Nu sopas det rent på gator och torg

Snart är det mörka eländet ett minne blott, om så för bara några månader. Det har varit jäkligt kallt, plånboken skriker efter att få något i sig, den är tom och helt tömd på innehåll, någon har snott åt sig stålarna man knegat till sig. Förhoppningsvis trillar det in nya någon dag. Men i närtid får vi nog allt stå ut med att det är ganska tomt i det svarta lädret. Just ordet “lädret” användes och används fortfarande av min pappa och många i hans generation. “Är det nåt kvar i lädret”? “Det svider i lädret nu när priserna går upp”? Jag gillar ordet. Det flyttar mig tillbaka i tiden då jag var en liten pojkspoling.

Jag vet inte varför jag alltid blir lycklig när jag ser stora traktorer med en sopmaskin efter sig. Det riktigt spritter i kroppen och det är alltid ett tecken på att våren står och slår med både knytnäve och armbåge på den vinterkalla marsdörren. Och människorna. Något händer med oss människor just precis när våren slår på dörren. Vi kikar fram bakom fönster och gardiner. Vi vill ut. Trädgårdarna ropar efter oss. “Sätt spaden i mig” skriker landen där det brukar växa diverse grödor. “Dra ut mig från mörkret” kan en soffgrupp vråla från ett nersläckt garage. Ja det är märkligt men samtidigt jäkligt häftigt.

Är det ljuset som gör det? Blir vi lyckligare? Värmen? Ja, det är bara du själv som vet.

Jag gillar trädgården trots att jag är makalöst dålig med verktyg, spadar och andra saker som har med hantverk att göra. Jag har inte heller en aning om hur man klipper ett träd och det är med nöd och näppe jag lyckas få i bensin i gräsklipparen. Men jag gillar trädgården. Att bara vara där. Peta på en buske, gräva i nåt land, sopa upp ett par halvruttna äpplen, borsta av trappan, byta ett ord med grannen på andra sidan häcken. Det behövs inte mer.

Och när solen trycker bort dom elaka grå molnen och slår mig rakt på kinderna, ja, då är det som att den stora kärleken står framför mig. Man rodnar, man blir smått nervös, knäna vrider sig fram och tillbaka och man har inte en aning om vad som väntar och hur det ska sluta.

Ta nu hand om våren och solen. Njut av det vackra. Lämna eländet med ett leende, allt vänder. Låt traktorerna sopa rent på gator och torg, sen tar vi oss ut i trädgårdarna och trots att det kanske ekar tomt i “lädret” så har vi en väldigt vacker tid framför oss.

Niklas Lindkvist