Med hjärtat i Gnosjöandan är Mikael redo för nästa utmaning

Näringslivsutvecklaren Mikael Karlsson är Gnosjösonen som fick en internationell karriär med flera chefsuppdrag, men låt oss börja med en blick i backspegeln. Mikael Karlssons uppväxt präglades av Gnosjöandans etablering i det svenska samhället. Under 1970-talet fanns omkring 300 industriföretag i kommunen. Hans uppväxt präglades inte bara av ortsbornas optimism, utan även av kommunala frågor.

— Pappa var förvaltningschef (nuvarande kommundirektör) mellan 1967-1987 och morsan var föreståndare för en förskola i Gnosjö. Kort sagt har jag haft tugget om kommunen ända från början. Jag hade förmånen att växa upp i ett bra och organiserat hem, där det alltid var ordning och reda.

Hans politiska engagemang fick en ny dimension under tiden som gjutare på Nyströms gjuteri i Marås.

– Där arbetade jag tillsammans med legendaren David Svensson, som var socialdemokratiskt kommunalråd på halvtid och gjutare på halvtid.

Efter lumpen fick Mikael arbete på Bufab Kit i Värnamo, en tjänst som gav internationell erfarenhet på sitt eget sätt.

– Vi beställde hem beslagsmuttrar, containervis, från Japan. Det var två företag som konkurrerade om ordrarna. En dag ringer telefonen och jag lyfter luren. I andra änden finns en japan som på knackig engelska utbrister: ”No place at Nagayama! No place order at Nagayama!”, skrattar Mikael. Att varje gång lossa containrarna och bära in varorna för hand i lokalen var en oförglömlig händelse. På den tiden köpte vi varor i Japan, Italien, Tyskland och sålde övervägande i Skandinavien. På den tiden skickade man ritningar via posten. Jag glömmer aldrig när företaget köpte in sin första egna faxmaskin. Bolaget köpte in en egen fax för 36 000 kronor, det här var i slutet på 80-talet, så det var en stor investering på den tiden.

Efter en tvåårssejour på ett tyskt företag, träffade Mikael sambon Jeanette och blev marknadschef på Ikeas avdelning ”Modulservice”.

– I rollen som marknadschef hade jag en budget på 384 miljoner kronor. När vi hade en återträff 15 år senare omsatte samma bolag 5 miljarder kronor. Under mina fem år på bolaget besökte jag 38 länder. Jag var inte ens 30 år gammal, det var en fantastisk tid.

Efter tiden på Ikea och ett belysningsföretag, gick färden vidare till Titus Group 1999.

– Mitt område var Östeuropa, dit anglosaxerna till och med räknade Skandinavien. Jag for runt som en galning i Östeuropa och min försäljningsdel motsvarade 5 miljoner euro.

2006 byttes Storbritannien mot Anderstorp, när Mikael arbetade som vd och blev delägare tillsammans med Björn Falk i Falks Broker, ett företag som specialiserade sig på teknisk bearbetning.

– Det som var extra kul i det här fallet var att vi startade upp ett dotterbolag i Shenzhen i Kina. Vi provade i Ningbo först men det gick inte så bra, så vi etablerade oss i Shenzhen i stället. Vi insåg tidigt att kvalitetskontroll var något vi skulle satsa på, eftersom att vi var tvungna att säkerställa att våra produkter var godkända när de kom till Sverige.

Efter sju år som vd och delägare kände Mikael att det var dags för en ny utmaning. Han ville dela med sig av sin erfarenhet och kompetens och när Värnamo kommun 2013 utannonserade en tjänst som företagslots, skickade Mikael in en ansökan.

– Det här var det första jobbet (efter Nyströms) jag fick söka och det var en oerhört inspirerade tjänst. Mats Hoppe, tidigare kommunchef, sa att det här var den viktigaste rollen i kommunen. Det här jobbet ger mig möjligheten att ge näringslivet en knuff framåt och jag hjälper de som knackar på dörren att exploatera sig här. På ett sätt känns det nästan lite vemodigt att sluta redan efter bara sju och ett halvt år, med tanke på hur mycket som är på gång.

Ja, det är ju så dags för ännu ett skifte. Genom hela livet har Mikael Karlsson varit intresserad av samhällsfrågor. 2012 bestämde han sig för att ge utlopp för sina värderingar och gick med i Centerpartiet. Efter valet 2014 fick han frågan av gruppledare Maria Johansson och Stefan Bjällsjö om han inte var intresserad av att anta ett uppdrag. Själv hade jag inte tänkt tanken där och då, men de hjälpte mig att så ett frö. Han tog plats i kretsstyrelsen i Värnamo och erfarenheten bar frukt. Efter valet 2018 fick han rollen som vice ordförande i kommunfullmäktige och ersättare i kommunstyrelsen, samtidigt som han i sin yrkesroll fick se Värnamo kommuns näringsliv expandera. Men nu är det så dags att kliva ytterligare ett steg inom den kommunala hierarkin och efterträda Hans-Göran Johansson som kommunstyrelsens ordförande.

– I rollen som KSO (reds anm; kommunstyrelsens ordförande) så är man kommunens förste demokrativäktare. Det gäller att leda och fördela ordet i församlingen man är ordförande för. Jag tror på dialogens kraft och det gäller att tillvarata allas idéer och att alla får dryfta sina tankar. Det är viktigt att ha högt i tak, att man är öppna för varandra och att man inte blir sågad för att man vill prova en idé. Det finns ett citat jag tror mycket på: ”den ledare som inte är beredd att lyssna på sina medarbetare möts snart av en tyst organisation”. Det är otroligt viktigt att oavsett parlament ha ett starkt styre och en stark opposition, att vara smart och lyhörd och kreativ i sina lösningar.

Kommer du att förändra något och i så fall vad?

– Näringslivsfrågor och infrastruktur ligger mig varmt om hjärtat, men grundbulten är vård, skola och omsorg. Fungerar skolan så får det resultat senare i livet. Enligt statistik känner sig folk otrygga här och där har vi som kommun en stor roll att se till att familjer har det bra och känner sig trygga. En del i det arbetet är att vi arbetar över förvaltningsgränserna.

Hur ser din vision om Värnamo kommun om 15 år ut?

– Visionen om 40 000 invånare och mänsklighet tycker jag redan är jättebra. Visionen är att vi behöver växa och att demografin tvingar oss till det. Man ska komma ihåg att skatteunderlaget vi får in handlar om arbetad timme. Det gäller för oss att få människor att vilja flytta hit, men vi ska inte bara erbjuda en bra plats att bo på. Vi vet att det inte bara är jobb som drar folk, utan många faktorer. Det är svårt att få till bostadsområden och resurskrävande för stadsbyggnadskontoret, men jag vill ge dem en eloge för arbetet de gör. Jag ser att kommunen bara kan växa på bredden också, men det är en fördel att det finns en tydlig huvudort. Jag ser på Värnamo kommun som Thorbjörn Fälldin (statsminister 1976–1978 och 1979–1982) sade en gång: ”stad och land, hand i hand”. En fungerande landsbygd är en förutsättning för att kommunen ska kunna växa. Jag hoppas även att vi inom politiken kan skapa förutsättningar för att få Värnamoborna att välja ett hållbart resealternativ. Det finns ett jäklaranamma i den här regionen och jag har en positiv inställning till att vi kommer att fixa det här.