Hur många brister är rimliga innan kommunen agerar?

Detta är inte en debatt om statistik. Det är en debatt om värdighet, ansvar och gränser.

Låt oss därför ställa den avgörande frågan till omsorgens högsta tjänstemannaledning och ytterst till kommunledningen:
Vad anser ni är en rimlig nivå av brister i omsorgen om våra äldre?

För enligt kommunens egen sammanställning för 2025 har följande rapporterats inom omsorgsförvaltningen:

• Övergrepp/oegentligheter: 3
• Ovärdigt bemötande: 47
• Bruten sekretess: 25
• Utebliven vårdåtgärd (HSL): 97
• Utebliven tillsyn: 72
• Utebliven personlig hygien: 65
• Brist i trygghet: 254
• Brist i utförande av insats: 268
• Brist i rättssäkerhet: 9
• Brist i mathållning: 25
• Brist i handläggning: 52
• Lex Sarah-utredningar: 16
• Lex Maria-anmälningar till IVO: 2

Detta är inte hypotetiska risker. Det är konstaterade händelser, rapporterade av verksamheten själv .

När sådana siffror möts med axelryckningar, då har något gått fel, inte i rapporteringen, utan i ledarskapet.

Avvikelser är inte problemet, utan toleransen gentemot den.

Ingen ifrågasätter att avvikelserapportering är ett viktigt verktyg. Tvärtom. Det är just därför dessa siffror måste tas på största allvar.
För när samma typer av brister återkommer år efter år, utan tydliga och mätbara förbättringar, då är det inte längre ett tecken på ett välfungerande system. Då är det ett tecken på att systemet inte leder till förändring.

Att då svara med argumentet “det har sett likadant ut tidigare” är inte en förklaring, det är en kapitulation.

Konservatism handlar inte om att blunda för problem för att de är gamla.
Konservatism handlar om ansvar, ordning och att värna det som är skyddsvärt. Och inget är mer skyddsvärt än våra äldre.

Språket är inte hela förklaringen, men det är en avgörande del

Språkfrågan har reducerats till en halmgubbe i debatten. Ingen seriös aktör påstår att alla brister beror på språk. Men att påstå att språket är irrelevant är direkt ohederligt.

Missförstånd kring medicin, dokumentation, tillsyn och bemötande förutsätter kommunikation.
När personal och brukare inte förstår varandra uppstår otrygghet, felbedömningar och risker.

Redan 2020 lades förslag om språktest vid nyanställning och språkstärkande insatser för befintlig personal. Dessa röstades ner.
Att i dag hänvisa till ett nationellt språkkrav som träder i kraft 2026 är inte att ta ansvar, det är att skjuta problemen framför sig.

Fram till dess fortsätter bristerna. Fortsätter avvikelserna. Fortsätter otryggheten.

Detta är ingen skrämselretorik, det är verklighet

När övergrepp, sekretessbrott, utebliven vård och bristande tillsyn förekommer i kommunal omsorg ska det blinka i varje varningslampa. Att beskriva detta som “skrämselretorik” är att förringa både personalens rapporter och de äldres upplevelser.

Frågan är därför enkel:

• Är detta en acceptabel nivå?
• När ska politiken och förvaltningen sluta administrera problemen och börja lösa dem?

Sverigedemokraterna accepterar inte att dessa siffror normaliseras.
Vi accepterar inte att ovärdighet relativiseras.
Och vi accepterar inte att ansvar skjuts ifrån sig.

Omsorgen ska inte vara ett integrationsprojekt.
Den ska vara trygg, begriplig, rättssäker och värdig.

Allt annat är ett svek mot dem som byggt det här samhället och som nu är beroende av oss.

Hampus Bergh, Sverigedemokraterna