Möt Ludde – busschauffören med många strängar på sin lyra
Nyheter Hans ”Ludde” Ludvigsson är musikern som kombinerar spelandet med arbetet som busschaufför.
– Jag trivs jättebra och blir fem gånger lyckligare av det här jobbet än mitt förra arbete. Det ger mig energi för att tycka om musiken och jag tycker om att vara på vägen. Jag har alltid haft mycket jobb på vägarna och det är en chans för mig att vara avslappnad och landa i mig själv, säger Ludde.
Men låt oss backa bandet, närmare bestämt till 1979. Då började Bondstorpssonen hålla på med musik.
– Jag hade ett eget band och drömde om att stå på egna ben en vacker dag. Då träffade jag mamma till mina barn och lade musiken på hyllan.
1996 återupptog ”Ludde” musiken, när han startade ett coverband som turnerade över hela Sverige under 10 års tid. 2004 tog karriären fart på allvar.
– Jag bestämde mig för att arrangera en konsert och ville göra något riktigt spännande. Jag har alltid gillat Bruce Springsteen, han är en stor textmänniska och duktig på att få allt att hänga ihop. Jag hyrde Jönköpings teater två kvällar och gjorde mitt egen variant på E Street Band. Jag valda låtar utifrån det jag hade fastnat för och det var vansinnigt roligt och trevligt. Jag var den första som spelade rock’n’roll-musik på teatern.
Att musiken ligger varmt om Hans Ludvigssons hjärta märks mycket tydligt.
– Det finns något i musiken som få konstformer kan mäta sig med. En magi uppstår och du blir delaktig av ett enda stort vi. För mig var de där kvällarna magiska, där framträdandena nästan blev som en andlig upplevelse. Har man upplevt det någon gång är det svårt att inte uppleva det igen. Det blir som en stor energi.
2005 tog Luddes karriär en ny vändning. Ett ljudklipp från en av konserterna på teatern hade spridit sig över till USA. Han fick möjlighet att spela på ett Bruce Springsteen-konvent, närmare bestämt på musikklubben The Stone Pony i Asbury Park.
– Bruce Springsteen har gjort över 120 gig på den klubben och jag var så uppfylld bara att få stå på den där scenen i hans hemstad. Det var min första tur till USA, så det kändes som ett äventyr. En amerikan satt bredvid mig på planen. Han blev lite nyfiken på vad jag skulle göra i USA och jag berättade att jag hade fått en inbjudan att spela på Springsteen-låtar på The Stone Pony. Han svarade: ”tror du verkligen att det är en bra idé?” Min nervositet gick över på två sekunder och efter mitt framträdande kom Vini ”Mad Dog” Lopez, Bruces gamla trummis från E Street Band, fram till mig och berömde mig! Då var jag godkänd och alla ville prata med mig.
Under USA-vistelsen skrev Ludvigsson sin första låt sedan 1983, men framträdande gav honom även möjlighet att stifta bekantskap med välgörenhetsorganisationen Light of Day, som samlar in pengar till amerikanska Parkinsonstiftelsen.
– Jag träffade Bob Benjamin, en av organisatörerna. När han fyllde 40 år fick han diagnosen Parkinson. När hans kompisar frågade vad han önskade sig i födelsedagspresent önskade han sig donationer till forskning om Parkinson. Många av hans vänner gjorde en spelning och de fick in 2000 dollar i inträde. Sedan kläcktes idén om att göra det här till ett återkommande evenemang och välgörenhetsorganisationen Light of Day föddes, med tanken att musiken används som medel för att samla in pengar till forskning.
Från att ha varit en enstaka spelning, har konceptet utvecklats till årligen återkommande femdagars-festival i Asbury Park.
– När jag var där 2012 så var vi två svenskar som deltog. I dag är vi ett 50-tal personer som gör det hela som en gruppresa. Vi har under årens lopp samlat in en massa pengar till forskning om Parkinson, ALS och neurologiska sjukdomar.
Ludde tog med sig konceptet över Atlanten och anordnar välgörenhetskonserter i Jönköping.
– Jag blev väldigt förälskad i Light of Day-konceptet. Vi gör det för en anledning, det blir en familjegemenskap och vi gör något för en god sak. Många av mina bästa vänner finns på andra sidan pölen och flera av dem, så som James Maddock, Joe D’Urso (vice president i Light of Day), Vini Lopez och Jeffrey Gaines brukar delta. Pengarna som samlas in går både till USA och till Jönköpings Läns Parkinsonförening, som använder pengarna till att trycka informationsböcker om sjukdomen. Konceptet har gett mig ett stort kontaktnät bland musiker och jag har även fått en massa vänner som har Parkinson.
Under årens lopp har Ludde gett ut fyra skivor. Den senaste kom 2019 och spelades in i Brooklyn.
– James Maddock, som är en fruktansvärt bra låtskrivare, och jag spelade i Tyskland för två år sedan. Innan turnén spenderade vi lite i tid i min sommarstuga i Bondstorp och började skriva på nya låtar. Han motiverade mig att komma över till USA, så spelar vi in plattan. Det var en dröm att få jobba med Maddock och hans musikerkompisar. Sångerskan Joy Askew, som bland andra arbetat med Peter Gabriel och Joe Jackson, besökte studion och frågade om hon fick lägga kör på mina låtar. Det finns en kamratskap och familjekänsla bland musikanter, så jag sade ”kör på!”, skrattar han.
Som ni förstår har Hans ”Ludde” Ludvigsson många strängar på sin lyra. Han arbetar flitigt med musiken och har de senaste åren arbetat som konsult inom varumärkesutveckling i Jönköping. Men när pandemin kom förändrades situationen. Då väcktes tanken om att bli busschaufför.
– När vi hade coverbandet hade vi en turnébuss som jag ofta körde. Jag började fundera allt mer och kände att det är inte så dumt att vara ute på vägarna. Så jag tog D-körkort och genomförde YKB-utbildningen (yrkeskompetensbevis). Jag tog kontakt med ett bussföretag i Vaggeryd och på den vägen är det.
Pendlarbuss mellan Jönköping och Hillerstorp varvas med skolskjutsar. Från och med nästa vecka kommer Ludde även att börja köra linjetrafik mellan Hestra och Vaggeryd.
– De här två månaderna har jag sett mer av Värnamo, Marieholm och Åsenhöga än jag någonsin trott att jag skulle göra, skrattar han. Nu ser man vilken fantastisk service skolskjutsarna är för landsbygden! Det skönaste är att det här ger mig energi till att tycka om musiken.
I sommarstugan i Bondstorp har Ludde sin inspelningsstudio. Han har länge spelat gitarr men har även börjat spela piano.
– Jag kan inte låta bli att peta på saker. Har man ett musiköra, så kan man höra vilka toner som fungerar. Det är instrumentets känsla som styr skapandet.