Kulturarva bloggar om corona och att vara en del av historien

Läkareboken

Håkansson var 75 år gammal och hade ett mindre hjärtfel. Han hade precis kommit tillbaka till Stockholm efter ett besök i sin hemstad Eslöv i Skåne där han hade dragit på sig en smitta som han nu bidrog till att sprida till huvudstaden. Doktor Berg undersökte patienten och konstaterade hög feber, huvud- och muskelvärk, kraftiga svettningar och en stor trötthet. Ingen medicin, som läkaren hade tillgång till, hjälpte och Per Håkansson blev den förste svensken som avled i den influensaepidemi som kom att gå till historien som Spanska sjukan.

Doktor Henrik Berg gav året därpå, 1919, ut en ”Läkarebok” i flera volymer. Spanska sjukan har ett eget kapitel i del 7 – 8 där man kan läsa om hur det var en ”allmän rusning till apoteken” för att köpa acetylsalicylpulver så att man till slut tvingades införa ransonering. Doktor Berg skriver också om hur så kallade experter inte var överens om vilka rekommendationer som skulle gälla och att media (tidningar) bidrog till att sprida fel information. Han förkastar ordinationen att dricka konjak och betonar istället vikten av renlighet, vila och isolering från andra. Däremot tror han inte att det kommer hjälpa särskilt mycket att stänga skolor och sätta folk i karantän.

Under hösten och vintern 1918 anmäldes hundratusentals sjuka, men det verkliga antalet var betydligt högre än så. Bristen på läkare och sjuksköterskor blev akut och läkarstudenter och sköterskor kallades in. Särskilda ”hjälpsystrar” utbildades av Röda Korset för att hjälpa till. Många inom vårdpersonalen blev själva smittade och avled.

Vissa delar av landet drabbades hårdare än andra med ett stort antal sjuka och avlidna. Spanska sjukan kom att kosta närmare 50 miljoner människor livet runtom i världen. Här i Sverige dog 34 374 personer under åren 1918 – 1920 enligt den officiella statistiken. Men det visste man så klart ingenting om i juli 1918 när de första fallen rapporterades in. Då sågs det som en vanlig influensa, ”så lindrig att man ej behöver oroas om man får den” som man kan läsa i brev från tiden.

Men så dog prins Erik, endast 29 år gammal, den 2 september 1918 i sin våning på Drottningholms slott. Prinsen var yngste son till kung Gustav V och drottning Victoria och hans dödsfall kom som en chock – och en ögonöppnare för många. Man började förstå allvaret.

Böckerna av doktor Berg kom att användas som lärobok och uppslagsverk av min mormors far när han i början av 1920-talet utbildades till sjukvårdare inom det militära och finns nu i min systers ägo.  I dessa tider är det särskilt intressant att plocka fram dem och läsa och se alla likheter med dagens corona-pandemi.

Hamstringen av mediciner, råd om att tvätta händerna och hålla avstånd. Extrainkallad vårdpersonal och stora förluster. Inget är nytt under solen. Men ändå finns det en stor skillnad.

1918 hade man inte samma möjligheter att överblicka händelseförlopp och utvecklingen i världen som vi har nu. Man hade inte samma kunskap om vad ett virus är och hur det smittar som vi har nu och inte heller samma sätt att blicka tillbaka som vi har nu. För nu vet vi ju att Spanska sjukan absolut inte var den första pandemin och covid-19 kommer troligen inte att bli den sista. Vi har möjligheten att ta på oss våra ”historiska glasögon” och se hur det har varit tidigare, ända sedan Digerdöden och fram tills nu. Frågan är vad vi lär oss av historien?  Kanske kan prins Erik ses som Spanska sjukans Adam Alsing. Krävs det en kändis bortgång för att vi ska inse allvaret?

Hur vill vi att eftervärlden ska minnas ”corona-krisen 2020”? Flera museer runtom i landet uppmuntrar nu människor att skriva om sin vardag och hur pandemin påverkar dem för att eftervärlden ska få veta hur det var.  Är det plexiglas framför kassörskorna och klistermärken på golvet som visar hur nära man får stå i kön i mataffären som blir vårt arv för framtiden? Eller alla kluriga matteuppgifter med bilder som poppar upp på Facebook som vänner uppmuntrar oss att lösa? Eller roliga memes och Youtube-klipp med personer som sjunger covers på kända låtar med ny text om corona och karantän?

Personligen hoppas jag att det som vi lämnar efter oss och det som vi kommer att minnas efter att krisen har lagt sig är människors omtanke om varandra. Hur vi hjälptes åt med att handla åt grannar och släktingar. Hur vi undvek onödiga resor och därmed minskade vår påverkan på naturen. Hur kreativa alla var för att komma på nya digitala lösningar för att jobba, studera och umgås på distans och hur vi på köpet fick en närmre kontakt med flera kollegor, elever och vänner än vad vi hade tidigare. Hur vi drog ner på tempot och tog oss tid till skogspromenader och att ”bara vara” när fritidsaktiviteter och sociala tillställningar ställdes in.

Och så kommer jag att minnas hur man tvättar händerna på rätt sätt i minst 30 sekunder…

Elin Ljungqvist