Niklas krönika: Drömmen om att vara händig

Ibland önskar jag att jag var en händig man. Jag är urusel på det mesta när det kommer till golvläggning, tapetsering, målning av väggar och så vidare. Visst, jag kan byta en glödlampa, borra ett hål i en vägg, byta batteri i brandvarnaren, fylla på spolarvätska i bilen, skruva upp en tavla och lite sånt. Men något större grovarbete håller jag mig ifrån. Jag kan helt enkelt inte och något större intresse av att lära mig har jag inte heller. Och tyvärr blir det ofta helt fel och galet när jag ger mig på något projekt.   

Jag har lagt något klickgolv någon gång men då har det blivit lite bubbligt och jag minns även att jag råkade slå sönder en planka när jag skulle knacka i en skiva med en hammare. När jag har målat något rum lyckas jag alltid klabba ner både golv och taklister men även mig själv. Trots att jag tycker att jag lyckats tejpa och täcka ordentligt längs lister och golv med sånt där brunt papper som man köper på rulle lyckas färgen ändå ta sig till golvet. Sedan är det elände att få bort det. Det händer även att jag trampar i färgen och sen blir det ju färg vart jag än ställer fötterna. Jag blir alltid varm när jag målar så jag gör det ofta i bara kalsongerna. Det gör också ont att måla. Det smärtar i axlarna och i nacken.

Att tanka bilen är inga problem utan det har väl satt sig så djupt så att det inte går att göra fel. Men, för någon helg sedan hade jag lånat en minibuss och den skulle fyllas med diesel innan den skulle tillbaka. Jag rullade fram till pumpen och i samma sekund jag vrider av motorn inser jag att jag inte ens vet vad tanklocket sitter. Jag går nog två eller kanske tre varv runt minibussen och letar. Helt omöjligt att hitta tanklocket. Jag hoppar in i bussen och letar efter instruktionsboken och slår i den. Efter en stund förstår jag att tanklocket sitter precis vid förardörren. Jag andas ut. Men, hur jag än skruvar och drar får jag inte upp det. Det sitter fast och jag får nästan lite panik. En yngre kille som har åkt med i bussen säger efter att jag dragit och snurrat i locket att “Du, jag tror du behöver bilnyckeln. Det brukar vara så”.  

Jag tittar noga på locket och mycket riktigt ser jag en springa i vilken en nyckel ska föras in. Jag drar ut nyckeln ur tändningslåset och skjuter in den i tanklocket och vips så går det att öppna. Sen tankar jag och jag skäms.  

En annan rolig historia är när jag köpt en ny TV. Stolt som en tupp bär jag in den nya teven och ställer ner den där den ska stå. Jag kopplar in den men den startar inte. Jag trycker och trycker på olika knappar men den vill inte hoppa i gång. Jag letar i manualen och följer stegen så gott jag kan men det hjälper inte. När jag har fixat med den i över trettio minuter får jag nog och ringer en kompis. Jag minns att jag svor över teven. Kompisen på andra sidan luren skrattade och sa att han kommer över om en stund.  

Han steg in i hallen, klev ur sina stora skor och gick rakt fram till teven och tryckte på en knapp som satt under skärmen och pang så var det plötsligt bild på teven. Jag kände mig helt dum i huvudet.  

För några år sedan skulle jag måla om ett rum i källaren och av bara farten när jag skulle förbereda allt så klippte jag av antennsladden. En gång skulle jag skruva upp en gardinstång och när det var klart och jag hade hoppat ner från pallen jag stod på såg jag hur snett den satt. Pinsamt. Jag fick göra om allt en gång till och även lägga i lite spackel i hålen som skulle täckas så nu ser det lite bubbligt ut på väggen. Men, men, alla män är inte händiga och tur är väl det. Hantverkare ska ju också tjäna en slant.  

 Trevlig helg 

Niklas Lindkvist