Martinas blogg: 8 + 32 = 40

Konsten att fota med barn i närheten.Tittar man inte på bilden när man tagit den, får man nöja sig med en hand mitt i bild. Oavsett vad, smakade tårtan mycket bra.

Till att börja med hoppas jag ni alla haft en fin midsommar. Det har vi i varje fall haft. Här hemma har den firats i glada vänners lag sedan i torsdags kväll. Den har bestått av allt en riktigt bra midsommar ska innehålla. Sill, potatis, gräddfil och gräslök till att börja med. Rent matmässigt så är det absolut ett krav. Och tänker man bara på mat så har det blivit en hel del annat att äta med. Som det liksom alltid blir.

Men om man helt bortser från allt man stoppat i sig i form av god mat och goda drycker så är den absolut bästa och viktigaste ingrediensen för en riktigt bra midsommar helt klart vänner.

Vänner som lockar fram skratt som både smittar och ger en stor dos tårar och andnöd.

Vänner som klappar en på axeln och stryker lite på ryggen när tröttheten tar bort all ork.

Vänner som tar ett ryck vid diskmaskinen i detta nu, fast det är närmare midnatt.

Vänner med högt i tak och öppna famnar.

Vänner som var och en funnits vid min sida i tio år vardera, men sällan samtidigt.

Vi har som sagt utökat vår vanliga midsommarsammansättning med en familj till i år. De har vardera kört kring 20 mil från varsitt håll. Och som en av dem sa ”detta är den bästa midsommar på länge”, det är bara att instämma. Det har verkligen varit en fantastisk midsommarhelg. Jag är så glad åt att ha dessa i mitt liv. Midsommarafton hade vi dessutom finaste storkusinen på besök en kort stund. Vilken lycka för oss alla.

Midsommarafton var dock lite jobbig på sitt vis för mig. Natten innan kunde jag nämligen inte somna. Jag var liksom inte trött. Och jag låg och försökte en stund, och jag vilade ju. Men somnade aldrig.

Strax efter sex gav jag upp och gick upp istället. Sen öste dagen bara på i full fart. Framåt fem på eftermiddagen hade jag varit vaken 34 timmar och gick och vilade en stund. Sov 1-1.5 timme och sen var jag människa igen. Fattar inte att jag kunde stå på benen fortfarande då. Tålamodet var slut för länge sedan men jag somnade varken sittande eller stående. Och tack och lov kunde jag somna sen på natten när det var dags att lägga sig.

Idag (lördag) fyllde jag år. 32 år för att vara exakt. Det har vi firat med tårta. Och som den något kryptiska rubriken antyder, så var det inte bara jag som fyllde år. Nej, slumpen var så märklig att vi i sällskapet var hela 3 som fyllde i juni. Och det är ju inget konstigt som så om det inte vore för vad vi fyllde. Nämligen 8, 32 och 40. Ett perfekt mattetal helt enkelt. Så tårtan fick såklart dekoration utav siffrorna i talet i choklad. 8 + 32 = 40.

I övrigt har den första sommarlovsveckan innehållit en tur ner till svärföräldrarna för att hämta hem barnen igen. De stora barnen var ju där på lite semester i några dagar. Och när vi kom hem, var storkusinen med pappa här till barnens förtjusning (sen åkte de iväg ett par dagar inför gästspelet på midsommarafton). Mindre roligt är att den även innehållit och väl egentligen fortfarande innehåller en sjuk pappa här i huset. Allergi + förkylning = däckad pappa (om man ska fortsätta på temat mattetal). Förhoppningsvis är han ju snart frisk igen.

Man skulle egentligen allra bäst kunna sammanfatta veckan med kärlek i kvadrat. För det är ju faktiskt precis så det är och har varit. Nästa vecka blir dock betydligt lugnare.

//Martina