Kulturarva bloggar – Spela kula

Arkivfoto från midsommarfirande med Kulturarva juni 2018. Maria Eklind och Elin Ljungqvist förklarar för barnen varför vi firar midsommar

Under de senaste tre åren har jag varit projektledare för projektet ”Tidsbron”. En stor del av det projektet innebar att jag höll i historiska lektioner för skolklasser. Flera av dessa lektioner hölls vid det lilla torpet Lillemo på lägerområdet i Skillingaryd. I många klasser fanns det elever som nyss hade kommit till Sverige och ibland förekom vissa språksvårigheter. Vid torpet hade jag alltid en korg med spelkulor ståendes och vi upptäckte snart att oavsett varifrån i världen man kom hade alla någon gång under sin uppväxt spelat kula. Det var något alla elever kunde göra tillsammans, oavsett vilket språk de talade eller vad de hade för bakgrund.

Jag lärde mig massor av olika sätt att spela kula på. Vårt ”svenska sätt”, där vi försiktigt rullar kulorna mot en pyramid, är väldigt mesigt jämfört med hur man i Afghanistan, Somalia eller Kurdistan ”knäpper” iväg kulorna med tummen eller långfingret. Det bokstavligt talat sprutade kulor åt alla håll utanför torpet!

I mars förra året startade projektet ”Kulturarva”. Det är ett treårigt ungdomsprojekt som ägs av Studieförbundet Vuxenskolan i Jönköpings län och finansieras med medel från Arvsfonden. Vårt arbetsnamn var länge ”spela kula” eftersom vi, precis som när vi spelade kula vid torpet, vill lyfta fram det som vi har gemensamt med andra kulturer. Att hitta fler likheter än skillnader och att titta på hur olika kulturer har påverkat varandra genom tiderna.

Varför valde vi då istället namnet ”Kulturarva”? Jo, vi tror att det vi gör tillsammans här och nu blir till morgondagens kulturarv, det vi lämnar efter oss till kommande generationer. Genom att kulturarva, det vill säga att använda historiska återblickar i syfte att skapa mening och sammanhang i tillvaron, vill vi hitta en metod som gör att ungdomar kan identifiera sig med sitt eget kulturarv och ta till sig det kulturarv som finns omkring dem.

Hur bevarar man till exempel sitt eget kulturarv om man kommer till ett nytt land som ensamkommande? Ofta är det våra föräldrar som ser till att vi firar olika högtider och äter traditionell mat och annat som hör till, men om man tvingas fly på egen hand vem håller då liv i traditionerna? Och hur tar man till sig det nya landets kulturarv? Många gånger är det genom ett ”påtvingande” sätt med exempelvis luciafiranden i skolan eller en skolutflykt till ett museum eller hembygdsgård. Vilken bild får man då av Sverige? Och hur mycket vet dagens svenska ungdomar om varför vi firar lucia eller hur man använder en smörkärna? Och tycker ungdomar ens att det är viktigt med kulturarv? Och vad är det i så fall de vill bevara för framtiden?

Det var dessa och liknande frågor som snurrade runt i mitt och min kollega Maria Eklinds huvud och tankarna kring projektet växte fram under en väldigt lång tid utifrån det behov och det intresse som vi mött hos de ungdomar som vi tidigare jobbat med på olika sätt.

Ungdomarna i projektet ska genom slöjd, hantverk och historia få utforska, utmana och utveckla sina kulturarv. Genom praktiska aktiviteter kommer det att få prova på och utforska varandras och sina egna kulturer och tillsammans ”kulturarva” nytt för framtiden. Det känns väldigt hoppfullt!

Jag är nämligen helt övertygad om att det är absolut nödvändigt att känna till och förstå sin egen bakgrund och sin egen kultur innan man kan ha förståelse för någon annans. Därför är projektet Kulturarva så viktigt.

Vi kommer att blogga om lite av varje som handlar om kulturarv på olika sätt framöver. Det kan till exempel handla om traditioner vid olika högtider, om kulturkrockar och om matkultur. Ni kan också följa oss på Facebook och Instagram @kulturarva.

Elin Ljungqvist