Martinas blogg: ”Nu är jag redo, nu kan du gå”

Två barn på väg till skolbussen. På trappan står jag och lillasyster och vinkar hejdå.

Sommarlovet tog slut och i tisdags var det så dags för skolstart. Och nu har jag ju inte längre bara ett skolbarn, utan två. Två! När blev barnen så stora?

Då mellantjejen började förskoleklass, eller kort och gott f-klass, så var jag med i skolan lite på morgonen, fram tills hon sa ”Så nu är jag redo. Nu kan du gå”. Så då var det bara att lyda. Äldsta sonen började ettan, fast på Tofthaga innebär det att han går i 1–2:an. Då det är dubbelklasser där. Så skönt ändå med en så liten skola till barnen. Få elever på skolan, särskilt om jag jämför med hur jag själv gick i skolan när jag växte upp. Och det gör ju att alla elever blir sedda på ett helt annat sätt. Likaså har lärarna koll på barnen utanför sin egen klass också. Skönt tycker jag.

Däremot väldigt märkligt på onsdagen när jag skickade iväg barnen till skolan med skolbussen 7:25 och plötsligt bara hade Felicia hemma. Sicken grej ändå, att kunna njuta av frukosten i lugn och ro efter att de stora vildarna rusat iväg till skolan. Njuta av att vara föräldraledig fram tills de kommer hem igen vid 14.  Och nu kommer jag ju njuta ännu mer då jag börjar jobba så smått igen.

Utbildning för röstmottagare i Skillingehus. Så nu är jag redo inför valet.

 På onsdag ska jag gå bredvid på jobbet, friska upp minnet och lära mig våra nya guldkorn som vi fått äran att vårda på ålderns höst. Då ska maken vara pappaledig på en onsdag. Men sen kommer det först bli ett par helger nu i september. Men 21:a september smäller det på riktigt. Då är det slut med lediga fredagar. Dags att börja jobba igen och det känns både lite konstigt, skönt och roligt. Roligt för pappan att få lite egen tid tillsammans med lilla fröken med.

Annars har det varit fullt upp hela veckan. I tisdags skolstart, sen en låååång kopp kaffe och en massa prat innan det var dags att hämta ungarna på skolan och åka vidare på möte. Sen onsdagen hade vi ett planeringsmöte på dagen för hur vi ska kunna förnya barnverksamheten lite i kyrkan. På kvällen var det höstens första kyrkoråd. 4 timmar nästan på minuten blev det. Alltid långa möten när det är budgetarbete. Men så är det ju, går inte hafsa sig igenom saker och ting. Felicia var med och första timmen sov hon. Sen pratade hon mest konstant. Så jag gick och vaggade med henne i sjalen och lyssnade med andra örat. Det är ju så, att barn ger än oanade simultanförmågor.

På torsdagen var det utbildning på kvällen inför valet den 9 september när jag ska vara röstmottagare för Skillingaryd Västra. Då var tack och lov inte Felicia med, det känns lite läskigt som det är. Så det var ju nyttigt att höra lite mer om hur det kommer gå till. Jag är mest rädd att jag ska råka lägga kuverten i fel fack. Men jag tror att det blir mest roligt faktiskt. Om än en väldigt lång dag.

Igår var jag och vår församlingspedagog i Ullared och storshoppade. Det kommer bli så himla bra nu för våra fina ungar i barn- och ungdomsgrupperna. Ser så fram emot att få vara med och pyssla ihop allt vi tänkt ut. Och jag är faktiskt rätt säker på att även barnen kommer tycka det är lika fint, om inte finare, än vi. Sen hemma och snabbt vända. Ta över lilla fröken från fadern och byta kläder. Sen for vi upp till Jönköping och mötte upp min syster och hennes fruhippegäng. Det är ju lite så, att även om man håller på att gifta sig i hemlighet kommer man inte alltid undan. Jag mötte upp till sluttampen som var en väldigt mumsig middag på Tegel. Många mumsiga smårätter och väldigt trevlig personal. Som en extra bonus fick jag sällskap av 3 av mina kusiner. Så det var roligt att få prata ifatt sig lite. Så det blev en lång dag helt klart. 7:30 körde jag hemifrån och vid 23 landade jag i soffan igen. Lång, men rolig dag!

Nu är det söndag och regnet vräker ner. Skönt det ändå, en hemmadag är precis vad jag har lust med.

//Martina