Niklas krönika: Tiden

– Jag har funderingar på att ge mig själv en femtioårspresent, och det är att komma i bra form till utomhussäsongen i tennis så att jag kan ställa upp i SM i Båstad. Det vore skoj. Och på tennisbanan känner man sig absolut inte som en gubbe. Varje gång jag plockar upp mitt racket och drar åt skorna känner jag mig ung och pigg som en tioåring. Hoppas att det får vara så en lång tid framöver. Det menar vår krönikör Niklas Lindkvist. Bilder: Privat/David Alin

Sitter just nu och försöker att få ihop uppföljaren till boken ”Vem ser jag i spegeln?” som jag skrev och som publicerades förra året. Det är inte så enkelt. Ord ska leta sig ut och bli till meningar som sedan ska få dansa sig varma och omslingra sig till ett kapitel. Det går framåt. Det är lättare på hösten. Mörkret. Det tysta. Det finns inte lika mycket att göra och det är inte så många saker som stör. Fast jag längtar till våren och sommaren. Värmen. Allt det gröna. Men just nu känns det som att vi stirrar rakt in i en hård vägg. I februari brukar det komma ett gupp. Kylan. Den hårda och råa vinden. Tjock snö. Vi får se hur det blir med den 2026. Tycker inte om det. När man väl passerat guppet brukar det gå åt rätt håll. Blir det likadant nästa år tror ni?

I mars brukar man ha tagit sig över det där guppet och allt börjar så sakteliga släppa. Det är skönt. Då vet man att våren och värmen är nära. Jag längtar dit just nu. Det är underbart att sätta sina skor på torr asfalt och släpa dem fram och tillbaka.

Jag fyller 50 år i morgon. Någon säger att man blir gubbe när man fyller femtio. Det tror jag inte på. Gubbe blir man väl när man känner sig gammal? Eller är man gubbe när det börjar växa hår ur näsan och öronen? Det tycker kanske en del. Några menar på att man blir gubbe när man blir gnällig. Kanske. Jag känner mig inte som en gubbe i alla fall.

Jag har funderingar på att ge mig själv en femtioårspresent, och det är att komma i bra form till utomhussäsongen i tennis så att jag kan ställa upp i SM i Båstad. Det vore skoj. Och på tennisbanan känner man sig absolut inte som en gubbe. Varje gång jag plockar upp mitt racket och drar åt skorna känner jag mig ung och pigg som en tioåring. Hoppas att det får vara så en lång tid framöver.

Nä, några gubbar ska vi inte bli, varken du eller jag. Trots att åren går så kämpar vi på. Det är nog bara man själv som bestämmer om man vill bli gubbe eller inte. Håll näshår, öronhår och alltför långa ögonbryn borta så kanske du håller dig ung några år till.

Trevlig helg
Niklas Lindkvist