Niklas krönika: Om hösten
Nyheter "Själva hösten ställer tysta frågor till oss men människorna vi har runt omkring oss kräver inte särskilt mycket av just dig och mig. Det är fint. Man gör som man vill och ingen behöver ha några synpunkter." Det menar Niklas Lindkvist i sin senaste krönika.
Snart är den här på allvar, varken du eller jag kommer undan. Den kommer att kasta sig över oss likt ett stort mörkt skynke och vi kommer att stå där bakom våra fönsterglas med långa hakor och med trötta och blodsprängda ögon och se hur det spyr ner från himmeln. Vad hände? Det gick fort? Nyss var det grönt men nu drar sig det mesta åt brandgult. Brinner det? Nej, om det brinner så kommer branden snabbt att släckas av det blöta som snart står som piss i en gammal urinoar här utanför. Tycker du om att plocka svamp så kanske denna tid är just för dig? Du kanske tycker om att dra på dig ett par färgglada galonbyxor tillsammans med ett par täta gummistövlar? Jag avböjer mig detta och håller mig hellre inomhus och tittar ut genom en dyblöt fönsterruta. Vi är alla olika. Finns det några som är lika i allt? Förmodligen inte och tänk vad tråkigt att leva med en kopia av sig själv. Är ensamheten om hösten ett bättre alternativ? Kanske. Varför inte. Jag saknar redan värmen. Och jag längtar varken efter hösten eller vintern. Lever man i fel land? Kanske. Det är sorgligt och trist att vakna en dyngsur vardag i mitten av oktober. Betydligt lättare att kliva upp tidigt en morgon i mitten av juli med glada fåglar runt sig. Varför är det så? Jag vet att alla inte håller med. Somliga njuter av den där mörka oktobermorgonen. Hur hittar ni dit? Vitaminer? Chokladmjölk med skinn på ytan i plåttermos? Kläder som klarar väta och köld? Måste man gå upp tidigt? Hösten ställer oss mot väggen och skjuter snabbt ner de svaga. Jag vill stå kvar där när höstens gevär riktas mot mig. Jag vill dra på mig gummistövlar och galonbyxor och plocka svamp. Och tänk känslan att sitta på en blöt sten full av mossa och dricka halvljummen chokladmjölk med skinn uppe på ytan. Det gjorde man som barn och tänk om man skulle klara av det som vuxen. Men tyvärr, det kommer nog inte att ske denna höst heller.
Det är nära nu, den är nästan här. Trots allt finns det något hösten kommer med som är en aning intressant. Kravlösheten. Det är faktiskt tillåtet att rulla ner sina gardiner, krypa in i sin filt och göra absolut ingenting. Det är okej att ligga lågt på hösten. Gör man det under någon av de andra tre årstiderna så är det många som skulle höja på ögonbrynen och tycka att man var en aning märklig. Varför är du inte ute i snön? Skidor? Pulka? Åk och bada? Sola? Gör fint i trädgården inför sommaren? Klipp häcken?
Själva hösten ställer tysta frågor till oss men människorna vi har runt omkring oss kräver inte särskilt mycket av just dig och mig. Det är fint. Man gör som man vill och ingen behöver ha några synpunkter.
Hoppas du får en fin höst och vet du vad? Gör precis vad just du vill, ingen kommer att ifrågasätta dig. Det är skönt.
Trevlig helg
Niklas Lindkvist