Niklas krönika: Reklam

– Jag har aldrig gillat reklam i någon form. Jag förstår företagen men jag tycker inte om det och jag tror aldrig någon kommer att kunna trycka på mig något som jag inte vill ha, säger Niklas Lindkvist. Bilder: Privat/Getty Images

Jag handlar ju nästan aldrig på internet men jag blev för ett tag sedan helt tagen av ett par gardiner så jag var tvungen att beställa dem. När leveransen väl kom slet jag upp paketet och möttes av två brunvita tygstycken. Jag gillade dem direkt när jag höll dem i mina händer.

I botten av paketet låg det lite reklam från olika företag och jag fick en smärre chock när jag plockade upp broschyrerna. Det var reklam för hårvård, smink och bilder på halvnakna kvinnor med härliga frisyrer som gjorde reklam för olika brösthållare (BH). Det är absolut inget fel med att skicka med lite reklam men reklamen var absolut inte avsedd för en man.

Det slog mig när jag stod där i köket och plockade bland reklamen att varför är det ingen reklam för bilar, olika verktyg eller snickarbyxor? Inte för att jag är särskilt förtjust i typiska manliga saker. Jag har tyvärr inte intresse för vare sig motorfordon, verktyg eller i ”sådant som män brukar tycka om”. Tar företaget för givet att alla som handlar gardiner är kvinnor? Tänk hade det varit tvärtom? Flera kvinnor hade säkert blivit fly förbannade och viftat med brödkaveln eller något annat åt höger och vänster om de fått reklam för bilar, motorcyklar, traktorer eller andra ”manliga” saker. Tänk hade en kvinna i trettiofemårsåldern beställt hem en läcker vas eller en duk och mötts av reklam som är avsedd för urtypen av en man eller om samma kvinna beställt en hammare till sin gubbe i födelsedagspresent och fått reklam för trosor i olika modeller och kulörer? Visst är det märkligt? Vi förväntar oss vissa saker. Det ska bara vara på ett visst sätt.

Jag hängde sedan upp mina nya brunvita gardiner, men såg omgående att de var för långa. Jag fattar ju att man på något sätt måste sy upp dem. Men, sådant där kan inte jag. Visst, jag hade syslöjd i skolan och gjorde så gott jag kunde, men vi pojkar fick alltid hjälp av vår snälla syfröken när det var något knepigt eller pillrigt som skulle göras. Samma sak här, vissa tar för givet att ”Nä, det där kan inte en liten grabb göra” eller ”Menar ni att flickorna ska göra likadant som pojkarna?”.

Så just nu går jag och funderar på hur problemet med de för långa gardinerna ska lösas. Ska jag kontakta en gammal syfröken? Ska jag lämna in dem till någon som fixar det? Eller ska jag klippa av dem så att längden blir rätt?

Nu undrar ni säkert vad som hände med broschyrerna med de halvnakna kvinnorna som stolt visade upp sina fina brösthållare i olika färger? Jo, de låg framme på köksbordet ett par dagar innan de åkte ner i tidningsinsamlingen.

Jag har aldrig gillat reklam i någon form. Jag förstår företagen men jag tycker inte om det och jag tror aldrig någon kommer att kunna trycka på mig något som jag inte vill ha. Jag vet inte hur många gånger jag tvingats trycka av ett samtal från någon hurtig telefonförsäljare som vill trycka (lura) på mig något. Ni kan sluta ringa och erbjuda mig era produkter. Ni kommer ändå aldrig lyckas. Vill jag ha något så letar jag upp det själv!

Trevlig helg

Niklas Lindkvist