Niklas krönika: Julen
Nyheter "Snart är det jul. Har du planerat vilken dag granen ska köpas och kläs? Blir det hembakat? Och hoppas att jultomten kommer i år igen." Det menar vår krönikör Niklas Lindkvist.
– Julen är alltid varm och mysig med sin röda färg och dofter av kanel, apelsin, saffran, hyacint och gran, säger Niklas Lindkvist. Bilder: Privat/David Alin
I dag har vi som heter Niklas namnsdag. Det kommer nog inte att firas på något speciellt vis. Det har jag aldrig gjort. Däremot är det en del som firar Saint Nicholas Day just i dag. Och vem är då denne herre? Jo, en man som levde runt 300-talet efter Kristus och som senare kom att bli ett helgon. Enligt sägen var han känd för sin givmildhet och när han blev föräldralös sägs det han tog hela sitt arv och skänkte bort det till fattiga människor. Det var ju fint gjort, men det har jag svårt att se att någon gör i dagens samhälle. Kommer du att göra det? Och han ska även vid något tillfälle kastat in väskor med guld till en skuldsatt man. Den senare berättelsen ligger tydligen till grund för dagens jultomte. Någon gång på 1700-talet uppstod sagofiguren ”Sinterklaas” i Nederländerna och det var en figur som delade ut presenter till barn. Detta fenomen letade sig någon gång på 1800-talet till USA där han då kom att kallas för Santa Claus. Och hos oss är han känd under namnet jultomten. Och just jultomten är det många som förväntansfullt längtar efter nu i början av december. Det är ett par veckor kvar, men vi är snart där. Nu brukar det börja att pyntas och bakas inför den stora helgen.
Julen är alltid varm och mysig med sin röda färg och dofter av kanel, apelsin, saffran, hyacint och gran. Den där granen är märklig. Varför släpar vi in den genom hallen och in i finrummet för att sedan trycka ner den i en fot och efter det smycka den med olika saker? Traditioner, ja det är väl så. Men jag begriper det inte. Visst, jag kan köpa att man drar hem en gran, men att dra in det barrande eländet i finrummet? Det är faktiskt märkligt. Drar vi in något annat från naturen som skräpar ner i finrummet? Nä, precis. Jag ställer mig tveksam till det här med att släpa in en gran i hemmet. Men jag får väl lägga mig platt på rygg och köpa att det är en tradition. Man har ju den där vackra bilden framför sig då far i huset kommer hem med en nyköpt gran som han malligt bär in över tröskeln. Han ställer sedan ner den gröna och granna granen i julgransfoten som mor gjort i ordning. Allt övervakas av några små åskådare (barnen) som livligt hoppar upp och ner med stora och förväntansfulla ögon. När far väl fått ner den gröna granen i foten slår han sig gärna ner i soffan och torkar sig om pannan. Mor i huset stryker säkert sin väna hand över fars ena kind. ”Åh, min älskling, du är ju fantastisk. Nu blir det jul i år igen”.
Efter någon vecka börjar det. Barrandet. Sopandet. Far muttrar. Mor muttrar. ”Släng ut den” skriker någon. Ja, ni fattar. Det ligger barr precis överallt i finrummet. Dammsugaren dras fram, barr fastnar i munstycket, på strumporna, någon sticker sig på ett eländigt barr i en fot eller i ett finger. Granen dras ut från finrummet och slängs på gräsmattan. Julen är över för denna gång. Samma visa kommer att ske om drygt ett år. Snart är det jul. Har du planerat vilken dag granen ska köpas och kläs? Blir det hembakat? Och hoppas att jultomten kommer i år igen.
Jag kanske trots allt borde fira min namnsdag med ett glas glögg och någon pepparkaka. Det är ju trots allt jul ganska snart.
Trevlig helg!
Niklas Lindkvist