Niklas krönika: ”Skulle vi inte ha något att samlas kring så skulle vi till slut slå ihjäl varandra”
Nyheter "Jag hoppas att vi kan lita på kineserna eftersom de, enligt deras horoskop, så innebär ”Ormens år” 2025 att vi kan förvänta oss att vi kommer att finna en inre frid, vi kommer att få möjlighet till en personlig utveckling. ”Ormens år” ska också främja kreativiteten inom oss och kommer även att göra vår tillvaro mer stabil". Det berättar Niklas Lindkvist i en krönika.
Jaha, då var det snart dags för ännu en jul och direkt efter det drar vi oss mot ett nytt år. Vi har nu under 2024 levt i ”Drakens år” enligt den kinesiska kalendern och vi är på väg in i ”Ormens år”. Jag tycker inte om ormar. De är lömska, sluga och riktigt obehagliga när de ålar sig fram. Jag hoppas att vi kan lita på kineserna eftersom de, enligt deras horoskop, så innebär ”Ormens år” 2025 att vi kan förvänta oss att vi kommer att finna en inre frid, vi kommer att få möjlighet till en personlig utveckling. ”Ormens år” ska också främja kreativiteten inom oss och kommer även att göra vår tillvaro mer stabil. Det låter ju bra. Kan man lita på detta? Jag hoppas det. Vissa tror på det lika mycket som att en del tror på att det lilla barnet i julkrubban är son till en Gud som många tror på. Jag vet inte vad som är sant eller vad man ska tro på. Ibland får jag för mig att allt är påhittat för att hålla oss människor i styr. Skulle vi inte ha något att samlas kring och som förenar oss skulle vi förmodligen till slut slå ihjäl varandra. En tro på något gör nog så att allt blir en aning lättare och enklare. Och visst är det ju säkert lättare att ta sig igenom livet om man ”vet” att det finns något trevligt som väntar efter sista andetaget? Men som sagt, jag vet inte alls var jag står i allt detta. En liten barnatro har jag men desto mer jag funderar, läser och lyssnar desto längre bort från den där Guden kommer jag. Det kanske inte är meningen att man ska fundera för mycket utan bara flyta med och ge sig hän i någon slags tro? Men jag klarar inte det. Jag behöver få veta innan jag löser en biljett till Guds tåg. Jag kan inte bara hoppa på och tro att tåget ska ta mig till den där magiska platsen. Och den lilla pojken där i krubban har ju någon, enligt de heliga skrifterna, sänt ner till jorden för att hjälpa oss människor att lösa biljetten till himmelriket. Det kan inte vara så enkelt. Och evangelierna i Bibeln som är skrivna är ju skrivna en lång tid efter den lille pojkens död på korset. Många säger ”Nej, nej, det är inte särskilt lång tid efter hans död”. Men jag tycker faktiskt att det är det. De skrevs någon gång mellan 70 och 100 år efter pojkens födelse. Det är lång tid och ni vet ju vad som händer när någon berättar något för att sedan bli återberättat flera gånger om innan det skrivs ner. Berättelsen ändrar sig faktiskt väldigt, väldigt mycket.
Det är viktigt att var och en av oss människor får tro och tycka precis vad vi vill. Sanningen kanske vi aldrig finner ändå? Vad det än gäller. Jag är nyfiken men jag är inte så nyfiken att jag köper den där biljetten och slänger mig på första bästa tåg. Men jag funderar, lyssnar och läser och ur ett historiskt perspektiv är ju detta väldigt intressant. Jag har fått frågan om att följa med till någon församling ett par gånger men jag har inte dragit på mig och knutit mina skor och vandrat dit än. Det händer ju och kommer tyvärr att hända allt oftare att man tvingas hänga på sig sin svarta slips och delta på olika begravningar. Jag har under året varit med på ett par stycken. Det är alltid jobbigt och det kramar ur all energi som finns i kroppen.
Ibland har jag gudstjänsten som går på SVT på lite i bakgrunden. Det ger ett lugn och människorna som sitter där i bänkraderna och sjunger sina andliga sånger ser ut att må riktigt bra. Och då ska vi inte tala om tjejerna, killarna, kvinnorna och männen som står på scenen och gungar fram och tillbaka med knäppta händer. Det finns ett lugn över dem och jag kan till och med bli en aning avundsjuk.
Men, tro det eller ej, nu när julen kommer ställer vi alltid fram julkrubban och vakar över den likt herdarna vakar över den lilla pojken som ligger där i sin säng. Det är fint med traditioner och jag tycker att vi ska behålla dem oavsett om vi tror eller inte.
Och när julen har lagt sig och det är dags att ta sig in i ”Ormens år” så hoppas jag att allt med ormens år stämmer. Då kan det bli ett riktigt bra år för oss människor.
Niklas Lindkvist