Niklas krönika: Hoppfullhetens högtid
Nyheter "Hoppas nu att ni får en fin påsk med allt som hör till och så håller vi tummarna att det där med Blåkulla bara är en skröna. Det är klart att det inte finns några påskkärringar som sätter sig på en kvast och fräser i väg till en ö för att umgås med djävulen." I en krönika skickar Niklas Lindkvist en påskhälsning.
I en krönika skickar Niklas Lindkvist en påskhälsning. Bilder: Privat/Stockcake
Trädgården väntar. Bort med det gamla, unkna och sura och låt nytt och fräscht ta sig fram. Det är alltid en speciell känsla när man får riva, slita och dra bort gammalt elände. Det som en gång blommade och växte så vackert ligger nu platt och brunaktigt på marken och väntar ängsligt att förpassas till säcken för trädgårdsavfall. Jag lider en aning med de bruna och platta bladen när jag föser ihop dem med krattan. En gång stod ni där i trädgården så vackra och luktade så gott och nu plötsligt är allt det där väck och doften är som bortblåst.
Det som nu börjar blomma och grönska kommer ju tyvärr gå samma öde till mötes. Det fungerar så. Det måste vara så och kommer alltid att vara så.
I dag är det påskafton. Kycklingar skriker sig hesa, ägg ska målas och ätas, fjädrar är uppsatta och fladdrar i olika färger fint i vinden, sill ska sväljas, någon behöver en snaps till, ”påskmusten ska vara kall” skriker någon, ”köttbullarna är inte klara” skriker en annan, ”när är det äggjakt?” ropar någon.
Påskkärringar hoppar runt på våra gator med fräknar på kinderna och plingar på husen i hopp om att få sig ett par godisbitar. Någon ska till Blåkulla och förlusta sig med djävulen. Det sägs ju så, att påskkärringar åkte till Blåkulla natten mot skärtorsdagen för att umgås med djävulen. Om det är sant eller inte lämnar vi osagt. En del brändes ju senare på bål på grund av att en del trodde att de var just påskkärringar.
Tillbaka till trädgården. Det ser ut att kunna bli en fin sommar och att växtligheten blir god. Vi hoppas på det. Solen värmer ryggen ordentligt just nu när jag ligger med rumpan rakt ut från en av häckarna. Det är någon växt med hemska och taggiga blad som växer på ett ställe mitt i Ligusterhäcken. Den måste bort. Grannen klippte ner häcken ordentligt förra året och den har blivit riktigt fin. Men det taggiga måste bort.
Nu fick jag bort det mesta av växten med de vassa bladen. Den ska bort. Det värsta är att den tittar fram om ett tag igen. Men, då klipper jag bort den igen. Så där får man hålla på. Allt går runt, runt och förhoppningsvis finns inget slut på något.
Hoppas nu att ni får en fin påsk med allt som hör till och så håller vi tummarna att det där med Blåkulla bara är en skröna. Det är klart att det inte finns några påskkärringar som sätter sig på en kvast och fräser i väg till en ö för att umgås med djävulen.
Ta hand om er och Glad Påsk!
Niklas Lindkvist