Kulturarva bloggar om julen

Tomte även på Julön

Var det kanske redan den 6 december som vi skulle ha börjat firandet? Det gör de nämligen i flera andra länder, som exempelvis i Nederländerna. Det är då deras ”Sinterklaas” kommer med Nikolaus-gåvor till barnen.  Även i Tyskland och i flera andra länder i Europa ställer barnen fram sina vinterstövlar på kvällen den 5:e december och så kommer Nikolaus och fyller dem med sötsaker, som frukt, nötter och godis.

Nederländska utvandrare som flyttade till Amerika tog sedan med sig denna tradition och Sinterklaas omvandlades så småningom om till Santa Claus, den nordamerikanska jultomten.

I Argentina i Sydamerika är det i stället de tre vise männen som kommer med gåvor till barnen och i stället för att ställa ut ett fat gröt till tomten ställer man fram vatten och hö till de vise männens kameler.

I Japan går hela familjen ut och äter på julafton. Och allra helst ska man äta friterad kyckling på Kentucky Fried Chicken. En väldigt lyckad reklamkampanj på 1970-talet ligger bakom denna lite udda jultradition.

”Down under”, i Australien, är det sommar när vi har vinter så där byts ofta tomtens stora varma rock ut till shorts och renar och släde ersätts av en känguru när tomten kommer och lämnar paket den 25 december.

Finskt frimärke från 2020

Under Sovjetunionens dagar förbjöds både jul och julgran och i Ryssland är det därför nyårsafton som är den stora helgdagen. Då ger man presenter till varandra och äter extra god mat. Presenterna delas ut av Fader Frost och av Snöflickan.

Om vi håller oss till Norden så kan man kanske tänka att vi har ungefär samma traditioner i alla länder, men det skiljer sig faktiskt en hel del även här.

På Island till exempel sätter barnen sin ena sko i fönstret redan den 11 december för att de varje morgon ända fram till julafton ska få en liten present. Där har man nämligen 13 olika tomtar, med olika namn och personligheter. De är söner till det människoätande trollet Gryla som omnämns redan i Snorres Edda. Trollet Gryla har även en katt som äter barn som inte har nya kläder till jul.

I Norge klär barnen, och ibland även vuxna, ut sig och går runt i kvarteren och sjunger julsånger kring jul. En gammal tradition som tros ha sitt ursprung i ”Odens jakt” då Oden, enligt folktron, jagade de övernaturliga väsen som sades dra omkring och förde oväsen nattetid kring senhösten och julen.

Den som delar ut paketen i Finland kallas för ”Joulupukki” och är en kvarleva från julbocken, som delade ut klappar även här i Sverige förr i tiden. Numera kallas han Julgubben och sägs ha sin egen verkstad i finska Lappland.

Traditioner förändras genom tiderna och i år är det inte mycket som är ”som vanligt”. Hur förklarar man för barnen att Tomten nu är en potentiell smittorisk?  I deras värld åker ju Tomten land och rike runt över hela världen med sin släde. Hur ska det gå med reserestriktioner och alla andra förbud och rekommendationer som råder? Kan Tomten ens komma i år?

Arkivbild. Foto: Carina Stridh

Vi vuxna tänker kanske inte alltid på det som barn går och grubblar på. Därför blev jag extra glad häromdagen när jag såg att man i Irlands parlament gick ut med ett extra förtydligande för alla barn där de förklarade att Tomten var undantagen från inreseförbudet eftersom hans resor ansågs vara nödvändiga. Han behöver heller inte sitta i karantän i fjorton dagar som Irland annars har som regel för de som har besökt ett annat land. De uppmuntrade dock barnen att hålla minst två meters avstånd till Tomten och att de därför inte ska stanna uppe på natten och vänta på honom. Enligt utrikesministern hade Tomten också meddelat parlamentet att han planerar att komma även i år, eftersom det är extra viktigt nu att barnen får behålla de traditioner som de är vana vid för att skapa trygghet i en orolig tid.

Jag väntar med spänning på ett liknande uttalande från Sveriges regering, eller varför inte från kommunledningen i vår kommun. Jag tror nämligen, precis som Tomten sade i sitt uttalande till Irland, att det är extra viktigt i år att försöka göra så mycket som möjligt som man brukar göra kring julen. För barnens skull. Kanske kan man inte umgås med hela släkten som vanligt, men en digital lunch går faktiskt nästan lika bra.  Att mor- och farföräldrar får se när barnbarnen öppnar sina klappar kan vara lika viktigt för både barn och vuxna. Det går att hitta lösningar på det mesta om man bara försöker.

Traditioner går nämligen väldigt bra att anpassa utifrån de tider som råder, så har vi gjort i alla tider. Vi har influerats och inspirerats från andra kulturer och lagt till och dragit ifrån, både på nationell och lokal nivå, för att hitta ett julfirande som passar oss. Och det är väl ändå det lilla familjära firandet som är det viktigaste. Att den ärvda tomten står på rätt plats på bordet, att rätt ljusstake står i rätt fönster och att pepparkakshuset är lika kreativt (och dammigt) som det brukar vara. Och vad man äter för mat, vad man har längst upp i toppen på granen eller vem som somnar i soffan till Kalle Anka först. Mycket kommer säkert att vara precis som vanligt även i år…både för små och stora barn.

En riktigt god jul önskar Kulturarva, genom Elin Ljungqvist