Jeanettes krönika: Historien om julen

Julen firar Jesu födelse, som enligt Bibeln skedde i Betlehem där Maria och Josef befann sig och Jesus lades i en krubba, vilket rapporterades först av herdar och senare av de vise männen. Bild: Pixabay

För länge sedan, närmare bestämt i slutet av november år 1018, red den norske kungen Olav Haraldssons hovskald Sigvat Tordsson tillsammans med två fränder från Norge genom Västergötland på sin herres uppdrag. Kanske var det ett oväder som fick dem att söka sig fram till en gård där de bad om att få natthärbärge. De togs emot av husets fru som förklarade att hon på inga villkor vågade släppa in dem. Det var tiden för alfablotet och hon fruktade för Odens vrede om hon släppte in främlingar på gården.

Alfablotet var en familjefest där utomstående var förbjudna att delta. Man offrade, blotade, till de väsen som stod fruktbarhetsguden Frey nära. Dessa väsen kallades alfer. Varje år när man firade alfablotet återknöts banden mellan människornas familjer och gudafamiljen. Den här festen var ett sätt att säkra familjens och djurens väl. Alfablotet var också viktig för att försäkra sig om att ljuset skulle komma tillbaka efter vintersolståndet. Då skulle våren komma och växtligheten frodas. Alfablotet var helt enkelt livsviktigt!

Den här offerfesten firades på senhösten när slakten var avklarad, skörden var bärgad och alla höstens sysslor var avklarade. Det är i det här sammanhanget som ordet jul eller jól dyker upp. I en hyllningsdikt till den norske kungen Harald Hårfager, cirka 890–930, berättas det om att dricka jul. Själva drickandet var julens viktigaste moment. Man drack mjöd ur ett horn och samtidigt offrades mjöd till gudarna eftersom man trodde att denna dryck var en gåva från gudarna till människorna. Den här förkristna högtiden firades någon gång mellan 14 november–14 december. Det var då som vikingatidens vintersolstånd inföll. Den här tiden kallades ”ylir” och det har blivit vårt ord ”juletid”. Juldrickandet ingick helt enkelt i alfablotet.

Men hur gick det för hovskalden Sigvat och hans fränder? Blev de hänvisade till att söka skydd under några granar? Det är inte så säkert. De befann sig i Västergötland och i den här delen av landet hade kristendomen fått ett starkt fäste. Kristendomen var känd i Västergötland redan under 600–700–talen. Det visar arkeologiska fynd. Här fanns många kristna som inte firade något alfablot. En av de stora skillnaderna mellan hedendomen och kristendomen var omsorgen om medmänniskan. Inom hedendomen skulle man i första hand bry sig om de som hörde till familjen, släkten och ätten. Utomstående behövde man inte bry sig om. Inom kristendomen är omsorgen om medmänniskan väldigt viktig och är ett av de bud som vi har fått av Jesus. Vi kan säkert utgå ifrån att Sigvat och hans fränder kom till en kristen gård där de fick husrum över natten. De kom även välbehållna hem till Norge igen. Vid det norska hovet blev deras upplevelser nedtecknade av en skald och bevarade till eftervärlden.

I dag skulle man kunna säga att julaftonen med sin familjegemenskap har en hel del hedniska inslag. Man äter julbord med en mängd olika rätter och ofta stoltserar skinkan som kronan på verket på vackert dukat bord. Julmusten flödar som mjödet på vikingatiden. Många kyrkor ordnar gemensamt julfirande på julafton. Ingen ska behöva vara ensam.

Den kristna julen föregås av julfastan som börjar från och med Luciadagen. Då var ladorna förhoppningsvis välfyllda och grisen slaktad. Nu bakade man bröd i olika former så som våra dagars lussekatter. Man använde kryddor i form av kanel, ingefära, kummin, peppar, anis och saffran. Dessa kryddor tillsammans med risgrynsgröt serverades antagligen första gången i Sverige av heliga Birgitta vid hennes fars gravöl år 1328. Förr användes dessa dyrbara kryddor enbart till jul och vid riktigt speciella högtider.

Varför firar vi då julen i december? Den kristna jultiden förlades av praktiska skäl till vintermånaden, 14 december–13 januari. Alltså alldeles efter alfablotet. Man ville hålla en distans till hedendomen. Festerna fick inte blandas ihop men den kristna kyrkan ville också dra nytta av att nordborna hade en religiös fest att fira vid den här tiden på året. Man gav den en ny innebörd. I ställe för att fira Frey och hans alfer firades i stället Vite Krist, som Jesus kallades för bland hedningarna och naturligtvis jungfru Maria. Tillsammans med Josef blev dessa den heliga familjen. Familjetemat återkommer.

Att man började fira Jesu födelse den 25:e december berodde på att de germanska folken firade solens högtid den dagen. Solen blev också en symbol för Jesus, i och med kristnandet. De kristnas helgdag är på söndagen som är just solens dag. Altaret i våra kyrkor står i öster eftersom Jesus skall komma tillbaka som en soluppgång.

Julen är fortfarande en familjehögtid men i kristna sammanhang utgör också församlingen familjen. Alla kristna är bröder och systrar genom vår kristna tro och genom vår församlingstillhörighet. Det är inte enbart den biologiska familjen som räknas.

Julfastan bryts i och med att Jesus föds i Betlehem!

Vill du sätta ut gröt till tomten på julaftonskvällen så är det en tradition som sträcker sig tillbaka till det gamla alfablotet. En god gåva till den som vakar över gården och dess invånare.

Jag önskar alla läsare en god och välsignad jul!

Jeanette Hallgren Eklund