Johan ger en rapport från Malaysia

Johan Arvidsson redo försimning

Johan som till vardags är fritidschef i Värnamo kommun avverkade i lördags ironman i Malaysia

• Vår rapport från sporten finns via denna länk

Johan skriver så här:

Jag vaknade och kände mig laddad för dagen. Det var lite lätt mulet, så jag tänkte att det blir nog bra, inte för hett och så. Jag kom till startplatsen vid cirka 06. Lisa och Wai var med mig och peppade. Jag fyllde i luft i däcken, satte dit flaskorna med sportdryck och min lilla burk med druvsocker och salttabletter. Simmade in lite cirka en halvtimme före start. Sedan kände jag mig väl förberedd för start.

07.45 startade manliga pro och en minut senare kvinnliga pro. 07.52 började rullande start för oss andra. Jag kom nog i vattnet cirka kl. 08.05. Jag kom igång bra även om det var trångt. Efter cirka halva första varvet får jag ett par rejäla armbågar i huvudet, och måste avbryta crawlet en knapp minut för att återhämta lite. Resten av första varvet går bra.

Inför andra tänker jag att jag ska söka mig ut till lite friare vatten, lite längre, men jag räknar med att jag tjänar på det ändå. Andra varvet går perfekt, precis enligt plan, men jag tappar cirka en minut mot första varvet, så taktiken kanske inte var rätt. ☺

Johans cykel och den fungerade bra

På slutet av andra varvet ser jag att rejäla regnmoln tornar upp sig och jag tänker; Hoppas jag hinner komma ut på cykeln innan regnet, för då kanske jag klarar mig undan det. Det gör jag inte, utan precis när jag kliver upp ur vattnet börjar det regna, som det bara kan regna här i Malaysia. Som om någon vridit om en kran. ☺

Jag kommer upp ur vattnet som nr 47 av 110 som startade.
T1 går bra och jag kommer ut till cykeln efter cirka 4 min. Leder den till märket för att börja cykla och cyklar iväg. Total T1-tid cirka 8 min. Jag är klart snabbare än de jag har runt omkring mig så jag plockar många placeringar redan under första milen. Regnet fortsätter och vägarna blir såphala. Inledningen är ganska backig och jag ser många (säkert 15–20 cyklister) som har kört omkull i nedförsbackarna. Jag klarar mig dock, och efter cirka 20 km slutar regnet.

Det värsta är att innehållet i min burk med druvsocker och salttabletter blivit en röra (lärdom inför kommande lopp är att ta med lock, som man kan sätta på om det regnar. Samtidigt kommer jag ut på en flackare del av banan. Den är cirka 30 km lång.

Johan Arvidsson under ironman

Jag får upp en bra fart och benen känns jättebra. Ligger på cirka 32–33 km/h utan att behöva pressa mig alls. Lite annorlunda djur vid vägkanterna. Många områden med apor som är precis vid vägkanten och jag är ytterst nära att köra över en varan som är cirka 1,5 m lång. ☺

Efter cirka 55 km är det dags för tre rejäla backar. De känns i benen, men jag håller bra fart uppför och fortsätter köra om deltagare. Nedför är vägbanan fortfarande våt, så jag vågar inte stå på så mycket, men jag toppar nog på cirka 50 km/h. Härefter är det några mil som är ganska lätta, bara lite småkuperat.

Efter cirka 75 km står Lisa och Wai och hejar på mig. Det ger mig extra energi och jag håller bra fart på denna del av banan. Sedan är jag tillbaka till de första backarna. Nu är vägarna torra, så att jag kan stå på bra utför också. Benen känns fortfarande pigga, så bort mot 150 km och de tuffa backarna kan jag hålla ett bra tempo, någon km långsammare än första varvet.

De tre tunga backarna tar ut sin rätt nu på andra varvet. Många leder till och med cykeln uppför. Även om det tar emot så håller jag bra fart och fortsätter passera cyklister. Sista 20 km är lätta, men det börjar kännas att benen fått nog av cykling i dag. Håller dock god fart hela vägen in och går in i T2. Lisa och Wai står och hejar när det är ett par km kvar. Jag kommer in och växlar som nummer 26 och är mycket nöjd med min cykling. Det är ungefär 1,3 gånger så många höjdmetrar här som i Kalmar, cirka 1500 m mot cirka 650 i Kalmar.

Johan går i mål. En fin prestation

T2 är inne i en stor utställningshall vid flygplatsen. Den är kyld med air condition så det är mycket behagligt. Fötterna är som svampar efter att ha varit i blöta cykelskor hela vägen. I förebyggande syfte smörjer jag in dem i vaselin för att undvika skavsår under maran. Total tid i T2 blir cirka sju minuter.
Känner mig stark när jag börjar maran, även om det blir en chock när jag kommer ut från utställningshallen. Det är cirka 35 grader och stekande solsken. Största delen av Maratonloppet går vid sidan om flygfältets start och landningsbana. Ingen som helst möjlighet till skugga. Första 5 km går jättebra. Jag håller mig till planen, som är att springa i cirka 6–6.30-tempo och sedan gå vid kontrollerna för att få i mig tillräckligt med vätska och så vidare. Snitt på sju minuter per km ger ju cirka fem timmar som sluttid.

Efter fem km börjar värmen ta ut sin rätt och jag känner mig nästan yr av den. Jag behöver ta längre pauser än planerat vid kontrollerna, för att kunna svalka kroppen med iskallt vatten, is och svampar med kallt vatten. Jag kommer ganska snabbt upp på ett cirka 7.30-tempo för att säkra att jag ska klara av att genomföra loppet.

Passerar halvvägs på cirka 2.45 och känner att det nog finns en möjlighet att hålla detta tempo hela vägen in. Kämpar på och tar en kontroll i taget, och försöker peppa mig själv med att det nu inte är så långt kvar och att jag känner mig stark. ☺

Sista 15 km springer jag i mörker med reflex och bilar som står och lyser upp vägen, där det inte finns gatlyse. Lisa och Wai hejar på mig när jag har åtta km kvar. De blev oroliga när IM Tracker-appen indikerade att jag brutit. Nu när solen gått ner så är det inte riktigt så stekande varmt och de sista 10 km känns bra. (Sista biten går ju alltid lätt ☺ )

In i Finisher-området känns allt jättebra och jag kommer in i mål på cirka 13.21 och blir plats 33 i min åldersgrupp. Belönas med en stor och fin medalj och en massage för mina trötta ben. I målområdet känner jag efter en stund att jag mår lite illa och har svårt för att äta något. Det går över efter en stund. Jag känner mig oerhört glad och stolt över min prestation. Tiden är bara cirka 23 min långsammare än det jag gjort som snabbast i Kalmar och då är förhållandena väsentligt tuffare här. Jag rankar detta som min bästa IM hittills.

Ett särskilt stort tack till Lisa och Wai, som har stöttat mig både inför och under loppet. Utan er hade detta inte varit möjligt att genomföra. Ett extra tack också till Simon som lånade mig sin cykel. Den fungerade perfekt.