommun i olika sammanhang

men också vad de har för förväntningar på ett oppositionsråd. Hans-Göran tyckte att det är viktigt att man framåt kanske gör el del saker gemensamt och att man delar lite på arbetsuppgifter och att man är Värnamo kommun i mångt och mycket, samtidigt som man för sin egen politik i de olika nämnderna och bolagen. Alliansen lade också fram förslaget att vi alla tre kommunalråd ska tjänstgöra 100 procent (tidigare hade oppositionen 80 procent) så man delar på representationen när man är ute i olika sammanhang. Det tyckte jag var spännande, för då får man insyn, möjligheter och bra förutsättningar.

Hur är det att vara en av kommunens ledande politiker?

– Jag ser mig inte så. Innan kanske jag funderade på hur Azra eller hur Ulla (Gradéen) hade det, men man ser inte det så när man sitter där själv. Det är inte någon större skillnad mot någon som sitter som ledamot i en nämnd förutom att jag får göra det på heltid. Min roll gentemot våra medlemmar och förtroendevalda är att kunna bidra med så mycket information som möjligt och bra underlag så att vi kan fatta kloka beslut utifrån den politik vi vill driva. Vi har många aktiva förtroendevalda inom partiet som är duktiga och drivande så det kunde lika gärna varit någon av dom som haft min roll men vi är ett lag och gör saker tillsammans. Sättet det märks på kan väl vara att i privata sammanhang där folk lätt kan ha förutfattad mening om hur jag som person är. Jag var på en kräftskiva en gång där jag inte kände så många personer där så jag gick fram presenterade mig ”Hej, jag heter Anetté” varpå en av personernas direkta svar tillbaka var ”Du och jag kommer inte att komma överens” i stället för att säga vad han heter. Det kan kännas lite tråkigt att man blir dömd av personer som man aldrig har träffat att man inte skiljer på person och politik. Kan tillägga att den personen och jag har haft många trevliga samtal och diskussioner efter det och tänka sig att vi tycker lika om en hel del saker i samhället.

Hur ser en vecka ut?

– Det är väldigt olika. Varje onsdag är vi ute på företagsbesök som är så intressant och givande där vi får möjlighet att lyssna på olika branschers utmaningar och framgångar men också vad vi som kommun kan bidra med. Vi försöker vara ute i våra egna verksamheter också så mycket som möjligt. Det är så klart en mycket möten med allt ifrån tankar, idéer till beslut och verkstad. I samverkar mycket med GGVV och har en del träffar med deras presidier och kommundirektörer om vad vi kan göra av gemensamma utmaningar tillsammans. Vi har alltid någon dag eller kväll där vi ska representera kommunen i något sammanhang. Man får se och göra så mycket olika saker i det här uppdraget och jag lär mig något nytt varje dag. Jag är jämställdhetsansvarig för partiet i länet så då får man förmånen att få åka till andra kommuner och prata om sådana frågor och få input hur det ser ut utanför kommungränsen och det är ett häftigt och ärofyllt uppdrag. Vi som Jönköpings län har en resa att göra när det kommer till jämställdhetsarbetet och inte minst i kommunen. Tittar vi i näringslivet hur många kvinnor som arbetar som vd:ar så är det jättelågt. Tittar vi på förvaltningschefer över länets 13 kommuner så är det inte jättemånga kvinnor. Tittar vi även bland ordföringar i nämnder så är det få kvinnor, så vi har en resa i länet att göra. Den ena dagen är inte den andra lik och det passar mig bra i kombination med nya utmaningar.

Hur har de här två åren varit?

– Det har varit kul, spännande och lärorikt. Mina närmaste kollegor är två Alliansföreträdare och även om vi funkar bra ihop och kan prata om det mesta så kan man bli lite ensam. Jag gillar raka rör, det tror jag nog att mina kollegor på andra sidan väggen, både Tobias och Mikael, kan intyga att har jag något problem så talar jag om det i stället för att man ska hålla inne på det. Vi kan ”ryka” ihop i talarstolen i kommunfullmäktige men när vi lämnar salen är vi Anetté, Tobias och Micke. Det jag kan sakna är mina gamla ”Byggnadskollegor” där vi planerade nästa personalträff, AW eller padeltunering tillsammans för här är man i ett speciellt läge där man inte är anställd och tillhör laget utan man är ett litet undantag. Fast det visste man ju om så klart.

Vad har varit de hetaste frågorna hittills?

 – Fotbollsarenan helt klart där både jag och anhöriga fick utstå mycket hat och hot. Mycket kan jag ta, men att gå på ens nära och kära är helt oacceptabelt. Det som kom ut i media var att vi stoppar nybyggnation av fotbollsarena, vilket vi aldrig gjorde men kommunen befann sig i ett ekonomiskt tufft läge på grund av höga räntor och inflation. Vi hade mycket investeringar i gång samtidigt och vi kände att vi var tvungna att prioritera vårt huvuduppdrag skola, vård och omsorg och vi var mitt i en byggnation av tre förskolor, en grundskola och idrottshall. När vi lämnade in vårt budgetförslag var det ingen som ifrågasatte att vi skjutit på investeringen av ny fotbollsarena det utan det var först när andra ledamöter började fundera i samma banor som vi blev någon form av syndabockar. Resultatet av det hela var att en person försökte köra på mig när jag var på väg till jobbet en morgon, det låg mat i min brevlåda och att man skrek saker till både mig och mina nära och kära. Jag fick bra stöttning av kommunens säkerhetsenhet och tips och råd från partidistriktet om hur jag skulle göra.

– Andra heta frågor har varit frågan om den framtida skolorganisationen och anmärkningarna som omsorgsnämnden och barn- och utbildningsnämnden fick. Vi anser ju att oppositionen ska sitta med när man bereder ärenden vilket vi har varit tydliga med, men har fått till oss att ”om ni sitter med i alla beredningar, då fattas ju besluten där” men så är de absolut inte. För mig är en beredning där man diskuterar vilka ärenden som ska komma upp på exempelvis kommunstyrelsen nästa gång vad ledamöterna kan behöva för underlag eller föredragning för att fatta kloka beslut. Alliansen har ju en hel del möten som vi stängs ute från i oppositionen, vilket gör att de oftare känner att de har tillräcklig information för att gå till beslut medan vi kanske inte känner oss tillräckligt informerade. Dock vet jag att både medborgarnämnden och barn- och utbildningsnämnden alltid har med oppositionen i sina beredningar och också ser värdet av detta.

– Om man då tittar på omsorgsnämnden som gick så många miljoner back så bestämde man sig för att ställa in möten för att spara pengar. Även i BUN gjorde man detta. I min värld så är det tvärtom: har man en nämnd så går så mycket back så får du ha fler möten för att komma rätta med problemen, för det är nämnden som är ytterst ansvarig. Då kan man inte tro att man bidrar till stacken genom att ställa in möten för att spara pengar. Långsiktigt gör man inte det, så jag tänker att har man en nämnd som går så mycket back så behöver man fler konstruktiva möten inte färre

Hur är det politiska klimatet i kommunstyrelsen och i näringsutskottet?

– Det är bra, tycker jag. Vi kommunalråd funkar bra ihop, även om vi kan ha olika åsikter och den respekten måste man ha. Jag har ju min bakgrund i fackföreningsrörelsen vilket gör att jag också ser vikten av ett bra näringsliv, något som ligger alla tre kommunalråden varmt om hjärtat. Vi får ingen skola, vård och omsorg utan näringslivet och de behöver oss, så vi behöver varandra. Jag känner att ledamöterna i både KS och näringsutskottet har ett engagemang och det hör jag att mina S-vänner vittnar om i de andra nämnderna också.

– Jag skulle önska dock att det var än mer som den visionen jag och Bo pratade med Hans-Göran om: att man fick vara mer delaktig på både gott och ont. Hettar det till är det viktig med en bred politisk förankring och då får jag vara med inte allt för ofta annars. Det finns tillfällen där andra mötesdeltagare hör av sig till mig och frågar ”varför var inte oppositionen med?” Då får jag ta egna möten med berörda personer och då är det inte säkert att jag får samma information. Sådana saker händer tyvärr mer och mer eller att jag får vara med i ett enligt mig ”för sent” skede.

Ena dagen är inte andra lik. Är det lätt att hitta motivation för uppdraget?

– Ja men det är det, 99 procent av gångerna. Sedan är det de här gångerna när man stängs utanför information. Jag förstår att de har privata möten med tjänstepersoner och privata aktörer i samhället för att de vill lägga fram ett förslag och så vidare, men när det handlar om att få så mycket information för att fatta något form av beslut fattar jag inte grejen. Vad är de rädda för? Att jag ska få samma information och underlag som dem? Sedan vet jag att oavsett vilka motioner vi skriver så blir det avslag, jag skulle kunna kopiera en av deras egna de haft på riksnivå och de skulle ändå avslå den. Men det intressanta är att många av de motioner som vi har skrivit som blivit avslagna genom åren har senare kommit upp som ett initiativärende av alliansen, så på lång sikt kan vi väl ändå säga att vi fått igenom en hel del. Nu är allaktivitetshus på tapeten och för flera år sedan lade vi en motion om en sådan satsning, vi har haft en motion längre tillbaka om spontanidrottsplatser som avslogs men i dag har vi det på flera ställen i kommunen, vilket är intressant. Det vore något för media att kolla vilka motioner som lagts som avslagits men som ändå blivit verklighet, haha.

Hur ser du på relationen med kommuninvånarna?

– Jag tycker den är bra. Jag tror faktiskt att jag är ganska så okänd bland kommuninvånarna för jag får inte alls lika mycket utrymme i media som mina allianskollegor. Sedan tror jag också att jag har ett alldagligt utseende. Vi har träffat en person på en konkurrerande dagstidning många gånger men han kan fortfarande inte mitt namn, senast för några veckor sedan gick han fram till mina rådskollegor och frågade om det var jag som var med dem. Tobias är jätteduktig på sociala medier och att visa upp sig där, vilket är helt rätt om man vill att folk ska känna igen en. Jag är jättedålig på att lägga upp bilder på mig själv utan föredrar att ta bilder på det jag gör i stället för att stå i centrum. Sedan har ju både Mikael och Tobias arbetat i Värnamo en längre tid medan jag haft Småland och Blekinge som arbetsområde.

Vad betyder forum som exempelvis landsbygdsdialoger för ditt arbete?

– Jag tycker att landsbygdsdialogerna är superviktiga, då det är ett bra och enkelt sätt att få till sig av vad våra kommuninvånare efterfrågar. Alla typer av forum där vi som politiker och kommun kan få inspel på vad vi kan utveckla är bra.

Hur ser du på den andra halvan av mandatperioden? Vad ser du för utmaningar?  

– Vi gör små segrar. Arbetsmarknadspolitiken är vi i mångt och mycket rörande överens om. Vi har dock en åldrande befolkning och med det också andra typer av utmaningar mot vad vi varit vana ed innan. Värnamo har historiskt haft turen att ha många friska äldre vilket gjort att vi skjutit utmaningarna lite framför oss men snart står vi där. Vi har stora utmaningar i skolan: vi har ett minskande antal elever och vi har inte 100 procent behöriga lärare, men jag tycker vi fokuserar på fel saker. Vi tänker bara ekonomi och antal elever per lärare. Vi vet att antalet barn som behöver något form av stöd för att klara ett eller flera ämnen i skolan har ökat kraftigt de senaste åren och då kan vi inte räkna huvuden i klassrummet utan fokusera på behovet. Lärare måste få rätt förutsättningar för att hjälpa eleverna till godkända betyg och i många fall kan detta betyda att de behöver extra resurser till klassrummet eller till och med lyfta ur elever i mindre grupper. Du ska som elev har rätt till att få den hjälp och stöttning du behöver för att nå godkända betyg. Alliansen säger att de kompenserat barn- och utbildningsförvaltningen i pengar men det handlar om ökade löner och ökade hyror. Någon kompensation för att man har fler elever som behöver extra stöd i skolorna lyser med sin frånvaro. Vi har i dag brist på flera ämneslärare och jag tror att vi måste titta över rektorsområdena och arbeta utifrån lärares olika kompetenser och dela dem över flera skolor. Vi har mycket bra och kompetent personal och vi måste använda deras kompetens på bästa sätt. Vi har gjort oss av med 66 årsarbetare inom skolan och att det inte skulle tumma på kvalitén har jag svårt att se, men jag tror också att man på håll kan minska personal men arbeta effektivare samtidigt som man som personal orkar men då måste det ske på rätt sätt.

– Vi måste skapa en arbetsmiljö som gör att man orkar att arbeta heltid och det måste få kosta pengar!! Vi kommer att behöva personal som fortsätter jobba efter sin pensionsålder på hel eller deltid framåt och då måste vi skapa förutsättningar och vara en attraktiv arbetsgivare som erbjuder en arbetsmiljö där jag efter arbetspassets slut känner att jag fortfarande har energi till en meningsfull och aktiv fritid.

Tiden går fort, valet 2026 är bara 18 månader bort – hur är känslan?

– Ja, det är helt sjukt. I Socialdemokraterna har vi nu öppnat för nomineringar till regionen och riksdagslistan som avslutas i maj, lite overkligt då det känns som det var i går vi gick till val. Den här gången har vi knappt hunnit hämta andan emellan känns det som men sedan händer det ju mycket galenskaper uppe på riksplan också, haha.

Vad är det bästa med att vara politiker?

– För mig är det att jag lär mig något nytt varje dag. Man får nya insikter och träffar så mycket människor som besitter så mycket olika kunskaper som de delar med sig av. Det är verkligen det häftigaste: att ena dagen inte är den andra lik och att jag får upp ögonen för nya saker hela tiden. Att vi har en fantastisk personal har jag vetat hela tiden, men att se hur mycket slit det ligger bakom och hur mycket hjärta och själ som de här personerna lägger ned i sitt arbete är helt fantastiskt och det får jag vara en del av: att få ge förutsättningar för personalen så de kan göra det de är bäst på, att finnas till för våra invånare.

Vad är det svåraste med att vara politiker?

– Att många inte förstår att man är i opposition. Det är många i Värnamo som tror att Socialdemokraterna som styr här och det har vi inte gjort de senaste 50 åren. Dock är vi det största partiet men Alliansen har ju egen majoritet så är det frågor som vi inte är överens om så kan jag så klart yrka avslag men deras förslag vinner ju ändå eftersom de är fler.

– Ett annan grej är att man nästan aldrig bara är Anetté, då får jag åka i väg någon annan stans fast så klart bland mina nära vänner och familj är jag så klart vanliga Anetté som jag alltid varit. Sedan kan man aldrig göra rätt som politiker, Vi kan ta ett exempel: en dag cyklade jag genom staden utan att jag hade hjälm på mig. Då fick jag meddelande om att ”det ser förskräckligt ut att ett kommunalråd cyklar utan hjälm utan att man ska föregå med gott exempel”, eller när det gäller min elsparkcykel: många har synpunkter på att jag åker runt på den. De menar att ”de är livsfarliga, de kör ner hundar och pensionärer”, men man kan aldrig se det positiva i att jag spar in på miljön och använder elsparken i stället för att ta bilen och jag har aldrig kört på någon. Det är det sämsta med att vara politiker: att det spelar ingen roll vad du än gör, för du gör aldrig något rätt.