Jans livsresa från Östtyskland till Skillingaryd

Jan Adler berättar om sin resa

Jan Adler är född på 70-talet i Dresden och uppvuxen i Sömmerda, en liten stad på 25 000 invånare i Östtyskland.

– Runt om Sömmerda fanns bördiga jordar och mycket lantbruk – tyvärr inga skogar som hemma hos hans morföräldrar utanför Dresden – om man skulle klättra i träd fick man cykla en halvtimme, börjar Jan berätta.

När Jan var 4 år skaffade hans föräldrar sig Trabanten. En bil som man fick vänta att få i upp till 15 år.

Jan berättar om Sömmerdas historia som börjar år 876. Staden var, innan första världskriget, mest känd för att bygga vapen – här uppfanns och byggdes sedan 1827 nålgeväret av Johann Nikolaus von Dreyse. 1901 togs fabriken över av Rheinmetall i Düsseldorf. På grund av fabriken blev staden inte bombad under andra världskriget och tillverkade efteråt mest skrivmaskiner och mekaniska räkneapparater.

Trabant

– Min uppväxt var ganska bekymmerslöst. I DDR fanns ingen inflation – på vissa produkter var priset ingraverat i verktygen. En fralla kostade alltid samma peng. Det fanns inte heller någon arbetslöshet och aldrig ångest för framtiden. När jag växte upp var jag ungpionjär, som alla andra. Vid 12-årsåldern blev man tillfrågad vad man ville bli – men eftersom Östtyskland var en planekonomi så styrde staten yrkesvalet till vad som behövdes, minns Jan.

Jan ville först bli lärare men fick skriva på att utbilda sig som elektronikingenjör som kanske senare skulle kunna undervisa studenter. Därför fick han, efter skolan, gå en treårig gymnasieutbildning till elektrotekniker på VEB Robotron i Sömmerda som då byggde datorer, skrivare och radioapparater bland annat. Efter gymnasiet fanns planer till studier till elektroingenjör på tekniska universitet i Dresden – allt var spikat för min framtid.

– Men, 1989 när muren revs och gränsen öppnades, gjorde jag revolt. Jag rev sönder mitt utbildningskontrakt med universitet. Min största hobby har alltid varit att rita bilar så jag åkte och gjorde ett antagningsprov på en design- och konsthögskola i Halle som jag klarade!  Men innan studierna kunde påbörjas villa jag göra militärtjänsten för att inte bli indragen under studietiden. Denna tid 1990 i Gotha var rätt så konstig. Allt var kaos, och ingen visste vad som gällde. Vi fick inte använda ryska vapen och fordon fast det fanns massor av dessa. Vi fick vänta nio månader innan vi fick uniformer och utrustning från ”väst”. Gotha var cirka 6 mil från min hemort, men jag bodde ändå kvar på tjänstgöringsorten. För 500 mark köpte jag min första bil – en Trabant.

– I staden Halle 1992 – 1999 pluggade jag sedan på en design och konsthögskola till produktdesigner. Här träffade jag min fru som utbildade sig till leksaksdesigner. Under 1999 och 2000 flyttade vi till Bangkok där min hustru fick jobb. För att jag skulle kunna följa med och får samma visum gifte vi oss snabbt och en månad senare gick planet till Thailand.

När paret skulle skaffa barn var det Jans tur att leta jobb, helst i Europa så att de kunde vara närmare sina föräldrar. Men att det skulle bli Sverige var inte helt säkert…

– Jag kände en designer från Skottland och eftersom jag tycke om den vackra naturen där sökte jag jobb hos hans chef. Men eftersom jag under studietiden hade börjad att lära mig ett visst CAD-program så tyckte han jag skulle passa mycket bättre till ett konsultbolag som han kände i Göteborg. När vi fortfarande var kvar i Bangkok ringde jag dit, skickade min CV, och arbetsprover och blev inbjuden till intervju, fick jobbet direkt och vi flyttade i september 2000 från Bangkok tillbaka till Tyskland, packade våra ägodelar i en bil och flyttade två månader senare till Göteborg. Här föddes våra barn Saya och Jaro, 2002 och 2005.

– Kontoret jag var anställd på jobbade mest för Volvo Construction Equipment – alltså grävare, hjullastare och andra entreprenadmaskiner. Jag ritade nästan bara med gul och svart penna i fem år. Mina chefer sålde tyvärr företaget och vi lockades till att flytta till Jönköping 2006 och bodde där till 2015. I Jönköping jobbade jag på Yellon med att rita bland annat robotgräsklippare, betongslipmaskiner och elbilar till nöjesparker.

– 2008 kom den ekonomiska krisen och det blev tufft för min fru som hade eget företag inom leksaksdesign. Hon utbildade sig till undersköterska och jag började som designer på Produktställ i Hillerstorp 2010 där jag 2013 bytte till Thule. På grund av det långa pendlingsavståndet letade vi oss närmare mitt jobb och så köpte vi 2015 ett hus i Skillingaryd.

– Jag trivs jättebra som designer på Thule – ett företag med ganska bred och roligt produktsortiment. Nu ritar jag takräcken, takboxar, cykel- och kajakhållare till bilar men även cykelvagnar, cykelbarnstolar och barnvagnar som vi just nu fick ett tyskt designpris för.

Jan berättar vidare att ”Min fru jobbar nu på Campus i Värnamo som inspiratör för barnkurser – ganska nära sin ursprungliga utbildning som leksaksdesginer och våra barn trivs här i skolan och gymnasiet”.

– Vi trivs perfekt i Skillingaryd och saknar inte storstaden alls. Här finns ända mycket att göra och ett bra föreningsliv inom idrott, teater och samhällsutveckling, avrundar Jan Adler som under sin halvtimmes berättelse om sin resa till Skillingaryd hade fångat årsmötesdeltagarnas intresse och frågorna därefter blev många.