Martinas blogg: Grattis Sverige, du fantastiska land!
Nyheter Med en liten oplanerad paus förra helgen är det så dags för ännu ett inlägg. Dagarna rinner bort, inte av regn som annars kan känneteckna svensk sommar utan av svett.
Solen har verkligen kompenserat oss många gånger om för den långa vintern. Och det är ju synd att klaga, men lite nervös blir jag trots allt för att brunnen ska bli för låg i vattnet i år igen. Är ju bara ett par år sedan sist när det var sådan kris mest överallt.
I veckan var det nationaldagen. Och vi firade som så många andra, i princip ingenting. Lite tråkigt ändå tycker jag. Vi bor i ett fantastiskt fint land som är värt att hylla massor. Vi åt årets första färskpotatis i veckan. I tisdags kokade jag några få till lunch ihop med matjessill och gräddfil. Seriöst talat, finns det något som andas sommar mer än det? Ja, kanske rabarberpajen, eller doften av smultron. Eller de första jordgubbarna. Såg att våra första jordgubbar snart är helt röda, så snart får vi nog varsin gubbe här hemma. De äts andaktsmässigt. För det är något visst med dessa små röda skapelser.
Det är något magiskt att bo i ett land som kan få en att tappa andan för att det är så fantastiskt fint. Och det är dessutom så föränderligt. Det är snön som ligger gnistrande vit. Det är de första små bladen som slår ut på träden. Vajande fält av raps och vallmo. Gnistrande sjöar med spegelklart vatten. Bokskogar, syrénbersåer, rosenbuskar och pioner. Jag älskar pioner, och har två små buskar. En som har överlevt mot alla odds och som ger en stackars blomma varje år. Och en som i år ger blomster för första gången. Jag sneglar på grannens fantastiska pionbuske och gläds å deras vägnar.
Hade jag inte bott i Sverige hade jag inte kunnat vara föräldraledig så här länge. Jag hade inte kunnat slappna av och njuta av att vara ledig. Jag kommer kunna fortsätta njuta in i höst när löven ändrar färg. Tidig höst är en av mina favoritdelar av året. Jag älskar när träden brinner i färger och man kan gå i en lite tjockare tröja och sparka i de löv som fallit. Älskar att krypa upp i soffan med en stor filt, en kopp te och tända ljus på bordet. Helst ska man dessutom läsa en god bok, men det är inte så ofta det blir av nuförtiden tyvärr.
Om det hade varit ett annat land så hade jag kanske inte haft råd att ge mina barn den bästa vården. Jag hade kanske inte kunnat gå regelbundet till ögonläkaren med min son och han hade definitivt inte fått regionbidrag till glasögon. Skulle de behöva medicin så är tillochmed den ju faktiskt gratis för det mesta numera. Är inte det fantastiskt så säg. Och bara det att man får frikort när man måste gå ofta till vården. Så himla generöst. Eller högkostnadsskyddet på medicin.
Vi har en massa förmåner i Sverige som för oss är så självklara att vi inte ens fattar att det är en förmån. Vi tycker det är en självklarhet att alla barn ska få gratis skolmat. Det är verkligen ingen självklarhet i andra länder, inte ens våra grannländer (bortsett från Finland om jag inte helt fått det om bakfoten) har det ju så förmånligt.
Det finns mycket att skriva om detta fina land. Jag älskar att bo i Sverige. Älskar att vi har årstider och denna fantastiska natur. Älskar att kulturhistorien är så bevarad i gamla kyrkor, hus, ruiner och gravplatser. Och jag tycker det är fantastiskt lyxigt att fått vara hemma med alla mina tre hjärtan. Framförallt lyxigt att bo i ett land som även förutsätter att pappan ska vara hemma och delaktig.
Så grattis Sverige och grattis oss. Vi har det ju faktiskt rätt så bra ändå, i lilla landet lagom!
//Martina
En tidig sensommarmorgon i Kushult kan man se spindlarnas nät ännu täckta av dagg