I Jakobs fotspår

Hans Weichbrodt berättade om Israels uppkomst.

Hans Weichbrodt är präst i Svenska kyrkan och inspiratör inom Oasrörelsen (karismatisk förnyelserörelse inom Svenska Kyrkan). Han har en stor passion för Israel och predikar gärna om de bibliska profetiorna om Jesu återkomst. I veckan var han och läste för Shalom Värnamo om Israels uppkomst i Allianskyrkan i Värnamo. 

– Hur många gånger nämns Israel i folkbibeln? 2 317 gånger. Slår du på ”Israels Gud” får du över 200 träffar. Uppenbarligen är Israel en fråga som ligger på Guds fråga. Kan ni er Astrid Lindgren så tänker ni direkt på rumpnissarna. ”Varför då då?”, inleder Hans Weichbrodt. 

I Andra Moseboken, femte kapitlet, första versen går att läsa:

”Därefter gick Mose och Aron till farao och sade: ”Så säger Herren, Israels Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla högtid åt mig i öknen!”  

– Mose och Aron leds av herren i ett skarprött läge. De pratar om den gud som har uppenbarat sig för dem. Det har en profetisk mening, säger Hans Weichbrodt.

I Första Moseboken 24:e kapitlet är ledarskapet för det judiska folket uppe på ett berg. I kapitlets tionde vers står följande: 

”De fick se Israels Gud, och under hans fötter var som ett golv av safir, likt själva himlen i klarhet.”

– Det här var inte bara något i största allmänhet utan det mötet betydde något för folket. Det har fascinerat mig länge. Jag har gjort en resa i bibeln och har försökt att göra som Sherlock Holmes: ställa frågor. Israel har att göra med en man som heter Jakob. Han får namnet Israel. Ska vi söka urtilltalet, då får vi slå upp Jakob, det är där det oväntade tar en början. Gud tänker inte som oss. Hade vi fått välja stamfader till de tolv stammarna hade vi nog letat efter en stark person, en omtyckt person, en person med flest likes. Helt enkelt en omtyckt person som är mysig att vara med. Då blir man chockad över Jakobs uppväxt, säger Hans Weichbrodt. 

Jakob var son till Isak och Rebecka. Rebecka kunde inte få barn och bad till herren. Genom ett bönesvar blev hon gravid med ett tvillingpar. I Första Moseboken, kapitel 25, vers 25 och framåt står det följande om födseln:

”Den som kom fram först var rödhårig och hade som en hårmantel över hela kroppen. De gav honom namnet Esau. Sedan kom hans bror fram, och hans hand höll om Esaus häl. Därför fick han namnet Jakob.”

– Jakob höll alltså om Esaus häl. Att hålla i handen är inget positivt. Det betyder att de bråkade om vem skulle komma ut först. Det är lite ungefär som att ställa två upp löpare att kämpa om 100-metersguldet, men som inte har bestämt vilken startbana de ska ha. Att hålla i hälen var således inte positivt, säger Hans Weichbrodt och hänvisar till Första Moseboken kapitel 3 om syndafallet. Han läser vers 15:

”Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han ska krossa ditt huvud och du ska hugga honom i hälen.”

– Det ska alltså komma en manlig avkomma som ska krossa ormens huvud , men ormen ska då hugga honom i hälen. Isak och Rebecka är guds man och kvinna, så Jakob blir en gudsman, hallelujah! Det som grep mig när jag kom till tro är att bibeln är ärlig, den beskriver folk som de är. Det är djupt befriande, för du behöver ingen mask för att läsa den, säger Hans Weichbrodt. 

Esau blir starkare och växer upp och blir en skicklig jägare medan Esau håller sig vid tälten. En dag kokade Jakob soppa när Esau kom hem utmattad efter en dagsjakt. I utbyte mot soppa sålde Esau sin förstfödslorätt till Jakob. Därefter blev han välsignad av pappa Isak, en välsignelse som egentligen var ägnad för Esau. Esau blir avundsjuk på sin bror och vill ha ihjäl honom och Jakob flyr för sitt liv. Weichbrodt läser om Jakobs dröm i Betel i Första Moseboken kapitel 28, vers 10 och framåt: 

”Jakob lämnade Beer-Sheba och begav sig mot Harran. Han kom till en plats där han måste stanna över natten, eftersom solen hade gått ner. Och han tog en av stenarna på platsen för att ha under huvudet och lade sig att sova. Då hade han en dröm. Han såg en stege rest på jorden. Den nådde ända upp till himlen, och Guds änglar steg upp och ner på den. Och se, Herren stod ovanför den och sade: ”Jag är Herren, din far Abrahams Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger ska jag ge åt dig och dina efterkommande.”  

– Det här är inga småpotatisar. Herren visste verkligen att Jakob var på denna plats och Jakob känner att det är en öppen himmel. Här börjar vi spåra fram signalerna för Betel betyder ”Guds hus” på hebreiska. För de flesta av oss ger orden ”hus” och ”hem” en positiv signal. Jakob har inte sovit på marken, utan han har kommit hem och drömmen fyller honom av nåd. Om du mötte änglar, skulle inte du vara mer ödmjuk i morgon?, säger Hans Weichbrodt.

Men Jakob låter sig inte köpas så lätt. Weichbrodt läser Första Moseboken kapitel 1 vers 20 och framåt: 

”Jakob gav ett löfte och sade: ”Om Gud är med mig och bevarar mig på denna resa som jag gör och ger mig bröd att äta och kläder att ta på mig, och jag kommer tillbaka till min fars hus i frid, då ska Herren vara min Gud.”

–  Gud behöver ta sig djupare in i Jakobs liv. Vi behöver vandra i Jakobs fotspår för att få lite bättre förståelse kring vad det är för budskap som Herren sänder genom tt låta Jakob vara personen som får namnet Israel, säger Hans procent. 

Efter Betel kommer Jakob till sin morbror Laban till ett land utanför Israels gränser. Jakob tar tjänst hos Laban i utbyte mot den yngre dottern Rakel. När de ska gifta sig så tvingar Labon Jakob att gifta sig med den äldre dottern Lea i stället. Jakob går med på kravet och får därefter gifta sig med Rakel. Mitt i allt kaos föds 12 söner och en dotter. Sönerna blir stamfäder för israels folk.

– Efter många år med Laban kommer Israel till slutet av sig själv. Vi alla gör det ibland: vi har kämpat och bemödats i vårt arbete, så blir det ändå bara pannkaka av allting. Jakob bestämmer sig till slut för att fly från Laban och beger sig hem, säger Weichbrodt.

På hemmaplan väntar Esau på att ha ihjäl sin bror. Jakob bestämmer sig för att skicka gåvor till sin broder i förväg med en förhoppning om att Esau förlåter honom. Under natten skickade han även sin familj framför sig. Då utsätts Jakob för en brottningsmatch. Första Moseboken kapitel 32 vers 24 till 28:

”Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom ända tills gryningen kom. När han såg att han inte kunde övervinna Jakob, slog han honom på höftleden så att höften gick ur led medan han brottades med honom. Och han sade: ”Släpp mig, för gryningen är här.” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” Då sade han till honom: ”Vad är ditt namn?” Han svarade: ”Jakob.” Han sade: ”Du ska inte längre heta Jakob utan Israel, för du har kämpat med Gud och med människor och segrat.”

–  Nu händer det något i Jakobs liv. Gud får kontakt med honom. Den starkaste auktoriteten förlöser Herren hos andra och Herren kommer tillrätta med honom. Jakob återkopplar till Mose om att vara urfader och kommer in i grundkallelse. Det Jakob vill ge är välsignelse och under sin livstid välsignade han till och med farao. Farao….folk kröp ju till och med för farao, säger Hans Weichbrodt.

Första Moseboken kapitel 47 vers 7:

”Sedan hämtade Josef sin far Jakob och förde honom fram inför farao, och Jakob hälsade farao. Och farao frågade Jakob: ”Hur många år har du levt?” Jakob svarade farao: ”Min vandringstid har varat i hundratrettio år. Få och svåra har mina levnadsår varit. De når inte upp till mina förfäders levnadsår under deras vandringstid.” Och Jakob välsignade farao och gick ut ifrån honom.”

– Det blir nästan som en profetisk bild. Och på tal om profetiorna som sträcker sig in i framtiden så känns det som att den stora evangelisationen, där det judiska folket samlas från alla världens länder i Israel, kommer att hända i vår tid. Ska man tro Uppenbarelseboken verkar det tydligt att de kommer från Israels tolv ursprungliga stammar, avrundar Hans Weichbrodt. 

Uppenbarelseboken kapitel 7 vers 1-16:

”Sedan såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn och hålla tillbaka jordens fyra vindar så att ingen vind skulle blåsa över jorden eller havet eller något träd. Och jag såg en annan ängel som kom upp från öster med den levande Gudens sigill. Han ropade med stark röst till de fyra änglarna som hade fått makt att skada jorden och havet: ”Skada inte jorden eller havet eller träden förrän vi har satt sigill på vår Guds tjänares pannor!” Och jag hörde antalet av dem som hade fått sigillet, etthundrafyrtiofyra tusen från Israels alla stammar:

av Juda stam tolv tusen som fått sigillet,
av Rubens stam tolv tusen,
av Gads stam tolv tusen,
av Ashers stam tolv tusen,
av Naftalis stam tolv tusen,
av Manasses stam tolv tusen,
av Simeons stam tolv tusen,
av Levis stam tolv tusen,
av Isaskars stam tolv tusen,
av Sebulons stam tolv tusen,
av Josefs stam tolv tusen och
av Benjamins stam tolv tusen som fått sigillet.

Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i sina händer, och de ropade med stark röst:

”Frälsningen tillhör vår Gud,
som sitter på tronen,
och Lammet!”

Och alla änglarna stod runt tronen och de äldste och de fyra varelserna, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud och sade:

”Amen!
Lovsången, härligheten,
visheten, tacksägelsen,
äran, makten och kraften
tillhör vår Gud
i evigheters evighet.
Amen.”

En av de äldste frågade mig: ”Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?” Jag svarade: ”Min herre, du vet det.” Då sade han till mig: ”Det är de som kommer ur den stora nöden. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen ska slå upp sitt tält över dem. De ska aldrig mer hungra och aldrig mer törsta, och varken solen eller någon annan hetta ska drabba dem, för Lammet mitt på tronen ska vara deras herde. Han ska leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från deras ögon.”

Fotnot: Bibeltexterna är hämtade ur Folkbibeln