Hundfrågan 50: Nära katastrof
Nyheter Marianne Blixt presenterar sin hundkrönika nummer nummer 50, alltså ett jubileum.
Den här veckan tänker jag berätta om en ”katastrof” som slutade lyckligt.
Min vuxna dotter, Malin bor i Stockholm med familj, hon är uppvuxen med hundar och saknar att inte kunna ha hund, Hon har skaffat katt, det är ju alltid något. Hursomhelst, att hon är van vid hundar räddade möjligen livet på åtminstone en hund förra söndagen i Stockholm.
På väg hem från stan gick hon i parken, där var hon inte ensam för det var massor med folk som gick med sina hundar i det vackra vädret.
Plötsligt ser Malin en kanin komma i full sken, hon tänkte då: jisses jag trodde inte kaniner kunde springa så fort, några sekunder efter kommer en hund av staffordshiretyp, även den i fullt sken, hunden hade sele och flexikoppel, flexikoppletr va fullt utdraget och hängde och slog bakom hunden. Mitt i allt fick Malin tag i hundens koppel och lyckade stoppa den, hunden vänder sig om och tittar på Malin glatt och ser ut att säga: Jasså där är du, va kul!
Efter en stund kommer en liten tjej som inte var mer än tio år. Hon tackar Malin för att hon tagit fast hennes hund. Sen går flickan iväg med sin hund. Malin ser sig om och ser hur mycket folk och hundar som rör sig runt omkring i parken. Tur att hunden blev infångad.
NU hoppas jag att ingen låter en liten flicka/pojke gå ut med en stor hund som hon inte kan hålla och speciellt inte i ett flexikoppel.
Jag hoppas du som använder flexikoppel använder det med förstånd!
—–
Det ska vara roligt att ha hund och självklart ska det vara roligt att vara just din hund!
Har du något du vill jag ska skriva om så mejla mig.
Glöm inte att skicka in frågor till hundfragan@hundtrixet.se
Tjingeling och lycka till /Marianne