”Midsommarblot”: Del 5

Han samlade ihop pappren i en prydlig hög som han lade på det lilla sidobordet intill skrivbordet. Skrivbordsunder- lägget i skinn hade funnits där så länge Niklas kunde min- nas, precis som den gamla skrivmaskinen av märket Facit. Redaktör Tell hade aldrig ens övervägt att skaffa en elektrisk maskin, än mindre en dator. Enda moderniteten han godkänt för att underlätta arbetet var en mobiltelefon av gubbmodell. En smartphone hade aldrig varit på tal.

Ända fram till pensionen hade Gunnar knackat ner sina reportage med pekfingervalsen. Och många år därefter. Pension var för övrigt ett ord som inte förekom i pappans vokabulär. Envetet hade han fortsatt skriva krönikor som åter- kommande publicerats i stadens tidning. För Niklas var det en gåta hur hans pappa fått in jobben i tid. Själv var han alltid färdig precis före deadline. Utan dator och e-post skulle han aldrig ha lyckats lämna ifrån sig en enda artikel i tid.

På skrivbordet stod tre foton av Niklas. Ett då han var i fyraårsåldern. Måste ha tagits strax innan han och hans mamma flyttat till Stockholm. Det andra var från hans studentexamen och det tredje då han avslutat sin journalist- utbildning. Han hade gått i sin fars fotspår trots att de inte setts mycket under uppväxtåren. Niklas slogs av att det inte fanns ett enda kort på Jill.