Jakt är Ingemars liv

Ingemar Smedberg vid sina rävskinn

När vi anländer till Taglarp har precis Ingemar och Nelly (jakthunden) kommit hem. Runt Nellys hals finns ett halsband med antenn och Ingemar visar hur bra den nya pejlen fungerar och hur han kan se var hon har varit och vart hon är på väg via en komradio.

– Tekniken är fantastisk, berättar Ingemar när vi kommer in i köket. Men hur började Ingemars jaktintresse? undrar vi såklart. Det fick vi snart reda på när vi satte oss runt köksbordet med nybryggt kokkaffe och ett gott wienerbröd…

Som 15-åring fick Ingemar följa med sin fars kusin ut till skogen och prova jakt. Där började det för 60 år sedan…

– ”En gick hemma i skogen” och sköt med fars salongsgevär. Min fars kusin hade jaktmarker och då, som nu, var det mest hare som jagades, börjar Ingemar berätta.

Jaktlicens fick man ta, på den tiden, om man hade jaktmarker och när Ingemar var 18 år fick han vapenlicens på älgstudsare.

– Man fick lämna in en påskrift från de jaktmarker man hade till polisen och sen fick man licens, berättar Ingemar.

Idag hjälper Sonja och Nelly till att jaga hare och dessa två Hamiltondamer har Ingemar med sig ut varje förmiddag.

Harjakt
– Jag kan väl säga att jag jagar 80 procent hare, 10 procent rådjur och 10 procent älg. När man jagar hare är man oftast själv. Idag på förmiddagen sköt jag ingen hare, han försvann inunder ett hus och hunden skällde nått vansinnigt. Haren är lovlig från första september och sedan jagar vi tyskharen fram till 15 februari och vitharen fram till första mars. Vita harar fanns mycket förr, idag är de sällsynta, så vi låter bli att skjuta dessa, menar Ingemar som berättar att han kommit hem från en jaktresa i Valdersmarsvik där han jagat i dagarna två.

– Rådjursjakt är trevligt. Bocken är lovlig nu. Men mina hundar är ”rådjursrena” så de tar inte upp spår av rådjur, bara hare. Men ibland blir man inte klok på hundar heller, säger Ingemar och frugan Margareta nickar och kommenterar ”Inte på gubbar heller. Jag gillar inte jakt men vad ska man göra, han är ute och jagar varje dag”.

Vildsvin
– Vildsvin är inte svårt att skjuta om man träffar. En del har mörkersikte annars gäller lampa. Vi jagar med hundar som är upplärda på att jaga gris. Grisarna är mindre men betarna är som rakblad och sylvassa och kan skada hundarna. När vi ska jaga vildsvin så kollar vi alltid kameran ute i skogen kvällen innan för att se om de har varit framme vid matplatsen där vi serverar havre, majs, bröd eller korn. När vi släpper hundarna morgonen efter letar de reda på grisen. Oftast ligger grisarna nära matplatsen. Vi har penslat in en stam med tjära, det gillar dom skarpt. Vet inte varför men grisarna gillar att skrubba sig mot detta, menar Ingemar.

Ordentliga klor

Närmare 3 000 hektar jagar Ingemar på i nuläget, tidigare var det runtom i hela Småland ute i Bor, Torp och Hörle, uppe i Dalarna och Lysekil. Nu håller han till mest i Vaggeryds kommun, men även uppe vid flygfältet i Jönköping.

– Ja, vid flygfältet det glömmer jag aldrig. Vi hade varit och jagat hare i närheten och hunden fick upp en hare och drog rätt igenom staketet och in på flygfältet. Det blev ju ett herrans leverne då tre bilar jagade hunden innan på området. Några vakter hämtade upp mig vid grinden och jag fick följa med in och hämta hunden. Ett flygplan kunde inte landa på grund av att hunden sprang där inne så det blev lite chockartad upplevelse för oss alla. De hotade med att det skulle kosta mig 100 000 kronor i böter för förseningen med landningen och jag sa bara att jag inte kunde få fram dessa direkt, utan behövde några dagar på mig… säger Ingemar och skrattar, idag, åt händelsen.

Ingemar har jagat i 60 år

På måndag börjar älgjakten och första dagen är viktig för Ingemar som också är jaktledare. Han har fällt kring 25 älgar.

– Förr drev vi alltid mot skyttar och många jägare saknar det. Det är många som har slutat för att man inte får skjuta vilken älg som helst. Man ska se horn och inte skjuta de mellan 1–6-taggare. Många tappade lusten och idag jagar vi nästan bara älg med hund istället för drev. Är det ett område på 100 hektar går vi med drev, då det är för litet att släppa hundarna på. Måndag och tisdag är den bästa dagarna på älgjakten. Det är så roligt att träffa de gamla gubbarna. Det viktigaste är inte att skjuta utan att ha roligt med gänget, allt det sociala. Gemenskapen och naturen är det bästa. Kul att sitta och ljuga ihop lite också, det hör till, menar Ingemar som har många jakthistorier att berätta.

Lodjur har Ingemar sett en gång och nu märks det att det börjar bli ”gott om det”.

– Lodjur är extremt skygga och riktiga rovdjur. Vargen detsamma. De säger att vargen tar ett 30-tal hundar om året. Uppåt landet vågar man inte släppa ut hundarna för vargen. Det är inte bra och så ska det inte vara.

Hur laddar en jägare upp så här helgen innan älgjakten drar igång?
– Det viktigaste är att man skjuter in sitt gevär. Det kan man göra på en skjutbana eller hemma där man satt upp en tavla. Avståndet ska vara 80 meter och fyra skott ska träffa tavlans träffpunkt utan och med stöd – och sedan får man skjuta löpande i några serier. Att skjuta in sitt gevär kom för några år sedan då det var en del som sköt väldigt illa. Älgtornen är viktiga också för att veta var skyttarna står någonstans.

– När vi börjar i Bockebo på måndag drar vi lott. Varje lott har ett nummer som då anger vilket torn man ska stå i. Klimat och älgbrunsten gör att vissa jaktlag flyttar fram sin jakt. Brunsten är väl precis på gränsen här nu. I vårt område får vi skjuta två stora och tre små. De första tre veckorna får man inte skjuta ko med enkelkalv men om det är dubbelkalv får man skjuta en kalv. Efter tre veckor är alla hondjur fredade. Vi har bestämt det i vårt jaktvårdsområde, vilket mäter 23 000 hektar. Hur man vet att det är en kviga eller ko? Ja, det ser man på huvudet. Kon har mycket längre huvud, men visst de ovana ser nog inte det direkt. Skjuter man fler djur än tillåtet får man böta till Länsstyrelsen. Många tycker att älgstammen har blivit mindre men vi har gott om älg.

– När vi pratade om att skjuta in sitt gevär kommer jag ihåg en äldre man på 80 år som var med och jagade i Adelöv förr. Han träffade aldrig utan bommade alltid. Men alla i jaktlaget var så rädda för honom då han hade stora jaktmarker så ingen ville utesluta honom ur laget. Så de satte honom på ett pass ute i en kant där det aldrig kommit några älgar, bara för att han skulle få vara med. Rätt var det var hördes två skott. Då hade han skjutit en tjur och kviga. Så kan det gå, berättar Ingemar.

Ingemar i "hans rum" i Taglarp

Hur är det bästa älgjaktsvädret?
– Småregn. Då känner älgen inte lukten av oss. Helst ska det vara vindstilla och under tio grader. Men för hundarna är det bra om det blåser lite. Men man får ta fjädern dit man kommer, som jag brukar säga.

– Godaste grytan är med harkött, det är riktigt gott. Maggans syjuntegäng var här en gång när jag hade kokat hargryta. De fick smaka och alla tyckte det var jättegott. Men sen när de fick höra vad det var så var det inte så gott längre. Märkligt. Jag tycker det är det bästa, menar Ingemar.

Ingemars två Hamiltonhundar, Sonja och Nelly, är med husse varje dag för att jaga. 

– Glömmer aldrig min första hund. Han jagade i fem minuter. Sen kom han tillbaka och bara viftade på svansen. Då var jag riktigt förbannad. Nä, Nelly och Sonja är väldigt duktiga. De ger sig inte och det märks att det går åt mycket foder också då de förbrukar all energi ute i skogen. Sonja, ute i hundgården, är valp efter Kelly som vann har-SM förra året, så det är fina vovvar jag har. Barnbarnen var med och såg ut Sonja för två år sedan och dottern Ann-Louise har ställt ut Sonja vid några tillfällen, det där är jag inte intresserad av men det var rätt hund som Hilma valde ut, helt klart, menar Ingemar som nämner att barnbarnen Hilma och Alma från Björkulla Galtås är med vartannat år på älgjakten ”annars blir det bara tjafs”.

Tavla med diplom ”Årets viltvårdare” hänger på köksväggen och det har Ingemar vunnit fyra år i rad, därefter lade tidningen Jaktjournalen ner viltvårdspriset.

– Ja, jag har skjutit ett antal, så det kanske inte fanns något motstånd, menar Ingemar som avrundar med att när sommarhalvåret är, och ingen jakt är lovlig, är han ute och i skogen och hugger eller sköter om sina kor i Björkkulla.