Myten om den snåla smålänningen och det gamla Stenriket

Skämtet är en vandringsvits ur den svenska skämttraditionen och inte en historia med känd upphovsman. Men var kommer idén om den snåla smålänningen ifrån?

Stereotypens urfader
Det finns faktiskt en tydlig upphovsman till stereotypen. Bilden av smålänningen som särskilt sparsam kan i hög grad spåras till författaren Vilhelm Moberg.

Moberg, uppvuxen i Moshultamåla i Småland, gjorde smålänningen till en svensk arketyp för sparsamhet när han gav ut sitt magnum opus Utvandrarna, utgiven 1949.

Den kulturförklarade romanen om ett gäng småländska bönder som lämnar fattigdomen i Sverige för ett rikare liv på andra sidan Atlanten tecknar ett landskap där jorden är mager, stenarna många och möjligheterna få. Småland har därför ofta kallats Stenriket. Namnet syftar inte på pengar utan på den stenbundna och kärva verklighet som formade människors liv under 1800-talet.

Här föddes inte sparsamheten ur missunnsamhet utan ur ren överlevnadsinstinkt. Det fanns inget utrymme för slöseri. Varje resurs behövde tas tillvara. Det var nödvändigt att vara resurssmart för att klara sig.

Denna historiska nödvändighet lade senare grunden för Gnosjöandan och det småländska industriundret. Förmågan att skapa värde av det som andra förbisåg blev en kulturell styrka i stället för en brist.

Från myt till privatekonomi
I dag lever bilden av den snåle men påhittige smålänningen vidare i företagshistorier och marknadsföring. Samtidigt har den fått en ny innebörd. Sparsamhet, oavsett om det gäller företagsinvesteringar eller privatlån, handlar inte längre om att överleva vintern utan om att kunna välja liv och planera framåt.

Det handlar om att ha marginaler när något oväntat händer. Att kunna tacka ja till en möjlighet i stället för att tvingas säga nej av ekonomiska skäl. Den moderna sparsamheten är därför mindre snålhet och mer kontroll. Mindre inte unna sig och mer unna sig vid rätt tillfälle – på rätt sätt

Kamprad-effekten
Ingen personifierade principen och arvet tydligare än Ingvar Kamprad. Hans filosofi handlade inte om att vägra spendera, utan om att vägra slösa. Genom att pressa kostnader i produktionsledet skapades värde för slutkunden. Denna mentalitet genomsyrar Smålands näringsliv än idag. Tittar man på företagen i regionen ser man sällan onödig lyx på kontoren, däremot investeras det tungt i maskinparker och effektivisering. Man satsar kapital där det ger faktisk avkastning.

På sätt och vis var smålänningen före sin tid. Redan i Mobergs skildringar hanterar de sin knapphändiga ekonomi så som banker och privatekonomer förespråkar i dag: de lever under sina tillgångar, bygger marginaler och lägger resurser där de gör mest nytta. Ska du ta ett privatlån från LSB, en välkänd bank som värnar långsiktighet och sund privatekonomi, är det just den här typen av eftertänksam hantering banken uppmuntrar.

Den småländske lärdomen
Den småländske lärdomen kan sammanfattas så här: räkna först, agera sedan. Varje beslut vägs mot vad det betyder på sikt, inte bara här och nu. Den som tänker så bygger långsamt upp en ekonomisk buffert. Och med den följer tryggheten att kunna välja väg själv.

Stereotypens urfader
Det finns faktiskt en tydlig upphovsman till stereotypen. Bilden av smålänningen som särskilt sparsam kan i hög grad spåras till författaren Vilhelm Moberg.

Moberg, uppvuxen i Moshultamåla i Småland, gjorde smålänningen till en svensk arketyp för sparsamhet när han gav ut sitt magnum opus Utvandrarna, utgiven 1949.

Den kulturförklarade romanen om ett gäng småländska bönder som lämnar fattigdomen i Sverige för ett rikare liv på andra sidan Atlanten tecknar ett landskap där jorden är mager, stenarna många och möjligheterna få. Småland har därför ofta kallats Stenriket. Namnet syftar inte på pengar utan på den stenbundna och kärva verklighet som formade människors liv under 1800-talet.

Här föddes inte sparsamheten ur missunnsamhet utan ur ren överlevnadsinstinkt. Det fanns inget utrymme för slöseri. Varje resurs behövde tas tillvara. Det var nödvändigt att vara resurssmart för att klara sig.

Denna historiska nödvändighet lade senare grunden för Gnosjöandan och det småländska industriundret. Förmågan att skapa värde av det som andra förbisåg blev en kulturell styrka i stället för en brist.

Från myt till privatekonomi
I dag lever bilden av den snåle men påhittige smålänningen vidare i företagshistorier och marknadsföring. Samtidigt har den fått en ny innebörd. Sparsamhet, oavsett om det gäller företagsinvesteringar eller privatlån, handlar inte längre om att överleva vintern utan om att kunna välja liv och planera framåt.

Det handlar om att ha marginaler när något oväntat händer. Att kunna tacka ja till en möjlighet i stället för att tvingas säga nej av ekonomiska skäl. Den moderna sparsamheten är därför mindre snålhet och mer kontroll. Mindre inte unna sig och mer unna sig vid rätt tillfälle – på rätt sätt

Kamprad-effekten
Ingen personifierade principen och arvet tydligare än Ingvar Kamprad. Hans filosofi handlade inte om att vägra spendera, utan om att vägra slösa. Genom att pressa kostnader i produktionsledet skapades värde för slutkunden. Denna mentalitet genomsyrar Smålands näringsliv än idag. Tittar man på företagen i regionen ser man sällan onödig lyx på kontoren, däremot investeras det tungt i maskinparker och effektivisering. Man satsar kapital där det ger faktisk avkastning.

På sätt och vis var smålänningen före sin tid. Redan i Mobergs skildringar hanterar de sin knapphändiga ekonomi så som banker och privatekonomer förespråkar i dag: de lever under sina tillgångar, bygger marginaler och lägger resurser där de gör mest nytta. Ska du ta ett privatlån från LSB, en välkänd bank som värnar långsiktighet och sund privatekonomi, är det just den här typen av eftertänksam hantering banken uppmuntrar.

Den småländske lärdomen
Den småländske lärdomen kan sammanfattas så här: räkna först, agera sedan. Varje beslut vägs mot vad det betyder på sikt, inte bara här och nu. Den som tänker så bygger långsamt upp en ekonomisk buffert. Och med den följer tryggheten att kunna välja väg själv.