Martinas blogg: Hemester och tiden som går för fort

Kan själv! Liten blir stor och ställer sig upp mest överallt.

Och just nu går tiden verkligen hisnande fort. Vår lilla fröken är snart 8 månader. Och i veckan kom hennes tredje och fjärde tand. Förra veckan kom hon på att man kan ställa sig upp. Så lycklig hon är när hon ställer sig upp i spjälsängen. Så rädd mamman är när hon gör det. Vi måste verkligen ta tag i att borra fler hål i sängen så vi kan sänka madrassen ännu lite mer. Storasystern var inte lika våghalsig i samma ålder, så det var aldrig ett problem när hon hade sängen.

Men nu ställer hon sig mest överallt, räds ingenting och är snabb som en vessla när hon ser något hon vill ha. Snabbt kryper hon efter sladdar, telefoner, papper är visst mums att tugga på. Och allt som ligger lite längre bort än hon når, ser hon som en utmaning värd att bemästra. Vi har fullt sjå att hålla undan saker för henne. Är en hel utmaning att hålla koll på händerna i affären när hon är med. Så himla nöjd hon ser ut när hon får tag i något hon inte får. ”Aja baja” är visst det roligaste man kan säga. Ack som hon skrattar när man säger till henne. Men bäst av allt är nog att få bada. Hon skrattar redan på väg mot sjön. Och den där simringen med sits i vi köpte var verkligen en god investering. Hon flyter runt och kan vara med. Och nu när linnesjön är så grund så trippar hon på botten som om det vore en gåstol.

Nog för att det är härligt att hon utvecklas. Men ibland önskar jag ändå att tiden bara kunde stå lite stilla. Jag vill inte att min lilla bebis ska bli för stor alldeles för fort. Jag vill liksom få njuta av denna tiden fullt ut. Jag är tämligen övertygad om att 3 barn är alldeles tillräckligt, så den här sista föräldraledigheten vill man ju dra ut på allt så mycket det går.

Som småbarnsmamma är man aldrig ensam, inte ens på toaletten. Skönt att hon i varje fall är nöjd med att sitta på golvet numera, så jag fick tillbaka mitt knä igen (för det mesta).

De två veckor som gått sen jag senast skrev har innehållit hemmatid. Maken har jobbat en vecka och hunnit bli ledig igen. Vi har firat bröllopsdag med köpemuffins och ett försök till att skriva med glasyr, men det blev mest kladd. Tur att det är tanken som räknas. Vi har som sagt köpt spis, och installerat den. Och det var väldans vad en spis och ugn kunde vara effektiv. Tur det, att det var stor skillnad så inte det kändes så bortkastat att behöva lägga en massa pengar på spis. Fast bra mycket roligare än spisköpet var att min älskade lillasyster gick och gifte sig i all hemlighet på Gotland. Hade varit fint att få dela deras dag, men nu fick de ju dagen precis som de själva ville. Och det är ju viktigast av allt.

Förra helgen hade vi finbesök av vänner från Mora. Vänner som från början bara var digitala men så träffades vi för ett par år sedan i mora och hade så himla kul ihop. Så mycket som vi skrattade den kvällen är det verkligen inte alla man skrattar med första gången man ses. Och nu var då andra gången vi träffades. Men det kändes så himla naturligt och självklart. Jag tycker så mycket om dem och deras fina hund. Dessutom råkade jag göra en köttfärssås som tog sig in på köttfärssåsälskarens topp 3 bästa. Och det får man ju verkligen vara nöjd med. Det är så härligt det där, med att bara funka med vissa människor.

Nu när jag skriver är klockan mycket, som vanligt, och jag borde verkligen gå och lägga mig för tidigt imorgon ska vi bege oss på dagstur ner till mina svärföräldrar. Planen är att åka tidigt hemifrån och komma hem sent. Men det är så skönt att få en stund utan barn som är över mig. Och nu när det dessutom äntligen är lite svalt vill man ju inte slösa bort svalkan på att gå och sova.

Men, allt har sin tid. Skriva har sin, och sova har sin. Får väl passa på att njuta av avsaknaden av varma barn som täcke en stund, innan någon av dem vaknar och kommer på att de ju kan sova i våran säng istället.

//Martina