Kreativa Johan står upp för likvärdig utbildning

Johan Forsmark växte upp i Halland. Under uppväxten drabbades han av psykisk ohälsa och han fick gå i särskola, det som i dag kallas för anpassad grundskola. Han tog studentexamen från gymnasiesärskolan 2012.

– Läkarna har sagt att jag har en IF (lindrig intellektuell funktionsnedsättning). Jag har arbetat hårt de sista fem åren för att bli av med den diagnosen, för den stämmer inte på mig. Jag känner inte igen mig i den och mina argument för detta är flera. 1. Hade jag haft det så jade jag inte klarat av att göra det som jag gör (arbeta som föreläsare och timvikarie inom vård), 2. Jag hade inte kunnat utbilda mig till undersköterska. 3. Jag hade inte klarat av att ha upp till 100 föreläsningar per år. Det klarar du inte av om du vet vad det innebär att ha en lättare IF-diagnos.

– Jag jobbar på ett LSS-boende som vårdbiträde och personlig assistent och de som jag träffat som har en lättare IF-diagnos har ingen arbetsförmåga och de saknar förmåga att sålla ut vad som är vad som är bisak och vad som är huvudsak. Visst, jag har mina läs- och vissa talsvårigheter, och förmodligen hade jag en lätt IF-diagnos när jag var yngre, men det jag vet med säkerhet nu är att det finns väldigt lite forskning om hjärnan, dess utveckling och IF-spektrat. Lindrig intellektuell funktionsnedsättning är väldigt brett, precis som adhd- och autism-spektrat.

Under de senaste åren har Forsmark utbildat sig till undersköterska i Högsby i Kalmar län. Han arbetar nu som timanställd inom vården i Gislaveds kommun kombinerat med uppdraget som föreläsare, men diagnosen har också skapat stora problem för honom.

– När sjukhus, psykologer, läkare och myndigheter säger att du har en lättare IF-diagnos och du jobbar mer med dig själv, så innebär det att du får mindre hjälp och mindre möjligheter att lyckas. När du får en diagnos så försvinner allt, du räknas inte, du finns inte. Jag har en gymnasieexamen från särskolan men mina betyg räknas inte. Jag jobbar, men jag har inte rätt till A-kassa eller lönebidragsanställning, trots att jag har gymnasieutbildning. Även om jag inte är i behov av en lönebidragsanställning så finns det många därute som inte har rätt till det, trots att de behöver det. Det tycker jag är märkligt.

Och det är avsaknaden av ett helhetstänk som har fått Forsmark att engagera sig djupt i utbildningsfrågor. Sommaren 2023 beslutade regeringen att särskola ska döpas om till anpassad grundskola som ett led för att stigmatisera utbildningen.

– Jag har full förståelse för de som tycker att namnet är fel, men det jag är emot är hur skolväsendet, vården, politiker och myndigheter inte ser helheten. Innan 2011 så hade en promille av svenska skolelever rätt att gå anpassad gymnasieskola. Antalet elever som går anpassad gymnasieskola i dag har ökat med 60 procent de sista åtta-tio åren. Det är rätt mycket och då undrar man varför? Många människor är bekväma, det finns fördomar och så tror jag att det är lättare att sätta människor i anpassad särskolskola för att bli av med problemet än att faktiskt satsa på den vanliga skolan. I kommunallagen och i skollagen står det att alla elever i den vanliga skolan har rätt till anpassad undervisning. Den anpassade undervisningen fanns ju redan innan man hittade på anpassad.

– Man säger med det här nya namnet ”att man har ökat personaltätheten”, men eftersom jag själv har gått på särskola, har följt utvecklingen och träffat många lärare inom anpassad gymnasieskola från 2014 och även innan så vet jag till 100 procents säkerhet att det alltid har varit ökad personaltäthet inom särskolan, så det där är bara struntprat.

–Problemet är inte att man går anpassad gymnasieskola, utan problemet är att man inte får all kunskap som ges, man drar alla människor över en kam och man blandar äpplen och päron. En stor del av alla elever som går ut anpassad gymnasieskola hamnar inom daglig verksamhet. Väldigt få kan läsa vidare eller ta sig ut i arbetslivet eftersom betygen anses vara ogiltiga. Det pratas för fullt om att arbetslösheten har ökat de senaste åren, men det Arbetsförmedlingen inte vill erkänna är att många av dessa kommer från anpassad gymnasieskola.

– Sedan har vi den psykiska ohälsan. Det är klart att det är lätt för en läkare eller psykolog att sätta ett likhetstecken mellan psykisk ohälsa och en IF-, autism- eller adhd-diagnos på en flicka eller pojke i en skola, eftersom det är så lika sätt och beteenden man har. Kollar man sedan hur svårt det är att bli av med sin diagnos så finns det lagar som jag anser att man bör se över, såsom socialtjänstlagen och skollagen. Sedan har ju Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan olika regelverk och det är konstigt, för det är våra politiker som bestämmer det och de som har varit mest aktiva i skoldebatten sedan 1998 är Moderaterna, Socialdemokraterna, Liberalerna, i viss mån Centerpartiet och Miljöpartiet och de skyller på varandra. Det är inte hållbart och det är därför jag vill lyfta fram den här frågan inför valet.

– Man får uppenbarligen en gymnasieexamen som räknas och som gör att man har vissa rättigheter, men man har betyg som inte räknas, vilket gör att man måste läsa om alltihop igen. Jag förstår att det inte betyder att det ska räknas på samma vis, eftersom man inte läser samma matte eller svenska, men det jag säger är att det måste kunna räknas på något vis. Man måste kunna använda och utgå från betyget godkänt och bygga vidare på det så att det kan räknas som ett fullt godkänt gymnasiebetyg. Det måste kunna ges bättre framtids- och utbildningsmöjligheter för elever som läser anpassad gymnasieskola. Man säger att det finns massor med folkhögskolor att söka sig till, men i själva verket är det ytterst få folkhögskolor som har vettiga inriktningar för människor som läst anpassad gymnasieskola. Dessutom är det ju så att personer som inte har en avslutad gymnasieexamen inom vanlig skolgång har rätt att ansöka om förlängd skolgång, men det har man inte om man går anpassad gymnasieskola. Man har en gymnasieexamen som räknas men man har inga betyg som räknas och den ekvationen går inte ihop. Man måste kunna se helheten i det.

En av åtgärderna som Johan Forsmark lyfter fram som viktig för den anpassade gymnasieskolans utveckling är möjligheten till praktik.

– I Halmstad finns ett projekt, All Inclusive, som jag följer på nära håll. Där ges elever från anpassad gymnasieskola möjligheten att få en praktikplats under studietiden. Jag har pratat med en av de som jobbar med detta och nu i januari och februari så jag få vara med och bidra med mina kunskaper i projektet. Samtidigt som jag är för att öka möjligheter för praktikplats under anpassad gymnasieskola så löser det inte problemet efter gymnasiet, för det som behövs är att ändra om i vissa lagar. Det stora problemet är att det inte förändrar betygen, det förändrar inte förutsättningarna på Arbetsförmedlingen och det tar inte bort fördomar eller okunskap om funktionsvariation.