Kulturarva bloggar; Kulturkrockar…

Rand i Kenya

Denna gången är det min tur att skriva. Mitt namn är Rand och jag har den fina titeln ungdomsprojektledare, eller “ungdomsexpert”.

I mina dagar har jag rest väldigt mycket, jag har vänner från många länder, olika länder runt om i världen och även min familj har från början invandrat. Så att “Kulturarva” känns väldigt naturligt för mig!

Kulturskillnader är spännande och roliga! Skillnader är ju vad som gör oss speciella, tänk om alla varit exakt likadana, ätit likadant, sett likadana ut, dansat likadant och pratat likadant. Fy vad tråkigt! Vem hade kommit på fantastiska maträtter så som tacos, pizza, tapas eller falafel?

På mina resor har jag träffat på så många olika människor och sett hur deras kultur präglat dem. I Kenya var det svårt för oss svenskar att acceptera att människor där alltid var sena, vi kunde väntat på mataton (en minibuss) i timmar! På det sättet förstod jag att deras kultur var mycket mer avslappnad än våran. “Hakuna matata” – inga problem. En fras som vi svenskar och en stor del utav världen kopplar till filmen Lejonkungen, är en fras som här används flitigt. För enligt dem är det mesta, inget problem. Som du säkert vet är Kenya ett lite fattigare land och det finns många fattiga människor, men trots det slutar de aldrig att le och är de människor som varit mest välkomnande på någon utav mina resor. Inte bara solen skiner där utan även människorna.

En annan rolig grej som jag förstått är skillnad på oss svenskar och andra länder är att vi gärna är för oss själva. Vi är gärna hemma i våra trygga hem. När vi står och väntar på tåg eller buss så står vi med STORA mellanrum emellan varann, minst tre meter. Vi tycker inte om när någon sätter sig vid oss på bussen. När vi träffar någon vi känner igen så gör vi vad jag tycker om att kalla, svenska leendet. Du vet det här typiskt stela leendet där munnen blir som ett streck, och en lika stel nickning. “Var hälsad bekante.” I andra länder umgås man så mycket man kan, så fort man har tid över är man över hos grannen, kusinen eller kompisen. Man tycker om att vara nära, när man träffar en bekant så kramas man eller till och med pussas.

Ett exempel på det är ett land så nära som Belgien! Ett land som jag varit i ett par gånger och tycker väldigt bra om. Ett land som ändå är rätt likt Sverige på många sätt. Men ett land där man inte är rädd för att sitta bredvid en främling, le mot varandra och när man träffas så… pussas man! Man visar sin vänskap genom pussar på kinderna. Det gör vi knappt med våra föräldrar här eller hur?! Mer kärlek åt folket. Kramas, pussas och berätta för er vän att du är fantastiskt! Jag fick dock lära mig att man gör det på ett specifikt sätt, man får inte pussa för hårt för då kan personen tro att du är intresserad. Så för dig som läser, om du åker till ett land där man pussas, pussas inte för hårt, risken är att du skapar en semesterflört.

Har även diskuterat frasen “oj” med en brittisk kompis. Ja, kära oj. Ett ord, eller ett läte som vi svenskar håller nära hjärtat, ett ord som finns till hands i vått och torrt. En rolig nyhet, en sorglig nyhet, råkar du skada dig själv, råkar du skada någon annan? Inga problem, oj finns att backa dig. Jag kan berätta att han inte alls förstod detta och tyckte det var ytterst konstigt. När man skadar någon säger man förlåt. När någon avlider säger man jag beklagar. Vinner faster Agda miljonen säger man grattis! Sammanfattningen på detta är att oj är fantastiskt, enligt mig.

Kulturkrockar är något som kan mötas bara genom att en från Dalarna talar med en från Jönköping. Det behöver inte vara längre än så. Att jag skulle kunna tala om detta i timmar, det tror jag ni förstår. Som tur är kanske jag ska få göra just detta, tala om kultur, genom en podd. Ifall det blir så, så ska självklart, du kära läsare få veta det först.

Ha en fantastisk fortsatt dag
Med vänlig hälsning, Rand Majed.