Högtider i fokus
Nyheter Judiska högtider stod i fokus på Shalom Värnamo månadsträff.
Matsalen i Allianskyrkan är fylld till bredden med människor. Mörkret börjar falla utanför fönstret, men inuti matsalen lyser ljuset, kunskapens ljus. Rabbin Peter Borenstein och Daniel Coster har åkt från Göteborg till Värnamo för att berätta om några av de judiska högtiderna som inträffar under hösten.
– Ni ser ni har lite saker på bordet lite äpple och honung, vi ska gå igenom det. Vi har även en sak som gömmer sig bakom väggen här, men det är tanken att vi ska prata om det här utifrån det judiska perspektivet. Sedan har jag några tankar utifrån mig som kristen, hur det här kan gå in i min syn på detta, inleder Daniel Coster.
Den första högtiden som avhandlas är Rosh hashana, det judiska nyåret som firas på första och andra dagen av den judiska månaden tishri. Det vill säga i september eller oktober.
– Det firas till minne av världens skapelse och infaller på den sjunde månaden. Vad händer med den första dagen i den första månaden då? Jo det är vårmånaden Nisan. I Andra Moseboken så säger Gud till Aron och Arons lillebror Moses: ”kom här och titta. När månen ser ut precis så här då är den ny och i fortsättningen ska ni, Israels barn, gå ut och hålla koll på när månaden ser ut exakt så för då är det en ny månad.” Så du har så talat om så att säga datum, men när detta datum infaller, det skulle alltså vi hebréer själva kunna avgöra. Och just den här månaden var det den första etablerade vårmånaden, varför? Jo, det var också den här månaden, Nisan, det året som vi blev fria från slaveriet i Egypten. På den fjortonde dagen ska varje familj välja ut ett lamm som ni ska offra och på den 14 dagen vid kvällning ska ni slakta det och måla blod på överläggaren och på dörrposterna med era hus och resten av historien kan ni. Så det ska vara det judiska folkets födelsemånad, men mänsklighetens och världens nyår, Rosh hashana, inträffar den första dagen i sjunde månaden, säger Peter Borenstein.
Under Rosh hashana bedömer Gud bedömer vad människorna har gjort under det gångna året och beslutar vad som skall hända dem under det kommande.
– Vi människor är ofullständiga varelser. Gud har gett oss fri vilja. Vi kan välja att göra det goda, vi kan välja att göra det onda. Det är ett fritt val, det är vi som bestämmer, men det betyder också att alla människor gör sådant som de inte borde göra eller som vi inte borde göra och om det inte fanns en väg tillbaka så skulle inte världen bestå. Så därför finns det möjlighet att, om jag verkligen inser att jag har gjort fel och ångrar mig, att jag går till den som jag har gjort fel mot och ber honom eller henne om förlåtelse. Det handlar alltså om att kunna ställa saker till rätta, annars så skulle det bli olidligt i den här världen. Det är den religiösa betydelsen av Rosh hashana, säger Peter Borenstein.
Under Rosh hashana blåser man i ett vädurshorn, kallat shofar (såvida dagen inte infaller på en sabbat). Detta ska, enligt traditionen, väcka människorna till eftertanke.
– Det handlar helt enkelt inte bara om att göra upp med sig själv, ställa allt till rätta och bestämma sig för att bära sig bättre åt under kommande år, utan det är också en glädje i att ha kunnat få leva ytterligare ett liv. Att livet inte har tagit slut, så på samma gång så är det en glädjefest, säger Peter Borenstein.
Till sederna kring Rosh hashana hör även en festmåltid, då man bland annat brukar äta runda bröd med honung (eventuellt socker eller salt, beroende på lokal tradition), äpple med honung, söta bakelser, godis och alla möjliga söta frukter, till exempel granatäpplen. Dessa rätter ska symbolisera önskan om ett sött och gott nytt år.
– Min 1,5-åriga dotter som inte äter så mycket sött hon blev ju väldigt förtjust i detta när hon hade det. Jag tycker det är lite intressant för oss, många här är uppvuxna i kristna kretsar och då läser vi om det som sägs om Jesu och Messias återkomst. I bland annat Uppenbarelseboken och även i Thessaloniki-breven läser vi om de här basunklangarna. Då är det många av oss kristna som på något sätt kopplar detta till att när Jesus kommer tillbaka så kanske han gör det under den här högtiden. Nu i måndags förra veckan (när Rosh hashana i år inleddes) så var särskilt amerikanska ungdomar på Tiktok nervösa och förväntansfulla, för det trodde att Jesus skulle komma tillbaka då, säger Daniel Coster.
Tio dagar efter nyåret infaller Jom kippur, även kallad försoningsdagen. Under jom kippur ska de troende fasta ett dygn, bekänna sina synder och på nytt söka försoning med alla människor för att därefter nå försoning med Gud. Om man inte försöker försonas med människorna så kan man inte försonas med Gud heller. Samtidigt ska man lova att försöka leva enligt Guds vilja.
– Jag måste verkligen gå till mina medmänniskor och bekänna inför dem som har gjort det och om jag gör det så kommer Gud att förlåta mig. Gud har sagt att man inte får förnedra någon annan. Om jag förbryter mig mot den medmänniskan så förbryter jag mot Gud också, så jag måste göra upp med den här medmänniskan först. Sedan finns det också ju också felaktigheter och synder som är mellan mig och Gud. Slarvar jag exempelvis med sabbatsbudet, så drabbar det bara mig som människa. Det är någonting mellan mig och Gud, så sådana förseelser mellan mig och Gud handlar Jom Kippur om, säger Peter Borenstein.
– Det är den heligaste dagen på hela året och därför fastar man. Så, när solen går ner och det börjar bli lite mörkt, så börjar fastan och så håller den på ett helt dygn, 25 timmar, tills det är så mörkt att man ser stjärnor på himlen. Man äter inte och man dricker inte på 25 timmar, det är gudstjänst hela dagen och temat är förlåtelse, säger Peter Borenstein.
– I bilen på väg hit så frågade jag dig i egenskap av rabbin och läkare vad du tyckte om den här fastan egentligen. Jag tror att du tyckte att den kanske var bättre utifrån rabinsk synvinkel än läkarsynvinkel, säger Daniel Coster.
– Det är ju väldigt populärt igen med frivilligt fastande, för att det rensar kroppen från slaggprodukter. Problemet är i stället att den här typen av fasta snarare skapar slaggprodukter än att det rensa kroppen från dem, så det kan jag inte rekommendera. Men som jag sa i bilen på vägen hit: vill man fasta en gång per år så överlever man nog de här extra slaggprodukterna. Det är en del av att vara helad, men regelbunden fasta kan jag som doktor avråda ifrån.
Om liv eller hälsa hotas undantas man från fastan. Barn under nio år och gravida och nyförlösta kvinnor till tre dagar efter förlossningen får inte fasta även om de vill. Äldre, barn och kvinnor som fött, dag tre till sju efter födseln, får fasta men måste avbryta den om de mår dåligt. Andra som är sjuka måste prata med en läkare eller rabbi om de får fasta.
– Livet och hälsan går före allting. Man får bryta mot vilka av Bibelns föreskrifter som helst, om det gäller fara för liv, säger Peter Borenstein.
När det åter är tillåtet att äta, serveras havregröt och Chimbubröd. Liksom under Rosh hashana blåser man även i ett vädurshorn, en shofar, vilket skall väcka människorna till eftertanke. Jom Kippur har också fått en historisk betydelse. I oktober 1973 genomförde Egypten och Syrien ett överraskningsanfall mot Israel under just Jom Kippur. Syftet var att återerövra Sinai och Golanhöjderna som ockuperats av Israel sedan sexdagarskriget 1967 och konflikten kom att bli känd som Jom Kippur-kriget.
– Att inte respektera andra människors heligheter är ju verkligen ett försök att utplåna ett annat folks identitet. Det är verkligen total brist på respekt för andra människor. Det är samma sak med sjunde oktober-attacken: där var också samma totala brist på respekt för helighet hos andra människor, säger Peter Borenstein.
– Ja, jag tänker på samma sätt. När man anfaller människor när de är som svagast eller när fokus är någon annanstans så blir det ju också ett extra lager av sorg och frustration, säger Daniel Coster.
Den tredje och sista högtiden som avhandlas är Sukkot. Sukkot, även kalla lövhyddohögtiden infaller årligen den 15 tishri i den judiska kalendern, vilket motsvarar sent i september eller tidiga oktober. Den varar i sju dagar samt avslutas med ytterligare två helgdagar, shemini atzeret och simchat Tora. Sukkot är plural av hebreiskans sukka, hydda, vilket är högtidens viktigaste symbol. Vissa familjer, främst religiösa, bygger hyddor med tak bestående av löv under bar himmel för att fira och minnas israeliternas ökenvandring ur Egypten till landet Kanaan enligt Andra Moseboken. Framför Shalom Värnamos medlemmar öppnar Peter Borenstein och Daniel Coster dörrarna och visar upp en lövhydda för publikens beskådan.
– Guds skydd är det viktigaste vi har och om inte Gud hade visat vägen under vandringen så hade vi försmäktat inom bara ett par dagar. För att minnas den här skörheten och det beroende av honom vi hade under vandringen i ödemarken så bor vi i enkla hyddor. De kan se ut nästan hur som helst, men det viktiga är att det är glest i taket så man ska kunna se stjärnorna, säger Peter Borenstein.
Hyddorna måste vara placerade under bar himmel, vare sig de placeras på en större balkong utan tak direkt ovanför eller i trädgården. Där äter man dagens huvudmål varje dag under högtiden och om vädret tillåter sover man även där varje natt. Förr i tiden firades den samtidigt som vinskörden.