Jeanettes krönika: Ljus i mörkret – Advent i våra hjärtan

– Att tända ljus under de mörka månaderna ger inte bara en mysig och familjär känsla. Det är även en viktig tradition, menar Jeanette Hallgren Eklund. Bild: Pixabay

Ett ljus strålar, och mörkret kan aldrig få makt över det. Ljus drar uppmärksamheten till sig. När mörkret sveper in över nordanland då längtar vi efter ljus och värme, och då är det dags att fira advent.

Stjärnor och ljusstakar plockas fram och placeras omsorgsfullt i fönstren. Stämningen förändras på något sätt. Det är en känsla som man inte alltid kan fina ord till. Det är underbart att ta en kvällspromenad och se alla ljusen som glittrar så vackert.

I våra kyrkor firas 1:a advent riktigt högtidligt och samma psalmer sjungs varje år. Det är så det ska vara. Det är då vi känner oss hemma och det är då traditionen blir levande. Vi omsluts av det som är bekant och där får vi vila. Det går an att tillföra något nytt men det får inte vara för mycket av det nya, bara lite lagom.

1:a advent inleder det nya kyrkoåret. Ordet advent betyder ankomst och kommer av latinets adventus. Det här är en tid av förväntan och förberedelse inför julen och Jesu födelse på julnatten. Vi minns det som hände i Betlehem för 2 000 år sedan, men vi blickar också framåt mot den dag då Jesus kommer tillbaka. Advent handlar alltså om två ankomster. Den som har skett och den som ska komma.

Förberedelsetiden under advent har alltid varit viktig. Det var väldigt mycket att göra. Julgrisen skulle slaktas, lutfisken skulle läggas i blöt på Anna – dagen, den 9 december. Det skulle stöpas ljus och nu för tiden, när det inte är vanligt att slakta sin egen gris eller att lägga lutfisken i blöt, då sätter vi igång med julbaket med saffran och härliga kryddor till pepparkakorna. Kanske blir det lite julgodis också. Det är ju alltid lite spännande att koka knäck men hur den än blir så är den alltid god!

Förr skulle alla julförberedelser vara avklarade till Tomasdagen, den 21:a december som är vintersolståndet och den kortaste dagen på året. Den här dagen var en helgdag ända fram till 1772. Efter Tomasdagen avstannade allt arbete men däremot fanns det gott om julmarknader att besöka och där kunde man skaffa sig det som man inte tillverkade själv.

Till våra mest älskade prydnader hör adventsstjärnan och adventsljusstaken. Dekorativa adventsstjärnor som hängdes i fönstret såg dagens ljus 1880 i den tyska staden Herrnhut. Den första adventsstjärnan med elektriskt ljus i Sverige fanns att beskåda i Västerås domkyrka 1894.

Den största utmaningen med adventsstjärnorna är att få dem att hänga något så när rakt i fönstren. För detta ändamål finns små finurliga grunkor som man ska trä på sladden. Det fungerar ibland. Hemma hos oss har vi en gammal adventsstjärna i furu från Vemdalen, den är bångstyrig och inga finurliga grunkor kan få ordning på den. Men vad spelar det för roll? Den är helt underbar ändå!

Adventsljusstaken har sin egen historia. Den var från början inte en ljusstake utan en gran. Det var på 1870-talet som adventsljusen tändes i en gran på Ersta diakonianstalt i Stockholm. Ersta är en av de platser där diakoner utbildas. Varje söndag i advent tändes sju ljus, ett ljus för varje dag i veckan så på fjärde advent fanns en stor mängd ljus i den här granen.

Idén med adventsgranen kom från Tyskland, närmare bestämt från diakonianstalten i Kaiserwerth utanför Düsseldorf. Men ljusen behövde inte sitta i en gran. Det gick lika bra med en enbuske och så var det hemma hos ärkebiskop Nathan Söderblom i Uppsala. Hos honom var man sparsam med ljusen och tände ett ljus varje söndag i advent.

Våra behändiga adventsljusstakar slog igenom på 1920-talet och dessa pyntades med glädje och iver med allehanda fynd från skogen och kanske någon karamell. Levande ljus är vackra och stämningsfulla men ack så farliga de kan vara. Drömmen om att lysa upp fönstren med adventsljusstakar blev verklighet tack vare uppfinnaren Oskar Andersson som var den förste i Sverige som lyckades tillverka en elektrisk adventsljusstake.

Det började på 1930-talet när företaget Philips i Göteborg tillverkade och lanserade en elektrisk julgransbelysning. Den fungerade dåligt eller inte alls på grund av ”krångel med elnätet”. Många stadsdelar hade bara 120 volt i sina eluttag och julgransbelysningen var på 126 vilket innebar att många lampor gick sönder. De som hade köpt belysningen blev naturligtvis besvikna och lämnade tillbaks den. Oskar Andersson arbetade på Philips och han tyckte inte det var så bra att kassera belysningen utan bad om att få ta hand om den. Kanske det skulle kunna fungera att göra något av den tros allt.

Så köpte han en vanlig ljusstake för sju stearinljus och lyckades montera dit de elektriska ljusen och efter mycket knåpande fick han igång den och så var den elektriska adventsljusstaken född. Året var 1937. Till en början var det ingen som trodde på den här uppfinningen men försäljningen kom till slut igång eftersom den här adventsljusstaken ”i fråga om eldfara var helt riskfri”. Den blev en succé!

Att tända ljus under de mörka månaderna ger inte bara en mysig och familjär känsla. Det är även en viktig tradition. Ljuset bringar också gemenskap och trygghet, vilket har behövts i alla tider.

Jeanette Hallgren Eklund