Malin Bäck kommenterar Einarssons inlägg

Bengt Einarsson C, vill att Region Jönköping följer Region Skånes satsning att utbilda mindfulnessinstruktörer, som ett komplement till annan sjukvårdande behandling vid psykisk ohälsa.

Det är glädjande att politiker vill se en bredd i vårdutbudet. Psykoterapimetoderna Kognitiv beteendeterapi, KBT, Interpersonell psykoterapi, IPT och psykodynamisk terapi, PDT har alla ett starkt vetenskapligt stöd. Ändå är det väldigt många som inte har effekt av psykoterapi, som avbryter behandling eller som återinsjuknar. Att som politiker eller tjänsteman argumentera för förbättringar kring vårt största hälsoproblem, det vill säga psykisk ohälsa, är därför positivt. Ändå gör detta mig som yrkesverksam i regionen något förbryllad – av flera skäl.

Malin Bäck. Privatbild

1. Vi står inför en utmaning att på ett kostnadseffektivt sätt kunna tillskapa en både triagerad evidensbaserad vård med väl utarbetade vårdprogram och feedbacksystem och samtidigt utrymme för individualisering för den enskilde.  Förra året gav Socialstyrelsen ut nya riktlinjer kring depression och ångest avseende stöd och styrning till politiker och chefer kring hur vården på gruppnivå bör planeras framåt. Det är därför väldigt förvånande att både Region Skåne och nu även politiker i vår region inte tycks utgå från just dessa riktlinjer och de studier som dessa vilar mot när man argumenterar för omfattande satsningar i vården. Riktlinjerna är förvisso bara vägledande och processen kring framtagandet av dessa har från olika håll starkt kritiserats men om det är tjänstemän och politikers ståndpunkt i vår Region, att Riktlinjerna inte skall ligga till grund för fortsatt vårdplanering så bör det uttalas tänker jag.  Riktlinjerna för vuxna rekommenderar enbart mindfulness som en förebyggande behandling för personer med upprepade återkommande depressiva episoder. För barn och unga är det vetenskapliga underlaget ytterst begränsat.

2. Det som varken Bengt eller initiativtagarna i Skåne verkar ha satt sig in i är vidare att de flesta av oss med psykoterapeutisk kompetens är utbildade i att använda mindfulness som en naturlig intervention i de behandlingar vi redan erbjuder – när vi bedömer att det är lämpligt. Regionen har de senaste åren gjort en satsning att vidareutbilda ex. socionomer/kuratorer och sjuksköterskor i KBT för att stärka en redan befintlig psykoterapeutisk kompetens. I tredje vågens KBT är mindfulness ett självklart verktyg och i Dialektisk bettendeterapi, DBT är det en av grundpelarna för själva behandlingen. Den form av mindfulness som socialstyrelsen rekommenderar är just en mindfulnesbaserad form av KBT, MBCT,. Som modern psykodynamisk/relationell psykoterapeut arbetar man också på olika sätt med mindfulness och regionens sjukgymnaster/fysioterapeuter tillämpar basal kroppskännedom, BKK, i sitt arbete, en intervention som påminner väldigt mycket om mindfulness. Det jag här vill komma till är att vi som möter patienter med psykisk ohälsa inom såväl primärvård som specialistspsykiatri är både utbildade i mindfulness och erbjuder det som en del i redan befintlig psykologisk behandling.  Samma sak gäller i region Skåne. Därför finner jag initiativet märkligt faktiskt. Är glappet mellan politiker/makthavare och oss kliniker så stort att de som skall styra vården inte vet vad den befintliga vården innehåller?

3. Jag tycker att mindfulness/meditation är ett fantastiskt inslag för de patienter (och mig själv) när det handlar om att skapa utrymme för acceptans och självreflektion, utan anspråk att förändra och styra det som pågår runt om. Dock söker människor vården i hög utsträckning i dag för samhällsrelaterade/psykosociala problem som lett fram till sekundär fysisk och psykisk ohälsa. Att jobba med acceptans när individen eller dennes omgivning behöver göra tydliga förändringar, skulle vara att göra en felbehandling eller i bästa fall bara vara invaliderande och kränkande. Här gör våra socionomer/kuratorer ett fantastiskt jobb, vid sidan om annan beteendeförändrande behandling.

4. Att ta sig an mindfulness, som har sina rötter i buddismen innebär inte bara att lära nya färdigheter utan även låta sig utveckla en ny hållning till vardagen. Alla patienter ser inte detta som deras lösning och för att bli mindfulnesinstruktör innebär att du är bredd att delvis göra detta till en livsstil. Forskning visar att mindfulness inte tenderar fungera så väl om inte terapeuten/instruktören själv regelbundet utövar mindfulness/meditation samt fått goda förutsättningar att ta sig an och förstå principerna själv.  Implementeringsforskning visar att detta till stor del gäller all psykologisk behandling. I en stor utvärdering i Storbritannien visade det sig att alla terapimetoder som erbjuds i sjukvården har lika god effekt men den faktor som avgör om utfallet blir bra eller dålig är om personalen får förutsättningar att göra ett bra arbete och ges utrymme för handledning och att jobba med följsamhet.

Så – om du som politiker vill få min röst, för att du vill sträva mot en bättre kostnadseffektiv vård med ett brett behandlingsutbud så vill jag istället föreslå följande satsning:

– Bedömning: Skapa tid och resurser att göra kvalificerade bedömningar av de tillstånd patienten söker för, redan i ett tidigt skede. För att lösa ett problem behöver vi veta vad det är för problem. Ångest och nedstämdhet kan bero på allt ifrån exempelvis fattigdom, otrohet, trauma, somatisk sjukdom eller begynnande psykos. Symtom på psykisk ohälsa behöver därför behandlas på olika sätt beroende på dess kontext och faktiskt i många fall utanför sjukvården då det är kopplat till psykosociala faktorer i individens liv. För att rätt person skall få rätt hjälp behöver detta kartläggas. Låt det ta tid. Det kommer löna sig på sikt.

– Arbetsro: Fortsätt satsa på psykologisk behandling så som KBT, IPT och PDT. (Mindfulnes ingår redan i detta, när det är lämpligt).

– Men – jobba också aktivt för att implementera metoderna och skapa goda förutsättningar att kunna bedriva behandling på det sätt det visat sig vara verksamt.

– Se över reglerna vad gäller upphandling av externa handledare. Handledning är för oss psykoterapeuter, psykologer och socionomer den rustning som skall skydda mot utbrändhet och sekundär traumatisering. Låt oss få vara med och påverka vilka vi kan välja som handledare. Vi behöver de bästa – inte de billigaste – och framför allt – vi behöver få välja VEM.

– Utvärdering: Hitta bra sätt att utvärdera den vård vi faktiskt genomför så vi hela tiden kan bli ännu bättre. Det finns utarbetade feedbacksystem som används runtom i landet.

Malin Bäck
Psykiatriska kliniken Värnamo
Aukt. socionom
Leg. psykoterapeut
Lärare och handledare i psykoterapi
Doktorand i klinisk psykologi.