Niklas krönika: Vart har alla vresiga och gapiga gubbar tagit vägen?
Nyheter ”Var är dom nu? Finns dom ens kvar? Är man själv den där hemska gubben nu för tiden?” undrar Niklas Lindkvist i dagens krönika.
Bild: Privat/Pixabay
Jag minns dom så väl. Hur någon gubbe på gatan ibland kunde gapa och skrika från sin tomt om man som barn råkade skjuta in något mot gubbens hus. Jag kan nästan se en sån där arg gubbe framför mig och hur han kommer utrusande i en färgglad träningsoverall och med svarta trätofflor på fötterna och med högernäven rakt upp i luften. Var är dom nu? Finns dom ens kvar? Är man själv den där hemska gubben nu för tiden?
Ibland hände det också att den där arga gubbens fru stod lutad mot sitt hus med en cigarett i handen och med papiljotter i håret och hejade på sin arga man. Ni fattar nu. Vi snackar om mitten av 1980-talet. Vilka tider. Och jag minns en gång när en av mina kompisar hade gjort ett bus vid en sån här arg gubbes tomt och det blev ett djävla liv. Först ser jag min kompis komma springandes med ett stort flin på läpparna och ett tjugotal meter efter kommer den där arga gubben med träningsoverall, trätofflor och med både grillvante och grillbestick i ena handen. Hans fru stod på avstånd med en cigg i handen och iakttog det hela. Att vad jag skrattade.
Dom där arga gubbarna kunde finnas lite överallt. Dom var lite som små vaktmästare och höll ordning och reda på saker och ting. Dom fanns i simhallen, i ishallen, på stan, i affärer, ja, dom fanns faktiskt lite överallt och jag saknar dom. Vi behöver dom.
Jag har faktiskt kommit på mig själv vid några enstaka tillfällen att vara just den där vresiga gubben som ska hålla ordning och reda på saker och ting. De har inte hänt många gånger men det har hänt. Och det hände i somras när ett gäng killar i tonårsåldern spelade fotboll inne på en padelbana. Jag gick dit och gjorde mig så stor som möjligt och sa något i stil med “Grabbar, lägg av, här får ni inte lira fotboll”. Jag hade tur. Dom lyssnade och slutade att spela direkt. Sen kanske dom tyckte att jag var en sån där arg gubbe. Men då får dom väl tycka det.
Så vad säger ni? Ska vi män inhandla oss varsin färgglad träningsoverall, ett par trätofflor och sen ge järnet? Och ni kvinnor kanske kan stå bakom oss med varsin cigg mellan pekfingret och långfingret och med papiljotter i era hår under tiden vi håller ordning? Tänk vad bra det kan bli.
Trevlig helg
Niklas Lindkvist