Jag minns min examen: Gastuta, lakritsrem och sexpunktsbälten

Det sägs att tiden går fort när man har roligt. I dag är det tolv år och nio dagar sedan det var dags att kliva ut i vuxenlivet. Det är den 29 maj 2009 och Motorsportgymnasiet har förvandlats till en kaskad i färger. För er som inte vet, så var jag en del av den första årskullen som genomförde utbildningen på Motorsportgymnasiet i Anderstorp sedan gymnasiet 2006 flyttats ned från Mantorp. 

Dagen inleddes i lugnan ro i föräldrahemmet, innan jag anslöt till de andra på den mytomspunna Månsakullen i Anderstorp för champagnefrukost. När vi sedan började traska utåt motorbanan till började vi tjoa och tjimma. Väl framme vid skolan möts av en grå byggnad som för dagen livats upp med i alla dess färger. 

Vi går uppför trapporna och möts av en dekorerad matsal och uppklädda lärare. Dagen till ära hade partyprissen David slagit på stort och köpt med sig en gastuta för att sätta skräck i Anderstorpsborna. En av mina skånska bordskamrater får syn på gastutan, utbrister med ghlädjhe ”funkar den här?!” och trycker av världens ljudbomb skulle kunna få vilken glasruta som helst att explodera! 

Efter att ha avnjutit en lättare lunch skrev vi i våra studentmössor och lärarna höll tal. Sedan var det dags för prisutdelning, där ett par studenters insatser under åren premierades lite extra. Själv blev jag utsedd till ”Årets kamrat 2006-2009”! Det var ett otroligt ögonblick i mitt liv tills dess. 

När det sedan var dags för utspring fick vi den stora äran att springa ut på prispallen. Jag blickade ner och såg hela familjen, inklusive kompisar och nära bekanta. I världens glädjetjut börjar vi sjunga ”vi är inte fulla, vi har pollenallergi!” och orden ljuder över hela torrmossen. 

Innan hemfärd bestämde vi oss för att fira på ett ordentligt sätt. En av klasskompisarna rullade fram sin Mazda 323 och började bränna gummi, i studentmun kallas det ”att lägga lakritsrem”, och flera av oss hoppade upp på bagageutrymmet för att trycka ner bilen i asfalten. Efter en stunds brännande av gummi på rätt plats var det så dags att rulla hemåt. 

Mitt studentfordon var inte som alla andras måste jag medge: en street racing-Saab med ungefär 500 hästkrafter under motorhuven.  Att sittas med kostym i förd sexpunktsbälten, med en Sverigeflagga vevandes utanför fönstret i stekande sol är knappast något att rekommendera, men ska man göra något, gör det rejält! 

Studentmottagningen skedde hemmavid och altanen på Åkaregatan var för dagen högtidligt dekorerad. Mamma bjöd gästerna på örtmarinerad fläskfilé med potatis och till efterrätt blev det gräddtårta i studentmösseform. 

Summa summarum blev det en underbar och minnesvärd dag. 

Avslutningsvis vill jag skicka en hälsning till alla blivande studenter: ta vara på den här chansen och njut av en minnesvärd dag! 

Har ni någon kort anekdot vill vi gärna att ni delar med er för att väcka minnen till liv hos alla i vår läsekrets?

Skicka gärna in några rader om era upplevelser att sluta skolan till redaktionen@skillingaryd.nu.

Skriv ingen uppsats, utan kanske tio till tolv rader. Skriv och berätta för att glädja oss och alla läsare.