Niklas krönika: Nu får ni ge er!

I en krönika berättar Niklas Lindkvist om ett känslosamt telefonsamtal. Bilder: Privat/Pixabay

“Nu får ni fan ge er!” vrålade jag i telefonen när det ringde från ett lotteri häromdagen. Jag har sagt till dom minst tio gånger att dom inte behöver ringa mig fler gånger för jag vill ändå inte ha fler lotter.

Häromkvällen satt jag lugnt och stilla i vår grå hörnsoffa och surplade på lite kaffe i en av alla Muminmuggar vi äger. Det smakade bra och var starkt och gott. Jag lägger alltid i en sked extra när det är jag som brygger. Behöver den där känslan riktigt starkt kaffe ger annars får jag ont i magen. Många gnäller på att dom får ont i magen om kaffet är för starkt men för mig är det alltså tvärtom. Jag mår illa av blaskigt och genomskinligt kaffe.

19.27 ringer min telefon och det är ett nummer som börjar på 010. Jag svarar och möts direkt av en trevlig, ung, pigg röst och den drar mot stockholmska.

“Tjenare Niklas, hur är läget”?

“Jo, det är bra” svarar jag lite artigt.

“Nu har du chansen i vårt lotteri” fortsätter killen i örat på mig.

“Jaha, chansen till vad?” svarar jag lite misstänksamt.

“Det är så här Niklas”. Innan han hinner säger mer säger jag som alltid när detta företag ringer.

“Har jag vunnit?”

“Nä, inte än men nu kommer det fina”. Killen hinner inte säger ordet “fina” innan jag går upp i varv och säger som jag nu tvingats att säga över tio gånger genom åren. Ja, jag inser nu att tio gånger inte räcker. Det är många fler gånger, men man glömmer.

“Sluta att kontakta mig om jag inte vunnit. Jag har sagt till nu över tio gånger att ni inte ska ringa mig. Spärra mig. Sätt en bock på mitt telefonnummer så att ni inte kan ringa mig”.

“Lugn nu Niklas. Lyssna här”.

“Nej, jag vill inte lyssna på dig. Jag är inte intresserad”.

Det är här och nu jag inser att den djäveln inte tänker ge sig. Jag hör hur han nästan småflinar i andra sidan luren.

“Niklas, Niklas låt mig få berätta”.

“Nej, du ska inte berätta ett skit om era lotter. Jag har två stycken och jag vill inte ha fler och kommer aldrig att skaffa fler heller. Lägg av nu. Sluta att ringa”.

“Men Niklas. Lyssna på mig jag har en skitbra deal för just dig”.

“Nej, ta din deal och dra, lämna mig, låt mig vara, sluta ring”. Just i detta skede är jag väldigt nära att skrika i luren “Du kan ta din djävla deal och stoppa upp i röven!!” Men jag hejdar mig. Min dotter på 9 år sitter bredvid och tittar på mig med stora ögon. Grabben på 12 år står vid köksbordet och lyssnar och frun tittar fram bakom en vägg för att se vad det är som händer. Det är riktigt dålig stämning i telefonen. Och det sjuka av allt är att den djäveln fortfarande inte ger sig. Han småflinar och försöker sälja sina lotter och jag är som ett monster som både skakar och vrålar tillbaka. Det är sällan jag går upp i varv men det här lotteriet håller på att knäcka mig. Jag vill få mitt nummer spärrat och jag har sedan något år tillbaka kontaktat NIX (Spärrningregister) men det verkar inte ha hjälpt.

Vi fortsätter en stund att tjafsa i luren. Han är lugn och småflinar och jag går upp i varv och är säkert högröd i trynet av ilska. När jag har fräst en stund i hans öra och bett honom fara åt pipan inser jag att jag inte kommer att kunna ta mig ur detta. Min lösning blir att helt enkelt trycka av honom. När han åter igen försöker.

“Men Niklas, lyssn…”. Jag trycker av honom. Mina barn och min fru står med hakorna nere vid knäna och undrar vad som hände.

“Fick du epilepsi?” undrar dottern.

“Nej. Jag är bara så trött och arg på det här lotteriet”.

Jag sjunker ner i soffan med Muminmuggen igen.

“Jag trodde du fick ett epilepsianfall” säger grabben.

Jag fick lättare epileptiska anfall för ett par år sedan men äter medicin för det nu.

“Nej, det är lugnt” svarar jag sonen och tar en klunk av kaffet. Jag skakar fortfarande av ilska.

“Du kan ju inte gapa och skrika så i telefonen” säger frun.

“Jo det kan jag. Dom ska sluta ringa mig och jag har ju till och med spärrat mitt nummer och dom ringer ändå”.

Jag dricker skakandes upp kaffet. Lägger mig på rygg i soffan. Försöker att andas. Tänker på scenen i Sällskapsresan när Lasse Åberg försöker att få bort jobbiga tankar hos Doktor Levander.

“Jag kan flyga, jag är inte rädd”.

Och jag tänker ju istället.

“Jag kan säga nej till lotteriet, jag är inte rädd”. Jag upprepar detta flera gånger och sedan surfar jag till hemsidan NIX och ringer 077-228 00 00 som är registret för spärrning av nummer. Där möts jag av en automatisk kvinnlig röst som säger “Tack för att du kontaktar NIX men ditt nummer är redan spärrat sedan tidigare”.

Jag suckar för mig själv och undrar hur lotteriet lyckats ta sig igenom min spärr som jag gjort tidigare. Eller skiter dom i det och ringer ändå? Jag som lärt mig att ”ett nej alltid är ett nej”.

Nya tider, vinden blåser hårt och glöm inte bort att kontakta NIX om ni nu inte vill ha ett samtal med någon ung smilfink som vill lura er till att köpa en lott eller något annat.