Jeanettes krönika: Vise män och en strålande stjärna

När de vise männen såg Betlehemsstjärnan förstod de, genom sin kunskap om fenomenen på himlavalvet, att något fantastiskt skulle ske! Bild: Pixabay

Näst efter solen är nog stjärnan över Betlehem det mest omsjungna, omtalade och omdiskuterade himlafenomenet. För 2 000 år sedan visade Betlehemsstjärnan vägen för de vise männen. De tolkade dess betydelse och förstod att något viktigt och stort skulle ske. Det var också anledningen till att de gav sig i väg på sin resa. Varifrån de kom vet vi inte men det finns några traditioner som berättar om dem.

Vi kan börja med att ta reda på vad en vis man sysslade med på den här tiden. Det fanns ganska gott om dem i kulturländerna i Främre orienten. De var astrologer som behärskade både matematik och geometri. Den ursprungliga astrologin var en vetenskap präglad av sin samtid. Vise män var vetenskapsmän, läkare och kallades ibland även mager eftersom de hade kunskap i alkemi. De sysslade helt enkelt med allt som inte vanligt folk begrep sig på.

När de vise männen såg Betlehemsstjärnan förstod de, genom sin kunskap om fenomenen på himlavalvet, att något fantastiskt skulle ske! En konung skulle födas i Judaland. De här männen kom inte från den judiska kultursfären. De kände inte till de gamla profetiorna om att Messias skulle födas. Ordet Messias är hebreiskt och betyder ”den smorde”. En kung smordes med helig olja för att få del av Guds kraft. När man talar om Jesus som Messias är han härskare i Guds rike och detta rike är inte bundet till något folk eller land.

Gladeligen satte de vise männen kurs mot Jerusalem där kung Herodes residerade. Det var ju självklart att om det skulle födas ett kungabarn så skedde det naturligtvis i det kungliga palatset. Herodes tog emot männen som så stillsamt frågade: ”Var finns judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.” (Matt. 2:2) Herodes och större delen av Jerusalems befolkning blir förvånade men också oroade. Herodes visste säkert att det inte hade fötts något kungabarn i hans palats.

De vise männen talade om ”hans” stjärna. I antikens stjärntydning betydde det att himlakropparnas läge bestämde människors och länders öden. Betlehemsstjärnan skulle således vara Jesu alldeles egen stjärna. Herodes ville få klarhet i den här historien så han kallade till sig folkets överstepräster och de skriftlärda. Han fick veta att allt var förutsagt av profeterna men barnet skulle födas i Betlehem och inte i Jerusalem.

Herodes sände så i väg de vise männen till Betlehem men bad dem att återkomma och informera honom om var kungabarnet fanns så att också han, Herodes, skulle kunna hylla barnet. De vise männen gav sig i väg och kom så fram till Betlehem och de fann Jesus tillsammans med sin mor Maria och Josef.

De hade med sig gåvor: guld, rökelse och myrra. Guldet tillägnades kungar och hövdingar. Rökelse brändes på ett särskilt altare i Jerusalems tempel och det bar människornas böner upp till Gud. Myrra är en harts, en slags kåda, som användes som rökelse men även för att smörja en kropp vid begravning. Man blandade myrran med aloe vid dessa tillfällen. Dessa gåvor var värdiga en kung.

De vise män som hade så mycket kunskap föll på knä inför Jesus. De böjde sig inför den högste därför att all vetenskap måste vara underställd Gud som är skaparen av allt. Vetenskapen måste präglas av kärlek och ödmjukhet i annat fall kan den aldrig bli god.

Att Jesus kommer till alla och inte enbart till några utvalda visar berättelsen om de vise männen. Så var det dags för dem att återvända men en Herrens ängel sade till dem i en dröm att inte resa tillbaka till Herodes och underrätta honom om var Jesus fanns. De skulle ta en annan väg. De lyssnade till ängeln och gjorde som den sa.

Jesus fick alltså ta emot tre gåvor och det är därför som traditionen har lärt oss att de vise männen var tre till antalet. En syrisk tradition menar dock att det var tolv stycken, tre från varje väderstreck. De vise männen symboliserar också olika folkslag och även olika åldrar eftersom de ibland avbildas som en yngling, en medelålders och en åldrad man.

Namnen på de vise männen dyker inte upp förrän på 500–talet. Caspar, Balthasar och Melchior, eller Melker. De blev väldigt populära från 800 – talet och är helgon inom den katolska kyrkan. Vi firar Trettondagen därför att det var då som de vise männen kom fram till Betlehem och hyllade Jesus.

God fortsättning på det nya året!

Jeanette Hallgren Eklund