Högakull

Den förste odlaren tros ha kommit till Högakull redan på 1500-talet. Området domineras av ängsmarker och är rikt på örter och fågelarter. För att bevara de vackra lövängarna och ett stycke jordbruksmark från det gamla bondebruket blev Högakull reservat 1969. Vid Rymmens västra strand ligger Högakulls naturreservat, en slåtteräng som är mycket vackert belägen i en kraftig sluttning mot sjön. Reservatet sköts av de boende på gården och även ytor utanför reservatsgränsen slås med lie. Utsikten är hänförande över sjön och dess öar.

Syfte

• bevara biologisk mångfald knuten till lövängsmiljö
  
• ge möjligheter till naturupplevelse och ett rörligt friluftsliv, inom ramen för bevarandet av naturvärdena

Växt- och djurliv

Berggrunden utgörs av metabasit som ger en näringsrik jordmån. Slåtterängen har slagits under mycket lång tid, troligen ända sedan järnåldern. Det är en tilltalande öppen löväng med glest stående och dungar av lövträd som ask, alm, björk, lind, oxel, rönn och hassel. I ängen finns mycket små, gamla åkrar insprängda.

I den välskötta lövängen, som i huvudsak är av torrängstyp, finns rikligt med hävdgynnade växter som stor blåklocka, svinrot, ängsskallra, slåttergubbe, sommarfibbla och darrgräs. I de friskare delarna av området märks spår av åkerbruk.

I kryptogamfloran finns representanter som grynig filtlav, korallav, fällmossa och guldlocksmossa, vilket indikerar kontinuitet av grova lövträd. För något mer än tjugo år sedan återupptogs hamlingen i ängen efter en längre tids avbrott. Nu hamlas 10-15 yngre träd, främst ask, men även enstaka lind, björk och alm. Buskarna domineras av hagtorn och hassel, men även i detta finns en mångfald av arter såsom en, brakved och olvon. Det finns även enstaka träd av främmande trädslag inplanterat i ängen: lärk, ädelgran, vitgran och amerikansk rödek. I norra delen finns en tomt avstyckad.

Många fågelarter som lövsångare, bofink, gärdsmyg och svartvit flugsnappare häckar i området. På två av öarna utanför reservatet, Kalvön och Långön, hittar man grå häger och i sjön Rymmen finns kanadagås och fiskmås.

Slåtter och bete

Skötseln av en löväng kräver arbetsinsatser under flera av årets årstider. Marken i reservatet brukas fortfarande som förr i tiden med slåtter, även om redskapen blivit modernare. På våren utförs fagning då gamla löv och kvistar bränns. Ängen slås sedan någon gång efter midsommar. Vid slåttern beskärs buskar och träd vars grenar och löv kan utnyttjas som vinterfoder. Ett tag efter slåttern får kor och hästar beta av det nya som växt upp.

Källa: lansstyrelsen.se/jonkoping/besoksmal/naturreservat