Kulturarva bloggar om påsken

Påskris. Läsarbild

Det visade sig att han hade sålt flera buntar med ris i ett antal dagar och han hade inte en aning om varför alla svenskar helt plötsligt ville köpa det. Han hade heller inte vågat fråga någon, men tänkte att det kanske var någon konstig svensk tradition. Eftersom han kände igen mig och visste att jag gillar historia tänkte han att han kunde ställa frågan till mig. Jag skrattade lite och svarade på skämt: ”Det har vi när vi slår våra barn”. ”Näää”, skrattade killen och såg skeptisk ut. ”Nej, jag skojade bara”, svarade jag. ”Vi sätter fjädrar i det i olika färger. Eller hänger ägg i det. Eller kanske kycklingar.” Nu såg killen ännu mer skeptisk ut och frågade med eftertryck i rösten: ”Varför det?” ”Ja, du”, sa jag, ”det är inte så lätt att förklara lite snabbt så här i kassakön”.

Jag skrattade och kände mig plötsligt som Johan Glans i hans fantastiska stå-upp-nummer om påsken, (om ni inte har sett det: googla). För, näst efter Lucia, så är nog våra märkliga påsktraditioner de som är svårast att förklara. Men här kommer i alla fall ett försök.

Varför vi firar påsk tror jag nog ändå att de flesta har koll på. Till minne av Jesus död och framför allt hans uppståndelse. Om man kommer från en kristen tradition i alla fall. Judarna, som har påsken som sin största och viktigaste högtid, firar påsk till minnet av uttåget ur Egypten. Inom islam firar man inte påsk alls, men istället börjar den viktiga fastemånaden Ramadan ett par veckor senare. Men jag tänkte hålla mig till att försöka förklara en del av våra svenska traditioner kring påsken.

Vad har egentligen kycklingar, ägg, fjädrar, häxor och påskharar med Jesu död och uppståndelse att göra? Hmm…vi får nog börja med fastan. En katolsk vana som de första lutherska prästerna förgäves försökte sätta stopp för. Det var för djupt rotat så folket fortsatte ändå med att äta salt mat, till exempel sill och annan fisk och inte så mycket annat. Mjölk, grädde och ägg skulle man inte äta alls under fastan, som varade i sex veckor. Hönsen slutade ju dock inte värpa för den skull, så man fick spara alla ägg i sin jordkällare och när fastan äntligen tog slut var menyn ganska självklar: ägg, ägg och ännu mera ägg. Här får vi även förklaringen till varför påskens färg är gul, som äggulan, och varför man börjar måla och dekorera ägg: de fanns ju i överflöd.  Och varför vi även dekorerar och ”hyllar” höns, kycklingar och fjädrar. Bara på Påskaftonen går det åt ungefär 6 miljoner ägg här i Sverige årligen numera. Helt galet!

Var kommer häxorna in i bilden då? Det korta svaret är: för barnens skull. Påsken har, enligt tradition, varit en ganska dyster högtid. Mina barn tittade storögt på sin morfar när han berättade för dem när de var mindre hur han fick klä på sig kostym och slips och sitta still på en stol hela långfredagen. För på långfredagen skulle man sörja. Det här lever kvar ända in på 1970-talet. Det är först då som exempelvis biograferna börjar ha öppet på långfredagen, liksom butiker och restauranger. Inte särskilt roligt för barnen med andra ord. Troligen inte för de vuxna heller, men de kanske ändå hade lite lättare för att sitta still. På Skärtorsdagen däremot, då fick man busa med barnen och skrämmas. Enligt gammal folktrotradition var det på denna dag som häxorna flög till Blåkulla. Detta kusliga forntida inslag förvandlades så småningom till ett nöje för barn, då de fick klä ut sig till små påskkärringar och gå runt och knacka dörr för att kanske få lite godis eller en peng i sin kaffekanna eller korg. Lite som en svensk version av Halloween.

Påskharen då? Ja, även han dyker upp för barnens skull. Liksom många andra av våra ”svenska” traditioner importerar vi honom från Tyskland. Han är lite som påskens jultomte som kommer med godsaker till barnen och i Tyskland nämns han redan på 1600-talet i skriftliga källor. Här i Sverige dyker han upp först 1901 (det första skriftliga belägget). När tyska chokladfabrikörer och svenska konditorer såg en möjlighet att få sälja mer choklad och marsipan ploppar det upp fyllda påskharar lite överallt och de spred sig snabbt. Varför just en hare då kan man ju undra? Troligen beror det på ett lite misslyckat bakverk. I södra Tyskland bakade man särskilda påskbröd som man prydde med den kristna symbolen lamm (Jesus jämförs ju med ett offerlamm när han dog på korset för alla människor). Efter gräddningen ändrade dock det stackars lammet form och folk tyckte att det såg mer ut som en hare. Lamm är för övrigt också en vanlig maträtt vid påsk, förutom sillen och äggen. En tradition som vi har anammat från judendomen.

Och hur var det med det där riset då? Ja, det ligger faktiskt lite sanning i det där med att använda det för att slåss med. I alla fall på skoj.  I det gamla bondesamhället fick den som vaknade först på långfredagens morgon piska de som fortfarande låg och sov för att på så sätt påminna husfolket om Kristi lidande denna dag. Oftast var det far i huset som skötte den symboliska agan, men ibland var det barnen som kunde passa på att få piska sina föräldrar. Drängarna kunde risa pigorna och tvärtom. Dessa ris var dock ”nakna” och togs in i stugan vid fastan för att bladen skulle slå ut lagom till påsk som en symbol för grönska och att våren var på väg. De färgglada fjäderprydda risen som många av oss förknippar med påsk nuförtiden är en ganska ny tradition, bara omkring hundra år, och kommer troligen från Stockholm. Där var det inte lika lätt att gå ut i naturen och plocka sitt eget ris och butikerna började därför sälja färdigdekorerade buntar. Ungefär som i den lokala mataffären nu alltså, där den här lilla berättelsen började.

Glad påsk önskar Kulturarva genom Elin Ljungqvist