Niklas krönika: Förändringar

I en krönika berättar Niklas Lindkvist om förändringar. Bilder: Privat/Pressbild

Ibland får jag frågan varför jag inte har något hår på huvudet. Ja, det kan man ju undra. Men jag brukar alltid svara något i stil med ”Det växer dåligt uppe på toppen men jag kan låta det växa ut men då skulle jag säkert se ut som den där gubben Farbror Melker i Vi på Saltkråkan eller som Alfons Åbergs pappa och det har jag ingen lust med”.

Ibland möts jag av ett skratt, ibland av tystnad och ibland kan någon säga ”Låt det växa, det kan nog bli bra”. Nej, nej, nej. Jag tror faktiskt inte att det skulle bli så bra. Jag har ingen lust att låta håret växa längs sidorna i nuläget. Jag vet att min morfar hade håret på det viset och sen var det helt kalt uppe på skallen. När jag ser honom i mitt inre kan han inte ha varit mer än 50 år när han satt där i köket på Grevevägen 23 här i Värnamo och smackade på sin pipa med mig i knäet. Hade jag tittat på ett foto i dag från den tiden så hade jag säkert trott att han var i pensionsåldern eller kanske till och med ännu äldre.

Tiderna förändras precis som Bob Dylan sjunger med sin nasala och hesa stämma i ”The Times They Are A-Changin’”.

Allt förändras. Jag förändras. Du förändras. Städer förändras. Vi kommer inte undan det. En tid i livet fanns det hår på huvudet men vips, en dag kan det vara borta. Vänner kommer och försvinner. Förälskelsen du en gång kände för en man eller kvinna kan vara som puts väck en dag. Tron du hade på en Gud kan vara som bortblåst en dag eller tvärtom. Du kanske möter den där Guden senare i livet och blir som förtrollad och helt uppslukad? Jag vet inte vad jag tror på. Eller om jag tror på något överhuvudtaget. Allt har en början och allt har ett slut. Det jag tror på i dag kanske inte gäller i morgon? Vi är märkliga vi människor. Vi springer runt och jagar här i livet och ärligt talat tror jag inte det är särskilt många som vet vad själva bytet är. Är det pengar? Framgång? En champagnefylld solresa i något varmt land? Fina bilar? Dyra smycken?

Jag tror faktiskt inte att lyckan sitter i prylar, pengar och framgång. Det är något annat och det svårt att sätta fingret på vad det är. Men jag tycker att det är den lilla vardagslyckan som gör att vi håller huvudet ovan vattenytan. Och vardagslycka är naturligtvis olika för oss alla. Visst, man kan ibland riktigt längta efter en vecka i ett annat land och där man får fläka ut sig på ett vackert hotell. Men det håller inte så länge när man väl är på plats. Då längtar man plötsligt hem igen. Det är märkligt och mycket konstigt.

Och om vi hoppar tillbaka till det här med hår på huvudet eller inte så måste jag ju vara så ärlig och säga att hade jag inte varit tunnhårig på toppen så hade jag ju haft hår över hela skallen. Så är det. Men jag vet inte om jag hade varit lyckligare. Förmodligen inte.

Så jag antar att jag även framöver i livet kommer att smörja in huvudet och ansiktet med raklödder och se till så att allt ovan hals är hårfritt. Och till dig som har hår över hela huvudet. Testa att raka av det någon gång. Du kanske hittar lyckan i att vara flint eftersom lyckan omöjligtvis kan sitta i håret. Give it a shot!

Trevlig helg

Niklas Lindkvist