Min historia – Tomten hette Sune
Nyheter Mina barndomsjular i Högabråten var fylld med kärlek, paket, mat, glädje och tomte såklart.
Julgranen i Gisslaköp 2019
De första jularna jag minns firade vi hos farmor och farfar. Nu i efterhand förstod jag att det var farfar som delade ut paket, när man ser en kavajprydd man på korten. Farmor skämde bort mig, sitt första barnbarn, med margarin och strösocker som jag mer än gärna fick blanda och äta när vi var hos där. Även på julafton.
Farmor gick bort alldeles för tidigt och julafton firade vi därefter hemma i föräldrarhemmet.
När skymningen lagt sig över Högabråten på julafton visste vi barn, jag och min lillebror, att något var på gång. Gick runt och kikade i fönstren och snart skulle han komma. Han med alla paketen. Var och när visste vi inte men att han skulle komma var vi helt säkra på.
Rätt var det var skymtade han förbi. Vi sprang från fönster till fönster och följde tomtens väg in till oss. Han knackade sedvanligt på altandörren. Där stod vi, jag och min lillebror, förväntansfulla och lite rädda. Han var farlig och skrämde oss, eller mig, samtidigt som vi hade hört att han egentligen var väldigt snäll.
Vi vågade inte öppna dörren själv utan det fick pappa göra och välkomnade tomten in. Han undrade om det fanns några snälla barn i Högabråten. Minns inte att ett direkt ja kom, då tomten var stor och grufflig. Han gick illa, hade käpp och lite svårt att ta sig fram. Han var tjock och bar på julklappssäcken. Men in skulle han. Säcken som han hade med sig kände vi igen. Det var den säck som mamma tidigare hade gömt i källaren…
Julgranen i Gisslaköp 2019
När några paket var utdelade började vi känna oss lite tryggare och visst var det brorsan som alltid gick fram direkt. Jag var lite avvaktande, för tomten var väl farlig…
Efter paketutdelningen blev det sedvanligt paket från oss i familjen till tomten och hans familj. Vi följde han ut till altandörren när han skulle ge sig av. Vi vinkade och tackade för alla paket.
År efter år kom samma tomte på besök.
En dag kom lillebror hem och sa att han inte finns. ”Det gör han visst”, utbrast jag och blev både arg och ledsen, för visst fanns han. Det var jag helt bergsäker på.
Många år därefter fick tomten ett namn. Han hette Sune och bodde på Björkelund. Han var busig och barnens favorit i alla lägen, även om han egentligen var farlig under julafton…
Sara Mejving
Har du något julminne du vill dela med dig? Mejla till redaktionen@skillingaryd.nu
Fotnot: För den som inte kan den lokala geografin så ligger Högabråten strax söder om Skillingaryd och här kan man ibland se milsvida omkring.