Niklas krönika: Om ensamhet

"Överlag känner sig ungefär 20 procent sig ensamma i Sverige. Det låter ju inte klokt. Sorgligt. Men visst känner vi oss alla ensamma vissa stunder i livet och det är då det är extra viktigt att försöka ta sig i kragen och göra något. Ge dig ut på stan. Gå på fotboll. Smit in på ett kafé och sätt dig en stund och glo på lite folk. Gå med i någon dansgrupp, teater eller syförening. Spring in till en kyrka en söndag." Det menar vår krönikör Niklas Lindkvist. Bilder: Privat/Pixabay

Vi möter alla den ibland och vissa brottas med den långa stunder i livet. Det kan vara en tuff och riktigt djävlig kamp för en del och jag lider med er. Men det finns sätt att övervinna den och slå sönder den och riktigt bryta nacken av den. Målet måste ju vara att det är DU som äger den. Du ska bestämma över den och ha full kontroll över den.

Det jag pratar om är ENSAMHETEN. Många i samhället lider av detta och sitter själva dag som natt. Ingen ringer, det är tyst, ja förutom någon eländig säljare som vill lura på dig en prenumeration eller installera ett larm. Usch. Jag slänger alltid på luren (trycker av, klickar bort, om ni yngre inte förstår vad som menas med att ”slänga på luren”) eller drar igen dörren så fort jag kan. Håll er borta. Försvinn. Vill jag ha något så söker jag upp det själv.

Det är verkligen sorgligt att läsa att bland unga vuxna är det 30 procent som känner sig ensamma. Jag får en klump i magen. I den åldern borde man ju vara som mest aktiv och vara ute bland andra människor.

Bland äldre människor från 85 år och uppåt så känner sig 30 procent av kvinnorna sig ensamma och 20 procent av männen.

Överlag känner sig ungefär 20 procent sig ensamma i Sverige. Det låter ju inte klokt. Sorgligt. Men visst känner vi oss alla ensamma vissa stunder i livet och det är då det är extra viktigt att försöka ta sig i kragen och göra något. Ge dig ut på stan. Gå på fotboll. Smit in på ett kafé och sätt dig en stund och glo på lite folk. Gå med i någon dansgrupp, teater eller syförening. Spring in till en kyrka en söndag. Det finns hur mycket som helst att göra. Och allt behöver inte kosta pengar. En promenad runt en sjö kan vara härligt och du kan ju stöta på någon som du kan säga hej till. Det är intressant det där när man är ute och går. Jag är och har alltid varit dålig på att gå långa promenader men jag var ute runt Prostsjön för ett tag sedan och alla jag mötte hälsade. Är det så? Finns det en tyst överenskommelse bland er som är ute på promenader att man ler lite försynt och hälsar på den man möter? Man blir ju faktiskt lite gladare när någon tittar och säger hej. Det kostar inte en spänn.

Jag vet någon som började med fågelskådning på äldre dagar. Han älskar det nu. Du får lägga en slant på en okej kikare men sen är det fritt fram att studera både honor och hanar fram och bakifrån och bocka av vilka arter du sett och var du såg just den fågeln. Det finns sätt att bryta ensamhet men det gäller att du klurar ut det själv. Och i de fall då det är omöjligt som till exempel att du inte på egen hand klarar av att få på dig kläder, du kommer kanske inte ur sängen eller vad det nu kan vara. Då. Är. Det. Viktigt. Att. Svensk. Vård. Steppar upp och löser detta. Man blir ju gråtfärdig när man hör talas om en äldre människa eller någon med ett handikapp som inte med egen kraft kan ta sig ut från hemmet. I de fallen måste svensk vård kunna se till att lösa detta. Hur de gör det är upp till dem. Men att låta någon sitta still helt ensam i ett rum dag som natt är inte okej. Det måste gå att lösa. Ensamheten ska ner på rygg, riktigt tryckas ner i dyn, håll sedan fast den där och låt den dra ett par sista andetag. Du ska äga ensamheten och ska själv kunna välja när du vill plocka fram den. Att den ska sväva runt dig dag efter dag ska från och med nu vara ett minne blott.

Ensamheten ska vara självvald och aldrig påtvingad.

Möts vi på en promenad eller någon annanstans så ska jag försöka att ingå i den tysta överenskommelsen och le lite försynt, titta den jag möter i ögonen och säga hej. Det gör dagen bättre för både dig och mig.

Nästa helg är det dags för Bokmässan i Göteborg. Jag har aldrig varit där. Kan nog bli spännande och ses vi så byter vi några ord med varandra. Nu går vi ut och slår sönder ensamheten.

Trevlig helg!

Niklas Lindkvist