Karl Hedin drog fullsatt Arken

”Kom i god tid, det är många som är anmälda” stod det i bekräftelsemejlet som anlände från jaktvårdsföreningen i Värnamo. Och visst var det fullsatt på loftet och i alla bänkrader: Karl Hedin lockar. 

– Kul att se att det är så många på plats, hälsar Per Lundmark, ordförande i jaktvårdsföreningen och fortsätter med lite information om föreningen innan han lämnade över till Hans-Göran Johansson som var kvällens moderator. 

Hans-Göran Johansson:
– Det var rätt länge sedan Per ringde mig och pratade om den här kvällen. Vi är 400 personer här i kväll. Kvällen kommer att gå till på det här sättet att huvudpersonen kommer att hålla ett anförande med en liten paus. Efter det kommer frågestunden att ske och vi kommer att ha en diskussion kring frågorna. Välkommen till Värnamo, Karl Hedin. Tänk på att vi är i kyrkan, men vi kan få förlåtelse. 

– Det är mycket lättare att få förlåtelse än tillstånd, kommenterar Karl på Hans-Görans påminnelse och tar en bild på kvällens besökare. 

Rättsprocessen som pågick i flera år mot den välkände vargdebattören Karl Hedin, det så kallade ”Västmanlandsfallet”, fick stor medial uppmärksamhet. Den 26 oktober 2018 greps och anhölls fyra personer i Karls närhet, inklusive han själv, för att ha jagat varg i Bergslagen. En femte man, som också är vittnets make, anhölls några dagar senare. Karl Hedin satt frihetsberövad i 30 dagar och det tog fram till april 2021 innan Västmanlands tingsrätt och Svea Hovrätt lämnade en friande dom för Hedin, efter en lång rättsprocess med avlyssning, avslöjande, förundersökningar och utredningar. Åklagarens bevisning var inte tillräcklig och domstolen var tydlig med att människor döms inte för sina åsikters skull. 

Karl inleder med den röda tråden som genomsyrar hela föreläsningen i Arken: 

– Ingenting är: allting blir. Ingenting nytt men likväl så aktuellt. Allting är i ständig förändring. Även om man tycker att det är självklart att allting ändrar sig så är människor frustrerade över att det inte är som det var. Om jag bara vet hur det är strax innan det blir. För att förstå hur det är strax innan det blir så måste man förstå hur det var. Man måste ha en tidslinje att följa. När man vet, så upptäcker man att så länge man inget vet, vet man att man vet. När man vet lite mer än så vet man att man inget vidare vet. När man äntligen vet vad man inte vet, vet man hur lite man vet. Det stämmer så väl. Jag ska ta reda på hur det är. Det är mycket mer komplext allting. Det är då man lämnar stadiet på när man vet. Det är inte förrän man slutar att växa som man kanske förstår hur allting hänger ihop. Man måste tränga igenom hela problemkomplexet så man förstår hela problemet, annars kan man inte göra bedömning. Man måste ta reda på själv. Det man ser är inte vad någon säger. Tar du inte reda på det själv, så går det fel. För att förstå måste man gå till botten med problemet. Angående problem som politiker och myndigheter skapar i glesbygden, det kan handla om varg, svinpesten, älgförvaltning eller äganderätten i skogen. Man är mindre värd än vargen. Nu har rättsväsendet gått på mig, inleder Karl Hedin inför kvällens åhörare. 

Därefter följde Karls Hedins föreläsning gällande ”Västmanlandsfallet”: 

– Jag har ägnat mer än fyra år för att försöka förstå vad som hände i Västmanlandsfallet. Det jag funnit är förfärligt. Jag trodde inte i min vildaste fantasi att det var så här. Det är viktigt att ni förstår och att ni tar hänsyn till det i er vardag. Ska man förstå så är det resultatet av de facto har hänt. Dels det som sagts officiellt och det som sagts inofficiellt. Jag har vägt sanningshalten i det som framkommit och satt det i ett logiskt sammanhang. Det är inte så att man kan gå i åtal med det här, men det finns en logik i skeende och utsago och det måste vara det för att jag ska betrakta relevanta. Jag är den enda som varit hederlig i den här bilden. 

– Det huvudsakliga målet med attacken var inte att få en fällande dom 2018. Det fanns inga bevis för det som inte hade hänt. Målet var att skada mig och rimligtvis skicka en varningssignal. Vargstammen hade minskat fyra år på raken. ”Straff före dom”, man tar vapen av dem och sedan får man sitta och vänta flera år på att få tillbaka vapnen. Lilla organisationen inom rättsväsendet. Det uppfanns i samband med Lillhäradsfallet som jag och Björn skrev boken ”De jagande jägarna”. Systemet kräver ohederliga poliser och åklagare. Det finns det. Man utreder sig själva. Man fäller aldrig någon. I princip ingen. Då är man ganska trygg. Det kanske finns fler med i bilden. Huvudmålet var inte att få mig fälld i domstolen. Det förklarar en del i Västmanlandsfallet, menar Hedin och fortsätter:

”En av utgångspunkterna i Västmanlandsfallet var en familjetragedi där maken först döms för misshandel och att han senare skriver ett testamente som utelämnar hustrun. Det fanns en förmögenhet på firman. Makan beställer mord. Hon misshandlas av en okänd person utan synbarlig orsak. Det leder till att hon och han blir utpressad av den som ådrag sig mordet. Hon stjäl av maken för att betala utpressaren. Det leder till att hon behöver ett nytt sätt att komma åt förmögenheten, att hon lyckas gifta sig med honom utan äktenskapsförord. För att skilsmässan ska få önskad verkan så tar hon kontakt med myndighet och anmäler sin man för förberedelse för grovt jaktbrott. När makan kommer till denne myndighetsperson så slår hon i registret. Hon hittar misshandeln på makan. Det finns noterat en hagelbössa med tanke på att han var skraj efter misshandeln. Maken hade riggat upp kameror för att se om det rör sig någon i trädgården. Den som skissat kartan ansågs ha varit inomhus, makan blir misstänkt. Hon blir då polisens informatör. Hon bor inte långt ifrån min övernattningslägenhet där jag verkar. Hon får löfte om att hon ska vara anonym. Hon fabricerar händelser som inte hänt. På hennes fabricerade händelser som inte har hänt begär man då att få avlyssna mig”.

”Nu startar den andra punkten. Att tysta mig i vargdebatten. Jag kan inte förstå något annat. Jag hade hållit föredrag, skrivit artiklar, undersökningen i Lilledals och boken om de jagade jägarna. I boken redovisas straff före dom. Det blev obehagligt för dem. De ville tysta mig innan jag kom på mer. Det gick inte så bra, för jag kom på mer. Detta leder till att kvinnan blir myndighetens informatör. Hon har luskat med alla i trakten. De får avlyssna och det fås illegalt. Riktigt obehagligt så här i efterhand”. 

”Fem personer anhålls, frihetsberövas och berövande sina vapnen. Det leder till en häktningsförhandling, där det felavlyssnade telefonsamtalet förfalskas genom att skriva av på ett sådant sätt som inte sägs i samtalet. Det gör man för att skyla över för att faktiskt felaktigt har anhållit fem personer. Meningen var nu att jag skulle målas ut som kriminell och tappa all trovärdighet. Så var tanken när kvinnan tog kontakt med åklagaren. Sedan har de drivit detta. Kvinnan levde i ett trassligt förhållande och sedan upptäcker de misshandeln och att hon var inblandad, i alla fall trodde lokala polisen det, då gjorde man en överenskommelse att få ”hjälp” i misshandelsfallet”. 

”Hon får uppgift att spionera på maken och mig samt andra personer. Jag hade aldrig gjort henne något, varför skulle hon ge sig på mig? Hon får rådet att fejka en sjukdom så att hon kan motivera sin regelbundna frånvaro från sin man. Med kvinnans obekräftade uppgifter startas då avlyssning, trots att det inte finns något lagligt stöd för det. Vem tog beslutet? Sekretess. Hemligt. Jag vet inte än i dag vem som var allmänt ombud”. 

”De där samtalen, de höll på att avlyssna mig i fem veckor. De enda samtalet man grundar sig, skriver man av och förfalskar. Samtalet som gjordes den 26 oktober och när min syster ringde. Samtalet är en kort sekvens och en start på vårt samtal. Hon hade ringt innan och jag tryckte bort hennes samtal. Hon skrev sms till mig och undrade om jag ”jagade älg”? Jag gjorde tummen upp och hon tror att jag jagar älg. ”Vilken i ordningen sköt du?” Skriver systern och det blev en ”skämtsam frågestund”. När jag ringer upp så berättar jag att vi upptäckt besök i skogen, du vet sådana där som vi får på kameran ibland. Min syster förstår forfarande inte. Då säger jag ”gråben” och att jag stod och avvaktade men inte såg något. Man förfalskade samtalet genom att vi såg något. Det är allt det här hänger på”. 

Karl Hedin berättar att samtalet med sin syster förfalskats och detta togs med till häktningsförhandlingen. ”Jag har läst en utskrift…. ”. Då förstod jag att jag hade blivit avlyssnad. Det han läser upp ville han att domstolen skulle tro att jag hade skjutit en varg. Så får de ihop det när de lyssnar av det här samtalet. ”Nu är det bråttom, nu ska vi ta han med vargen i bakluckan”. Nationella insatsstyrkan kommer hem och griper mig. Ni förstår – de måste skicka det värsta de har. Sedan poppar det upp poliser hemma i Fagersta, Smedjebacken och Norberg. De var där på drygt en timme. 23 man. Man genomför husrannsakan på alla ställen jag normalt vistas. Man hittar ingenting, men man tar mina vapen. Man upptäcker några dagar att man rimligen gjort fel. Var är vargen? Då visste man att jag inte var där mer än 35 minuter som masterna redovisade. Är det rimligt att skjuta och gömma vargen och sedan åka och käka lunch på 35 minuter? I stället för att göra det enda vettiga så var det förfalskningen av samtalet”. 

Karl Hedin greps av insatsstyrkan och sattes i fyllecell i fyra dygn. Hedin berättar: 

– Man blir väckt en gång i timmen. En fyllecell är gjord för någon som inte kan ta vara på sig själv. Efter fyra dygn hamnar jag i bil med handbojor, fångkläder och anlände till tingssalen i Västerås. När jag kommer in så öppnas dörren in till rättssalen och där står en hel hög med journalister. Det var helt organiserat. Sedan kablas bilden ut över hela Sverige. Jag fick se dessa bilder efteråt. Jag framställs som en grov kriminellt, dessutom förmögen. Nu är allt på topp när jag sitter i finkan. Jag hade ingen aning om hur sjutton de kunde tro på det där, men svaret fick jag i rättssalen. Jag hade ingen aning om att de förfalskade mina samtal. Man hade tagit ut valda delar. Syrran ringde mig och jag skämtade med henne en stund. Det kom jag på när jag tänkte efter. Nu ska han komma hit halvflummig efter att blivit väckt en gång i timmen. Vi fick inte höra på samtalet, inte domstolen heller. Det var en total överraskning. Det är en kupp. Domstolen måste såklart vara inblandad. Ingen förklaring, ingenting. Tror att de tänkte tre-fyra minuter. Det måste man ju ha diskuterat innan jag blev häktat. Åtal skulle väckas inom 14 dagar. Det tog två år. 

– Så här i efterhand: Jag hade varit på plats i 35 minuter. Jag hade inga vapen med mig i bilen. De visste att jag var i Fagersta och handlade och åt lunch. Var tog kroppen vägen? Klockan är elva på förmiddagen. Jag, i lågskor och kontorskläder, skjuter en varg som plötsligt dyker upp och åker och äter en lunch. De hörde andra personer, de hade inte hört något skott. Jag fördes tillbaka till fyllecellen. Man letade överallt och gjorde husrannsakan. Intressant: husrannsakan är inte hos mig, utan maken och makan i ovan familjetragedi. Den gör man dagen efter. Då är makarna ute på en resa i Europa i 50-årspresent. I deras hem hittar man ett skrin med gift men inget gift i hans jaktkläder, vilket makan hade informerat om att det skulle finnas vid kontakten med åklagaren. Ska ni ut och jaga och ämna lägga ut giftet, så lägg det inte löst i fickan. De letar, men hittar inget. Då lämnar de kvar jaktkläderna. Vid ett jaktbrott tar man med kläderna, såklart. För att motivera att lämna kvar kläderna skriver man i anteckning att ”man glömde” kläderna och man åker inte tillbaka och hämtar dem av hänsyn till makan. Det var ett sätt att förklara. Det är väl bara att åka och hämta. Det finns ingen annan förklaring. 

Nu startade jobbet med att plantera ut falska bevis. Makan kommer till Arlanda 1 november. Hon tar kontakt med polisen och man avtalar träff i Västerås dagen efter. När makan kommer till bostaden så tar hon fram giftet som mest troligt lämnades kvar av polisen och hon häller nu i det i fickorna i hans jaktkläder. Dagen därpå åker makan, enligt avtalat, till Västerås och tar då självsvåldigt med sig jaktkläderna som nu innehåller gift vilket de alltså inte gjorde den 27 oktober. Poliserna inser då att att det tar emot kläderna avlämnade av henne innehållande gift. 

Makan bryter ihop och vill lämna över kläderna, mötet med personskydd tar många timmar och hon lämnas över till psykavdelningen. Därefter hänger makan upp kläderna hemma. För att fullfölja planen så skriver polisen en tjänsteanteckning att makan ska ha meddelat henne att det fanns bevismaterial i hemmet. När det uppdagades för oss, vilket naturligtvis inte var meningen, polisanmälde vi det här. Det ledde till att det vart ett förhör med polisen och det förhöret har vi fått tag på. Man ansåg att hennes tjänsteanteckning var en lögn och det framkom och blev tydligt vid förhör. Tillsammans har de ägnat sig åt att planterat ut falska bevis. Polisfacket lyckades få till den bästa advokaten. Det är så ringa brott att skriva fel så det blev inget brottsligt, men likt förbannat är de med och planterar ut det som inte makan gjort. Hon ljög, man skulle ha motiv för att göra en husrannsakan. Det behövdes ett nytt motiv för att göra en ny husrannsakan. De begärde en ny husrannsakan och då var det gift i jaktkläderna. Vem, om inte makan, har preparat sin makes jaktkläder med gift. Rimligt att man lägger ner ärendet. Men det gör man inte. När vi senare förstår vad som hände, det här upptäckte vi med hjälp av maken och förhöret av vår polisanmälan. När vi upptäcker det här så tar man bort det här ur förundersökningen då det inte har något bevis, vilket vi förstås förstår. Maken. Vad hände med honom? Han kom hem från kärleksresan dagen efter makan. Han grips av polisen. In i fyllecellen. Makan begär skilsmässan. Det sker dagen efter. Tror hon. Han förstår inte vad som händer. Naturligtvis inte. Han satt 11 dagar i fyllecell. Han tycker fortfarande att hans hustru är fantastisk.

Sidbytet

Under Västeråsresan förstod makan att hon inte längre skulle kunna vara anonym. När hon sitter på skyddande boendet inser att hon måste välja sida. Skyddat boende eller hem till maken. Det kan tänka sig att det blev ett utvecklingssamtal när hon knackade på hemma hos maken. Det här mynnar ut i att hon förklarar en halvsanning.  Ny kärlekssemester vid jul och vi är fortfarande under 2018…, berättar Hedin och fortsätter: 

”Åklagaren i artskyddsbrott vill ha ärendet. Man skickar över det till NOA-polisen och mordplanerna uppdagades… hur gick det till, någon måste tipsa polisen om ett mord, utpressningsförsök. De köpslår med att lägga ned ärendet som vi vill. Maken tog tillbaka sin polisanmälan. Västeråspolisen lägger ändå ner utredningen om stämpling till mord efter 14 dagar trots starka bevis. Det fanns vittnen och två skriftliga bevis. Ganska tungt. De lade ned det. Vet inte varför men det finns någonting som vi inte förstår. Varför lägger man ner det, det är någonting med kontakten med makan och polisen som har att göra, vi har krävt att vilja se vilka kontakter som varit men det är sekretess. Man kanske inte vill att makan ska börja berätta. När det blev känt för de anklagade agerade jag och maken, två advokater samlar ihop uppgifterna och sedan gjorde man en polisanmälan. Det märkliga är att det läggs på de personer som hade det tidigare. Med motiveringen att det troligen inte skulle bli något mord”.

En gripande och tragisk historia tog en liten paus och under denna frågade vi Karl Hedin hur allt det här har påverkat dig?

– Det här hände 2018 och för mig har det varit en traumatisk upplevelse. Jag har försökt att förstå det här i fyra år, avrundar Hedin. 

Efter pausen fortsatte föreläsningen om Västmanlandsfallet och därefter svarade Karl Hedin på besökarnas frågor.