Martinas blogg: Undersköterska i Herrens tjänst

När liten fröken är sjuk, är det skönt att få lov att vara alldeles nära. Tröst, trygghet och kärlek i en fin kombination.

Fredagen lider mot sitt slut och lördag ska strax ta sin början. Jag sitter under en filt, överkonsumerande halstabletter. Inte för att de väl hjälper något vidare, men hostan håller sig åtminstone i schack. Skolstart = sjuka barn och de delade så snällt med sig även till mamman. Hela veckan har jag spenderat hemma med barn som snorar och hostar. Tur jag inte har feber i varje fall eller är värre drabbad än jag är.

Ikväll har jag jobbat och bortsett från att jag skulle till en massa nya adresser så gick det bra måste jag säga. Jag tycker om att få önska mina vårdtagare en välsignad natt. Jag tycker om att känna att vi som jobbar har en gemensam tro och trygghet i den och varandra. Innan jag började jobba här, så trodde jag att jag var färdig med hemtjänsten. Men så blev jag tipsad om detta jobbet och sökte för det var något helt annat. Kristen hemtjänst, det hade jag aldrig hört talas om förut. Och det är verkligen något annat.

Jag är precis lika mycket undersköterska här som i all annan hemtjänst. Jag gör precis allting som kommunen och andra privata bolag gör. Men med det lilla extra. Vi får lov att be med och för våra vårdtagare. Vi får läsa bibeln och ha andakt. Det är så fint att de gamla inte måste tappa sådana saker som är viktiga och självklara för dem, bara för att de inte längre klarar det själva. Jag tycker om att få vara den äldres ögon och läsa orden ur bibeln de inte längre ser, men som de fortfarande vill höra. Jag tycker om att känna att de är trygga med oss för att de vet att vi också tror. (Nu är för all del inte alla våra vårdtagare kristna, men jag tror alla uppskattar att vi är det).

Jag trodde verkligen inte att jag skulle jobba i hemtjänsten igen, men detta är något annat. Det låter kanske banalt och konstigt att det skulle göra en så pass stor skillnad. Men det gör det. En av vårdtagarna sa en gång om min kollega ”När xx kommer hit, så känner man verkligen att h*n har med sig Jesus”. Jag tyckte det var så fint, för det gjorde ju att vårdtagaren kände sig extra trygg och ombonad.

Jag har som sagt jobbat ikväll, och jag ska jobba tidigt i morgon, så jag sover på jobbet i vårt vilrum. Praktiskt att få göra det, och slippa ligga och köra en massa bil när man bara ska hem och vända i princip. Jag gjorde en kort tur ikväll och jag gör en kort tur imorgon. Så det är ganska så skönt. Men jag måste säga att det är hemskt konstigt att sova alldeles själv. Inga barn, ingen man, inga djur. Helt själv. Jag hoppas verkligen att det är en lugn natt för maken.

På söndag (läs: imorgon) är det val, och jag vet att jag sa förra veckan att jag inte skulle skriva mer politik. Men jag måste ändå säga ännu en gång. Rösta! Använd din rösträttighet du har tilldelad. Varje röst räknas! Bokstavligen, jag känner att jag inte riktigt vet vad jag har gett mig in på som ska vara med och räkna röster söndag kväll/natt.  Men det blir nog trevligt det med.

Detta är förövrigt mitt 36:e blogginlägg. Inte klokt vad mycket ord, tankar och funderingar det hunnit bli. Jag skulle dock gärna få lite ämnen att skriva om. För ibland så står det verkligen still, och jag gillar att få skriva om saker som betyder något. Det har märkts i responsen med att de inlägg som varit av mer viktigt slag har fått mer gehör. Om det är någon som har något ni tycker skulle vara intressant att läsa om, så maila mig gärna martina.lowenham@gmail.com Tack på förhand!

//Martina