Martinas blogg: Vi måste ta en fika!
Nyheter Martina Löwenham inleder helgen med en blogg.
Vardagslyx att bo i så vacker natur!
Det finns vissa saker man säger som är artigt men som man kanske inte alltid menar. Svaret på frågan ”Hur är läget?” är ju generellt alltid ”Jodå, det är bra. Hur är det med er?”. Det går på ren reflex utan att man ens tänker efter. Jag var med om det för ett tag sen, pratade med en kompis i telefonen och frågade hur det var med dem. Först svarade hon bra, sen skrattade hon och kom på att barnen var ju hemma och sjuka, så helt bra var det ju faktiskt inte.
Och det där är ju lite märkligt på sitt sätt att man frågar hur någon mår, om man egentligen inte vill veta svaret. För när man svarar sanningsenligt (eller delar av sanningen) så får man oftast en obekväm motpart.
Därför är det gott med sådana vänner man har, som faktiskt vill veta hur det är på riktigt. Där man kan skicka iväg ett frustrerat meddelande över bråkande barn och liknande som kan göra en smått galen som förälder ibland. Man behöver en ventil. Jag tror alla behöver en sådan vän som man kan säga precis vad som helst till, och som ändå finns kvar. I olika perioder i livet är det olika personer. Men just nu har jag en sådan vän som är i många lägen på precis samma punkt. Du vet ju vem du är, och jag vet att jag är en ventil jag med.
En annan sån där sak som många säger, det är ”Vi måste ta en fika/kaffe/ses”. Jag säger det väldigt sällan om jag inte menar det. Sen kommer ibland livet emellan och det rinner ut i sanden. Men grundviljan är alltid att det faktiskt ska bli av. Igår blev en sådan tillställning av.
I några år nu har vi försökt få till det. Men det har varit livet som kommit emellan. Men tillslut blev det så av. Nästan hela familjen blev det, sonen var på barnkalas så han kunde inte vara med. Men 4/5 får ju räknas som bra ändå. Plötsligt händer det! Ibland är det nog så, att det är svårare att få till att träffa dem som bor nära än att träffa dem som bor långt bort.
Andra höjdpunkter denna veckan var förövrigt att delar av grannens kossor släppts på grönbete, en begagnad gåstol som lilla damen direkt förstod poängen med. Klädshopping både hos en kompis i Värnamo och på Barnprylhörnan i Jönköping.
Just barnprylhörnan förtjänar faktiskt en egen hyllning. Svenska kyrkan driver den. Det är skänkta kläder till barn och gravida samt barnskor och leksaker som säljs. Varenda liten krona går till diakoniarbetet i Jönköping. Fantastiskt. Den öppnade lagom till att min förstfödde föddes och vi har handlat där regelbundet sen dess. På dessa 7 år har hörnan fått in över 700 000 kronor. Fattar ni 700 000 kronor som kan göra nytta till människor som behöver det. Dessutom är det grymt billigt att shoppa loss där och det gör det ju inte sämre direkt!
Men största höjdpunkten var nog i morse när vår lilla dam äntligen kom runt på mage. Hon blev själv så chockad att hon började gråta. Men andra gången hon rullade över gick det bättre. Under veckan har hon dessutom knäckt koden med att man kan ta sig framåt med hjälp av benen. Dock har hon ju inte kommit på att man kan använda händerna samtidigt, så hon plogar sig liksom framåt med benen som motor. Det händer mycket när man är 4 månader.
Nu ska vi snart skicka iväg pappan på grabbhelg. Så det är extra skönt att det är sånt här härligt väder. Livet blir så mycket roligare då. Idag tänkte jag sätta dem lite i arbete med att försöka tömma pallkragarna på gamla växter så vi kan börja så lite morötter bland annat.
Ha det fint!
//Martina