”Midsommarblot”: Del 15

Nästa år fyllde han sextio och han hade ännu inte lärt sig att läsa av kvinnor. Inte ens sin egen dotter förstod han sig på. Niklas tänkte tillbaka på dotterns tonårsperiod och stönade högt. Under flera års tid hade de inte kunnat föra ett normalt samtal och Tuva hade upplyst honom om att han lika gärna kunde ha varit död. Just det uttalandet hade hon tack och lov tagit tillbaka. Numera pratade de i telefon minst en gång i veckan. Då och då sågs de över en bit mat. De hade båda hela tiden bott i Stockholm så det gick inte att skylla på geografiska avstånd. Skrämmande nog visste han inte så mycket om henne mer än att hon bodde i ett kollektiv och uppträdde allmänt omoget och ouppfostrat. Åtminstone då han befann sig i närheten. Han hade också för sig att hon läst vid universitetet, men exakt vad och om studierna lett någonvart hade han inte en aning om.

Han lutade cykeln mot väggen. Egentligen borde den åka till tippen. Inte ens den mest nostalgiska loppisfreak skulle kunna se någon charm hos den här hojen.

Niklas hämtade en kall öl och slog sig ner vid köksbordet 18 på den plats som varit hans vid besök hos pappan. Gunnars stol kändes sorgligt tom och frågorna som Niklas önskade att han kunnat ställa hopade sig i huvudet. Ändå tyckte han att de haft långa och djupa samtal, men de hade oftast handlat om journalistik. De hade varit duktiga på att undvika att bli personliga. Bara det att Niklas inte hade den blekaste aning om varför Jill flytt till andra sidan jordklotet visade på att relationen haltat.