Maj Grunditz, född Eklund, och hennes herbarium

Maj Grunditz, född Eklund, och hennes herbarium
Maj Grunditz, född Eklund, och hennes herbarium från mitten av 1950-talet, insamlat i trakten av Gränna, en natur- och kulturkrönika i 15 bilder om floran öster om Vättern som den en gång var.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i mitten och slutet av mars år 2016. Bilderna är som vanligt klickbara.

Ytterligare en natur- och kulturskatt, vid sidan av Ulla och Bertil Magnussons insektssamling, har skänkts till Fågelforsskolan i Skillingaryd.

Denna gång är det Maj Grunditz, Skillingaryd, född Eklund, som skänkt sitt fina herbarium till Fågelforsskolan.

Herbariekollekterna är insamlade av henne under ett antal år i början och mitten av 1950-talet i trakterna av Gränna och jag visar här ett urval av alla de ark som ingår i herbariet.

Ett stort tack till Maj Grunditz för gåvan som förhoppningsvis kommer att inspirera många elever att upptäcka botanikens underbara värld, både nu och i framtiden.

Herbarium kommer från senlatinets ord för ”bok om växter”, och är en samling av pressade växter, svampar och alger, vanligen uppfästade på pappersark eller inlagda i konvolut och försedda med etiketter med artens vetenskapliga och eventuellt också andra namn, insamlingsplatsens geografiska läge, till exempel landskaps- och sockentillhörighet och beskaffenhet, insamlingsdatum samt insamlarens namn.

De färdigmonterade arterna ordnas i släkten och familjer i systematisk ordning och herbariet förvaras i buntar så dammfritt som möjligt mellan hårda pappskivor eller i skåp med fack, precis så som Maj Grunditz gjort, och tack vare detta är kollekten i mycket gott skick trots ”tidens tand” under mer än 60 år.

Bruket att samla pressade exemplar av växter, svampar och alger är gammalt och från nyare tidens början finns ett fåtal herbarier bevarade, bland annat i Florens och Uppsala.

Joachim Bursers ”Hortus siccus” från 1620-talet förvaras på Uppsala universitets institution för systematisk botanik.

Joachim Burser, född år 1583 och död år 1639, var en tysk-dansk läkare och botanist. Han blev senare professor i medicin och fysik i Sorø på Själland i Danmark.

Under resor i skilda delar av Europa samlade Burser ett stort herbarium, ”Hortus siccus”, och upplade även efter överflyttningen till Danmark ett herbarium av danska växter.

Västsamlingarna annekterades under Karl X Gustafs krig och fann slutligen efter växlande öden sin plats på Uppsala botaniska institut.

Herbariesamlingen ”Hortus siccus” härrör från samma tid som Gaspard Bauhins ”Pinax theatri botanici” från år 1623 och innehåller typexemplar till flera av de här upptagna växtarterna, och är därför nästan oersättligt när det gäller anknytning mellan den Linnéska nomenlaturan och den äldre patristiska.

Gaspard Bauhin eller Caspar Bauhin, född den 17 januari år 1560 i Basel, Schweiz, död den 5 december år 1624, var en schweizisk botaniker och fysiolog.

Gaspard Bauhin introducerade den binomiala nomenklaturen till taxonomin, som senare upptogs och vidareutvecklades av Carl von Linné.

Gaspard Bauhins alster, ”Phyttopinas” från år 1596, med förteckning på 2 460 växter, var det första som använde detta sätt att namnge objekt och senare utgav han även ”Pinax theatri botanici” från år 1623 med 6 000 växtbeskrivningar.

För mer vetenskapligt bruk började herbarier användas under Carl von Linnés tid och dennes eget herbarium finns i London.

Herbarier finns vid de flesta universitet och vid många fristående forskningsinstitutioner och sådana herbariers värde ligger i att de är en bas för växtsystematisk forskning och botanisk nomenklatur, att de utgör en referens när nyinsamlade arters identitet skall kontrolleras samt att de utgör en historisk dokumentation.

Herbariearken är noga klassificerade, här med namnet ”Leguminosae” som tidigare var det vetenskapliga namnet på familjen ärtväxter, som numera heter ”Fabaceae”.

Ärtväxter kallas även baljväxter och är en växtfamilj vars frukt oftast är en torr så kallad balja som kan vara en kapsel med många frön eller en nöt med bara ett frö.

De kortaste baljorna är bara några millimeter medan de längsta kan vara cirka 30 centimeter långa och ibland öppnar sig baljorna med en explosion och fröna kastas ut.

Till familjen ärtväxter hör många nytto- och prydnadsväxter som till exempel bönor, ärter, jordnöt, ginster, lupiner och gullregn.

Blommorna är samlade i klasar, ax eller huvuden och är oftast tvåkönade vilket betyder att de har både ståndare och pistiller.

Texten säger ”Lamium amplexicaule”, mjukplister, familj ”Labiatae”, kransblommiga, fyndort Gränna, växt plats odlat ställe, den 15 juni år 1954.

Texten säger mjukplister ”Lamium amplexicaule”, på svenska, mjukplister, fyndort Gränna, den 15 juni år 1954.

Texten säger kattfot, ”Gnaphalium dioicum”, idag ”Antennaria dioica”, familjen ”Compositae”, korgblommiga växter, idag ”Asteraceae”, fyndort Gränna den 25 maj år 1954.

Texten säger granbräken, ”Dryopteris cristata”, familjen ”Polypodiaceae”, Ormbunkar, fyndort Småland, Gränna den 9 maj år 1953.

Texten säger gullpudra, ”Chrysosplenium alternifolium”, familjen ”Saxifragaceae”, fyndort Gränna den 16 april år 1955.

Texten säger axveronika, ”Veronica spicata”, familjen ”Scrophulariaceae”, fyndort Gränna den 19 juli år 1956.

Texten säger vanlig lungört, idag bara lungört, ” Pulmonaria officinalis”, idag ”Pulmonaria obscura”, klass ”Pentandria”, familjen ”Boraginaceae”, fyndort Gränna den 3 april år 1955.

”Pentandria” kallas klass 5 i Linnés sexualsystem för växter, karakteriserad av att blommorna är tvåkönade och av att ståndarna är fem till antalet.

Texten säger jordrök, ”Fumaria officinalis”, familjen ”Papaveraceae”, fyndort Gränna den 15 juni år 1955.

Texten säger ljung, ”Calluna vulgaris”, familjen ”Bicornes”, idag familjen ”Ericaceae” som förr behandlades som en underfamilj till familjen Bicornes, fyndort Gränna den 23 augusti år 1955.

Texten säger jungfrulin, ”Polygala vulgaris”, familjen ”Polygalaceae”, fyndort Gränna den 15 juli år 1955.

Texten säger blodnäva, ”Geranium sanguineum”, familjen ”Gruinales”, idag familjen ”Geraniaceae som förr behandlades som en underfamilj till familjen ”Gruinales”, fyndort Gränna den 17 juli år 1955.

Texten säger gulsippa, ”Anemone ranunculoides”, familjen ”Ranunculaceae”, ”Ranunkelväxt”, fyndort Småland, Gränna den 16 april år 1954.