Hos Golyas i Galtås

Sedan nästan 20 år bor Stefanie Busam Golay och Nils Golay här vid det de kallar Villa Vilan. De har uthyrningsverksamhet, lantbruk och översättningsbyrå. Plus lite till.

Åkers Hembygdsförening med Bertil ”Gölgåsarn” Gunnarsson i spetsen bjöd i veckan in intresserade att följa med på guidad tur hemma hos Stefanie och Nils – paret som ursprungligen kommer från Tyskland respektive Schweiz.

Det man framför allt slås av är naturen – som allt påminner lite om Nils hemland. Sedan deras stora intresse att bevara utrotningshotade djur: Här har de Vänerkor, Linderödssvin och Åsbohöns.

Det är verkligt kulturarbete som de utför och tisdagens gäster var mäktiga imponerade.

Efteråt blev det fikastund i Åkers Församlingshem där Ola Hugosson berättade om livet i Galtås förr i tiden. Hans berättelse följer nedan.

Gustav Hökenflycht, adelssköld nr 208, i Riddarhuset. Kapten i Väst Göta Dals Regemente. Gift med  Maria Lilljestjelke. De flyttade till Galtås före 1709 där de övertog en frälsegård. Deras första dotter Catharina Gustavsson Hökenflycht föddes 1/11 1700 i Väse socken mellan Karlstad och Kristinehamn. Den andra dottern, Maria Christina, föddes 1709 i Galtås. Hon avled före fyra års ålder och blev begravd i släkten Svalanders gravkor under dåvarande kyrka. Det är inte känt att någon utanför Svalanders släkt blev begravd i detta gravkor. Sven Carlsson antar att släkterna Svalander och Lilljestjelke kan ha varit bekanta redan före flytten till Galtås.

• Sedan 1300-talet
Gården Galtås Norregård tycks ha funnits i släkten Lilljestjelke sedan 1300-talet. Maria och Gustav övertog den från Marias far flera hundra år senare. Man kan misstänka att de inte hade någon större förmögenhet utan kämpade på som vanliga bönder på den lilla gården som var på ett halvt mantal.

1710 säljer de gården för 180 daler silvermynt till kyrkoherden Johannes Svalander som då var stadd vid kassa. Det skulle dock inte vara så länge, början av 1700-talet var det kristid och Johannes Svalander var några år senare på ruinens brant och jagad av skattefogden. Familjen Hökenflycht-Lillienstjelke arrenderar nu gården de nyss sålt.

• Reste mycket
Gustav Hökenflycht sägs vara mycket på resor och hade kanske kvar några uppdrag för kompaniet även om han hade någon skada på benet. Han dog 52 år gammal i Galtås 6 december 1722. Hustrun Maria blev 80 år och levde som änka i Galtås 27 år.

I 15 år var nu Maria Lilljestjelke den som hade ansvaret för gården tills dottern Catharina 37 år gammal gifte sig med Anders Arvidsson från Galtås och så var släkten Lilljestjelke slut. Anders var ju en helt vanlig bondpojke.

• Tog över 1737
Anders och Catarina tar 1737 hand om frälsegården Galtås. De fick tre söner nämligen Bengt född 1738, Johannes född 1740 och Mattes född1743. 1755 dog Anders Arvidsson endast 42 år gammal. Sonen Mattes var klen och dog som ung. Återigen var det en änka som ensam drev gården tills äldste sonen Bengt gifte sig 1762. Bengts hustru Catharina Nilsdotter kom från Hagstad. Bengt dog i Galtås endast 31 år gammal. Makarna hade då två barn två respektive tre år gamla. Hustrun gifte om sig med Anders Jonsson från Hagstad och lämnar gården i Galtås.

Johannes var bara 15 år när brodern dog och var väl för ung att driva gården så frälsegården fick nya ägare och brukare. Johannes blev senare boende i Lilla Elgebo och stamfader till Packebo-Elgebo-släkten.  Äldre brodern Bengt blev stamfader till Linnås-släkten.

• Uppvuxen i Hagstad
Bengt Andersson växte upp i Hagstad med sin mor och styvfar och gifte sig med Catharina Nilsdotter från Hagstad. De övertog gården i Galtås. Bengt Andersson avlider endast 31 år gammal och änkan gifter om sig och flyttar till Hagstad,

Bengt Anderssons son Anders Bengtsson gifter sig i Linnås, och Anders dotter Cajsa gifter sig med Johannes Jonasson från Tofteryd och blir ägare till Nässja Västergård. Ett av deras barnbarn, Johan Malkom, blev folkskollärare i Göteborg. Han har sin gravsten vid ingången till kyrkogården i Åker.

• Startade hembygdsföreningen
Malkom var en verklig hembygdsvän och var initiativtagare till att Åkers Hembygdsförening bildades. Han har också skänkt bl a bonaderna som hänger längst ner i Åkers kyrka. I ett stenröse på Nässja Västergård ligger en fint huggen sten vars inskrift talar om hur Malkoms far odlat denna gård. Stenen borde inte vara alltför svår att med hjälp av dagens maskiner kunna få en upprättelse.

Genom att en fattig adelssläkt kom att bosätta sig i Galtås har många människor i denna bygd möjlighet att finna sina anor långt tillbaka i historien.  Sven Carlsson har i vår hembygdsbok en släktkrönika som går tillbaka till Harald Hårfager i Norge. En annan väg går genom Lilljestjelke och svenska adelskalendern in i motsvarande tyska adeln. Där kan man idag komma vidare till en romersk lydkonung i Nederländerna och 220-talet.

Jag kan försäkra att man kan hitta många grymma potentater i dessa släktlistor. Sådana som man inte vill berätta att man är släkt med. Med lite fantasi kan man istället läsa in hur våra förfäder levt i en tid som vi verkligen inte skulle vilja byta oss till. Och framför allt skulle man nog inte önskat att vara deras undersåtar.

Jag är tacksam för att jag fått leva mitt liv i Galtåssläktens nuvarande tidålder.

Ola Hugosson