Jennifer bloggar: Fånga drömmen

Bläddrat igenom citat efter citat som säger dig att du inte ska göra det. Men trots deras budskap säger dina tankegångar något annat. Tankebanorna går att det redan finns någon annan som har tagit den platsen eller kanske att du målar upp den inre bilden alldeles för bra- för bra för att vara sant. Annars så kanske allt prat om att följa sina drömmar börjar övergå till att bli lite uttjatat. Därför dras slutsatsen att man inte ska tro sig för mycket och du slutar upp med en hopplös tanke. Det är någonting jag tror att du och jag har gemensamt.

Jag är en helt vanlig tonårstjej som i fantasin gärna drömmer mig bort om en vision av hur framtiden kan se ut. Då och då dyker det upp stora frågor som vad jag skulle göra som statsminister för en dag eller typ hur jag ska rädda världen. Men sedan slår det mig i ansiktet att jag borde vakna upp ifrån dessa tankar och inse hur verkligheten faktiskt ser ut. Att jag bara är en helt vanlig tonårstjej ifrån vilken småort som helst.  Just den senaste meningen ni läste väcker en sådan frustration inom över att jag omedvetet har lyckats intala mig det här.  Man ska kunna få ha en dröm utan att skyla över den med låga förväntningar eller gardera och ursäkta sig igenom att få den att låta oviktigare än vad den är. Är det inte fint att drömma? Snarare än sorgligt.

Visste du att vi får ungefär 30 000 dagar? Tiden är ju inte precis en förnyelsebar resurs utan så gott som utmätt. Det måste vara något som driver mig framåt för att jaga det jag vill ha. Jag har nämligen en bild uppmålad i mitt huvud som skrämmer mig en aning. En bild där jag kan föreställa mig själv som gammal i gungstolen besvarandes frågan ”vad jag skulle gjort om jag hade fått levt om mitt liv” med ett bittert svar eller ett ångerfullt sådan. Den rädslan tror jag även att du och jag har gemensamt.

Men trots detta finns det orsaker som begränsar oss. Det är många gånger jag hör att vi skulle gjort det om vi hade pengarna. Ett annat hinder kanske är de människor som dödar dina drömmar. Men skulle man kunna motbevisa dessa människor att de hade fel?  Det kanske låter lite småsint men tänk att nå sina mål igenom det kompensationsbehov som piskar dig framåt för att det inte trodde på dig. Den tanken har nog slagit oss några gånger, att utnyttja det missförtroende till ett lysande bränsle framåt.

Intresset för skrivandet har under den senaste tiden cirkulerat runt i tankar om hur man egentligen ska lyckas?  Jag har vågat undra över hur jag ska komma närmre mina drömmar och mål. Massvis med funderingar har kretsat runt om vart jag ska börja men framför allt hur. Någonstans på vägen insåg jag att jag inte är rädd för att misslyckas utan för att inte ge det en chans. Att ta nya steg är skrämmande. Att ta sig ut ur sin komfortzon är skrämmande. Men en sak som är säker är att vi aldrig är så nöjda över oss själva som när vi har gjort något nytt och klarat det.

För trots att vi alla här är i olika åldrar, kön och plan i livet har vi något gemensamt. Jag vågar lyfta att vi alla har förutsättningarna till att lyckas så länge vi vågar tro på det. Minns du den där personen som aldrig tog några risker? Nej, det gör ingen annan heller.

• Jennifers egen blogg finns på denna länk http://nouw.com/akerblads