Kämpar för stöd – trots rätt till det

Trots beviljat stöd får Skadi ingen hjälp från Värnamo kommun. ­– Kommunen har gjort mig oförmögen att ta hand om mig själv, säger hon till Värnamo.nu. Bild: Privat

Skadi, som egentligen heter någonting helt annat, har en mörk bakgrund. Hennes uppväxt präglades av odiagnosticerad neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, trauma, misshandel, sexuella trakasserier och mobbning, från såväl klasskamrater som lärare. Trots en vilja att hela tiden göra rätt för sig mötte Skadi den ena motgången efter den andra.

– Anledningen till att jag inte är fullt kapabel till att ansvara över mig själv eller ens förstå hur det ”vanliga samhället” fungerar eller hur man ”är vuxen” är för att mina föräldrar hade alla insatser som gick att få, så jag hade ingen direkt att lära mig av. När soc sedan omhändertog mig och tvångsplacerade mig, så skötte de allting åt mig och mycket av det bakom min rygg. Bland annat kontakten med BUP och andra vårdenheter, berättar hon och fortsätter:

– Från mitt perspektiv så har kommunen gjort mig oförmögen att ta hand om mig själv. Som 18-åring ville jag bara slippa ha med de att göra så jag förstod inte vad det innebar att tacka nej till fortsatt stöd. När jag nu, för några år sedan, insett att jag behöver stöd och hjälp, så har jag testat lite olika insatser. Bland annat boendestöd. Dock så var inte boendestöd alls det de lovade att det skulle vara. När jag sedan frågade hur jag kan få de insatser jag behöver och utformat så det faktiskt underlättar för mig i stället för att öka min ångest, så sa de att jag behövde få en diagnos på pappret, att jag har adhd och/eller autism, så jag fick ställa mig i kö för att göra ytterligare en utredning. Det dröjde ett-två år innan jag fick göra utredningen.

Skadi diagnosticerades med autism och adhd och började därefter medicineras för adhd. Hon beviljades rätt till stöd enligt LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) och i början av sommaren 2024 beviljades hon en kontaktperson. Drygt ett år senare fick Skadi en kontaktperson. Hon träffar kontaktpersonen ett par tillfällen, men helt plötsligt slutar kontaktpersonen höra av sig och svara på Skadis meddelanden och samtal.

–  Efter att jag hade försökt sms:a henne flera gånger utan svar så ringer helt plötsligt den nya kontaktpersonssamordnaren upp mig och säger: ”Ja, din kontaktperson har ju bestämt sig för att avsäga sig uppdraget på grund av personliga skäl, men hon har ringt och pratat med dig om det, va?” Det hade hon ju inte, hon hade dessutom ljugit för kontaktpersonssamordnaren. Jag har varit utan kontaktperson sedan september, men fick inte veta något om det förrän i november…två månader senare, berättar hon.

– Jag får inte heller kontakt med min biståndshandläggare och Överförmyndarnämnden GGVV och Jönköpings tingsrätt beviljar mig heller ingen god man, då de anser att Värnamo kommun ska kunna uppfylla mina behov. Tingsrätten rekommenderade särskilt ombud, men personligt ombud finns inte att söka i Värnamo kommun. Jag är oerhört glad över att jag får hjälp av en diakonissa med allt möjligt, men ärligt talat så vet jag inte hur jag ska gå tillväga med någonting.

– Min förra läkare, som var överläkare, berättade för mig att det är viktigt att jag tar emot hjälp och stöd (med inriktning mot att komma ut i arbetslivet) innan jag fyllde 30, för efter 30 års ålder brukar regionen (och samhället i stort) inte längre vilja betala för rehabilitering. Jag försökte ta åt mig det, men både kommunen och vården var bara inställda på att jag skulle komma ut i arbete eller sysselsättning. De verkade inte bry sig så mycket om att jag har fått eller fick ta alldeles för mycket ansvar över mina föräldrar, trots att jag behövde stöd själv. Jag fyllde 29 det året mina föräldrar gick bort och jag var enormt stressad över att inte ens veta om jag skulle få sjukersättning eller om jag var tvungen att söka jobb. Jag vill komma någonstans med mig själv, men utan förutsättningar och med en massa krav och skyldigheter i stället för ordentligt stöd, så märker jag hur bortprioriterad av samhället jag är.

Skadi får heller inte några konkreta svar eller tydlig information på hur hon ska göra gällande beredskapsfrågor, varken från vården eller kommunen.

Fotnot: BUP är en förkortning för barn- och ungdomspsykiatrin. Den är till för barn och unga upp till 18 år som behöver psykiatrisk vård.