Medlemskoordinatorn: ”Vi behöver prata om självförsörjningsgraden”

– Beredskapsfrågan borde driva på för en ökad inhemsk matproduktion, men styrande politiska beslut uteblir och det tycker jag är konstigt när man säger att man ska satsa på försvar och civilförsvar, menar Per Olov Magnusson på Coop Väst. Bild: David Alin

Under torsdagen arrangerades LRF Värnamos julbondefrukost på Hörle Slott. Per Olov Magnusson, medlemskoordinator på Coop Väst, hade åkt från Färjelanda för att prata om konsumentföreningens verksamhet, samverkan, beredskap och marknadsläge.

– Coop står för att vi ska försöka vara Sveriges viktigaste konsumentkraft, det är vår vision. Vår idé är att skapa ekonomisk nytta och ge medlemmarna möjlighet att bidra till en hållbar utveckling. Vi ska vara välkomnande, inspirerande och ansvarstagande och modiga, inleder han.

Som bas för Coop finns Kooperativa Förbundet, KF. Det är en ekonomisk förening med konsumentägda företag och föreningar som uppdragsgivare. Medlemmarna i KF består av 24 konsumentföreningar. Kooperativa Förbundet är Sveriges enskilt största kooperativa förbund räknat till antal medlemmar: 4,1 miljoner. Förbundet har två företag: Coop Sverige AB, CSAB, och Coop Logistisk AB, CLAB. Konsumentföreningen Coop Väst består av 199 butiker och sträcker sig från Strömstad till Västervik.

– Vi är drygt en miljon medlemmar i detta område och omsätter 10,5 miljarder. Vi har ett gemensamt intressebolag med våra vänner i Norge, Coop Öst, där vi äger hälften var i bolaget Grensemat. De har tre butiker i Strömstad och norrmännen åker dit och handlar för 2,7 miljarder kronor. Vinsten delas lika mellan bolagen vilket är väldigt glädjande, med tanke på att det är många norrmän som säger att det är för stort glapp i handeln mellan Sverige och Norge. Tack vare att vi har den här konstruktionen så går pengarna tillbaka till Norge. Vi har 2,6 miljarder i eget kapital och inga lån. Vi äger ett 40-tal fastigheter och har ett eget bageri, Sydöstbagarn i Kristianstad.

Magnusson går sedan över till att prata om gemensamma utmaningar för svensk nötköttsproduktion.

– Antalet djur i Sverige fortsätter att minska. Dikor minskade med 2,4 procent (10 257 kor) under 2023–2024. För att bibehålla produktionen behöver vi öka med drygt 6 000. Korna har ju ett oskick att vara dräktiga i drygt nio månader, så det tar ju tid att bygga upp detta igen. Men det är inte bara det: det behövs ju också finnas avsättning för de produkter som kommer därifrån, både med mjölken och med köttet. 2004 minskade antalet kalvande dikor med drygt åtta procent (16 000 kor). Sedan är det också problematiskt med generationsskifte då unga har svårt för att se en framtid i yrket och stora investeringar måste göras. Jag tror att det är viktigt att man lyfter upp och pratar om de här frågorna, för det handlar om landets självförsörjningsgrad.

– Beredskapsfrågan borde driva på för en ökad inhemsk matproduktion men styrande politiska beslut uteblir och det tycker jag är konstigt, när man säger att man ska satsa på försvar och civilförsvar. Mat är grundläggande för att ha ett civilt försvar, för mig är det uppenbart. Det borde också vara så att man, liksom i Finland, ser till att ha beredskapslager samt att vi precis, som i Finland, borde ha beredskapsbutiker som finns över hela landet. Varför kan de, men inte vi för att trygga försörjningsläget?

Andra utmaningar är blåtunga, den afrikanska svinpesten, stora kostnader för att säkra gårdarna, mul- och klövsjuka, fortsatt hög valuta, minskad köttproduktion inom hela EU, miljökvoter som införs i Danmark och Nederländerna med ökade kostnader och minskad produktion som följd samt debatten om nötkött som miljöbov.

– Vi har ett ansträngt råvaruläge. Jul- och nyårshelgen 2025 och 2026 är så kallad arbetarhelg som får stor påverkan på leveransförmågan av kött. Ett resultat av detta är att slakterierna inte är öppna. I början av 2025 gapade köttdiskarna i detaljhandeln tomma, trots att det inte låg några kampanjer. Samma sak spås i hela detaljhandeln inför 2026. Då är det framför allt för att det är brist på nötkött men sedan också en nedgång på fläsk, vilket beror på att vi äter speciella delar. Coop har generellt en låg andel import. Av det vi säljer så är det faktiskt så att uppåt 85 procent av det kött som säljs är producerat i Sverige. För att säkra långsiktig tillgång till kött jobbar vi med att ha ett anatomiansvar för att säkerställa svensk råvara till kött och charkproduktion och ha långsiktiga råvaruaffärer med de största slakterierna. Därför är det viktigt med samverkan och att kunna blicka framåt. Det handlar om kooperativ samverkan till nytta för såväl konsument som producent. Vi samarbetar med LRF och andra intresseorganisationer för att medverka till att sprida kunskap om svenska mervärden, är aktiva i möten kring beredskapsfrågan och sätter hållbarhetsfrågor i fokus genom en hållbar livsmedelskedja.

Per Olov Magnusson delade även med sig av tankar om framtiden.

– Jag tror att det finns ljus i tunneln. Mycket av det handlar om att vi måste vara överens om några saker. Det finns en övre gräns för konsumentpriser, men det finns också en övre gräns för försäljningspriser. Det handlar om utbud och efterfrågan. Samtidigt behövs det en ökad svensk köttproduktion, så på något sätt måste ni som producerar kunna hämta hem investeringarna som görs, för i alla fall går det inte ihop och då är det återigen så att även om det är kooperationer så måste vi tjäna pengar. Beredskapsfrågan kan bidra till en ökad svensk produktion samt ökad andel svensk inom kommuner, skolor och landsting till en rimlig kostnad. Jag har jobbat i skolan som rektor och förvaltningschef i drygt 18 år. Man har frågat kommuner ”skulle det inte vara käckt ifall vi hade mer lokalproducerat?” Nej. Varför då då? Jo, då kostar det för mycket per portion men bidrar det till när folk vill ha lokalproducerat? Man ska i princip hitta från vilken gård köttet, potatisen och baljväxterna kommer. Det där är också politiskt betingat av kommun- eller landstingspolitiker. Skärp till er och tänk, för saker och ting hänger ju ihop. Det handlar inte bara om skolan. Det handlar ju om övriga brukare i kommunerna som ska ha mat i förskolor, på äldreboenden och våra sjukhus. Det är viktigt att lyfta frågorna och att det kan smälta in lite grann. Kostar det mer så kanske kommunerna behöver prioritera om och det är en politisk fråga. Produktutveckling och ökad förädlingsgrad skapar mervärden. Olika koncept kan vara en lösning men kräver utförlighet och tydligt ägarskap i det som görs. Bland annat kommer det nya och spännande koncept som säljer bra. Vi kan inte bara äta fläskfilé från grisen och skinka till djur. Det måste vara någonting mer.

Thomas Carlzon tar ordet.

– Jag kan ta den pucken då du bjuder in så fint att det är för politiker och annat. Jag sitter i servicenämnden och vi har en dagordning på närproducerat, svenskt och ekologiskt. Nu har vi dessutom snäppt upp de kraven så att vi ställer krav på att det närproducerade ska öka innan den närmsta två-treårsperioden. Det ska det andra också göra. Sedan ligger det en plan ute på remiss. Vi har haft en cirkel runt Värnamo där gränsen för närproducerat har räknats till 20 mil. Då konstaterade vi att vi är i Lund, vi är långt uppe på Skaraslätten och vi är i Danmark, så det här är ju helt åt skogen. Förslaget är nu nere på tio mil, så vi har tagit till oss detta.

– Det är jättebra det där, sprid det där och framför allt att vi återigen vågar prata om det här, säger Per Olov Magnusson och fortsätter:

– Sammanfattningsvis kan vi säga att det finns utmaningar för svenskt kött. Samtidigt vet vi att svenskt kött är och fortsatt kommer att vara mycket viktigt. Det handlar om att ha hållbara val i fokus och vi ser att långsiktigt samarbete för att stärka svenska producenter genom våra partners inom slakt och styckning är avgörande för framtiden.